DN skriver idag om “fondernas oetiska placeringar” och frågar läsarna “Har du oetiska innehav?” Som oetiskt tycks räknas “tillverkning av kärnvapen, brister i livsmedelstillverkning, miljöförstöring och antifackligt agerande”
Uppdelningen i etiska och oetiska företag och fonder är (förhoppningsvis) en barnsjukdom. Den intressanta frågan är ju inte om man bör agera etiskt (det bör man väl per definition?) utan vad som är etiskt (vad det innebär att “göra gott” som mina föreläsare i praktisk filosofi frågade så entusiastiskt...)
Moralfilosofin har ännu inte nått enighet om vad det är att göra gott.
När det gäller vapen: Visst låter det bra att inte tillverka vapen, men hållningen att allt som har med vapen att göra med nödvändighet är oetiskt är ingen självklar normativ hållning (en vanlig uppfattning förefaller vara att radikalpacifism är sympatiskt men en smula naivt).
När det gäller miljöförstöring: De flesta företag förstör naturen i den bemärkelsen att naturen omvandlas till en kombination av sådant vi efterfrågar och avfallsprodukter som ingen vill ha. (Detta gäller exempelvis nästan all tillverkning av mat). Huruvida nyttan överväger kostnaderna (skadorna på naturen är ofta irreversibla) är en bedömningsfråga från fall till fall. Hållningen att vara emot miljöförstöring ger vägledning endast i de fall någon förstör miljön på pin kiv utan att också tillverka något som efterfrågas, och det är ganska sällsynt.
När det gäller antifackligt agerande: Man kan ha massor av synpunkter på hur produktionsvärdet (som alltså i regel förutsätter miljöförstöring) ska delas mellan kapitalägare och arbetskraft, och man kan ha synpunkter på vilka metoder båda parter stundom tar till för att få så stor del som möjligt. Det är knappast självklart att det alltid är rätt att ställa sig på fackets sida (minns Vaxholms-konflikten).
2008 skrev Sydsvenskan om civilekonomen Joakim Sandbergs avhandling i frågan. En rad bra poänger tas upp i artikeln:
Företag har aktier i andra företag och tjänar pengar på bankernas räntor, som investerar i till exempel vapen … [etiska fonder] använder sig av luddiga mål och definitioner, som att pengarna investeras i företag som har mindre än tio procent av sin verksamhet i tobak, alkohol, vapen och pornografi … Frågan är om det går i samklang med vad svenskarna tycker är de största synderna. Definitionen kommer från USA och den kristna högern. …
Om fondförvaltarna hade sålt alla aktier på en gång hade det kunnat göra skillnad. Men istället säljer de av små mängder under en längre tid. Det blir tandlöst.
Slutligen kan noteras att diskussionen om etiska fonder och etiska företag tycks förutsätta att företag bör avhålla sig från vissa näringar, hållningar och verksamheter. Tanken att det skulle kunna vara god etik att investera i fattiga länder, fortbilda personalen och bistå med vaccination och hälsovård, verkar inte ha slagit igenom i de knapphändiga etikdefinitionerna än.
Slutsats och prognos: Diskussionen om etiska företag/fonder lider ännu av en rad barnsjukdomar. Men den kommer att mogna, och då lär vi se en oväntad arbetsmarknad för filosofer i det privata näringslivet.