Fredagen tillbringade jag alltså till stora delar här, vilket var intressant på flera sätt. Några funderingar:
1. Panelsamtal om “Marknadens hegemoni”
Lennart Lundquist: Lät nästan exakt som senast jag hörde honom (sju år sedan?). Dock hade han ett nytt favoritexempel: Ekfors kraft, som fick illustrera vad “ekonomismen” (hans idealtyp/strawman med vilken han kritiserar det ekonomiska tänkandet) leder till (dyrare el, i det här fallet).
Elisabeth Sundin (företagsekonom, Linköping): Berättade intressant om erfarenheterna av äldreomsorgsupphandling i Linköping (det blir i regel inte gulliga lokala små företag som tar över när olika delar av verksamheten privatiseras, det blir storföretag – som dessutom kan vara luriga nog att låtsas vara gulliga lokala småföretag).
Lena Sommestad: talade om klimatpolitik.
Samlat intryck: Inte särskilt upplyftande. Självfallet finns det faktorer som skapar problem vid privatiseringar/entreprenadupphandlingar. Inga större försök gjordes att väga ihop för och nackdelar, staka ut ett förhållningssätt eller identifiera områden där vi behöver veta mer.
Diskussionen sammanfattades bra av en äldre herre som manade till viss eftertänksamhet: Tänk på att kvaliteten i en verksamhet inte automatiskt ökar bara för att den kommunaliseras.
2. Finanssektorn – ekonomins infrastruktur.
Här talade Peter Englund, Lars Magnusson och Stefan de Vylder. I synnerhet den sistnämnda var intressant: Han påpekade att EMU bestod av en rad icke trovärdiga utfästelser, som stabilitetspakten och regeln att inte köpa statspapper i stater som misskött sin ekonomi – men snart är ECB den enda som köper Grekiska statspapper… Han fann det också anmärkningsvärt att borgerliga politiker som Angela Merkel och Anders Borg är mer kritiska mot bankerna än vad socialdemokratiska ledare varit.
Sessionen var högst intressant, också mycket tack vare en utmärkt inledning av Peter Englund.
Efter lunch (då jag smet iväg och spelade tennis…) var det mindre seminarier. Jag noterade att det fördes en bra diskussion om skolvalet och resultatförsämringen i skolan, men inte under premissen att allt var bättre förr och att det fria skolvalet borde avskaffas. Temat var snarlikt förmiddagens plenarie-diskussion, men tonen nu betydligt mer konstruktiv. Bidragande till detta var för övrigt Mikael Damberg, som är mycket duktig. Han skulle mycket väl kunna vara nästa – eller nästnästa – partiledare.
I avslutningspaneln fanns Susan George, som drog lite Viking-, Laval och Rüffertfall och fann det bekymmersamt att EU-domstolen verkar tycka att arbetare utanför EU ska kunna konkurrera med arbetare i EU. Det blev inte lika protektionistiskt som när Bernard Cassen var i Visby 2001, men tillräckligt för att jag skulle tycka det var lagom att gå.