Dags för policyförslag nummer 3 (och här förklaras varför jag lägger policyförslag). Det tog ett tag, men flera gånger jag tänkt skriva det, har det känts mer angeläget att bemöta något annat istället….
Även om man inte kan avskaffa all barnfattigdom för 15 miljarder, kan det finnas goda skäl att fundera kring vilka åtgärder som förbättrar marginalerna i utsatta hushåll utan att vara ohemult dyrt och försämra drivkrafterna för arbete. Mycket talar för att flerbarnstillägget är ett bra verktyg.
Flerbarnstillägget är en förhöjning av barnbidraget som numera startar redan vid barn nummer 2. Eftersom hushåll med små marginaler ofta är hushåll med många barn är det relativt träffsäkert. Eftersom det är knutet till antalet barn är det relativt lättadministrerat och svårt att missbruka.
Framför allt är det – till skillnad från socialbidrag och bostadsbidrag – inkomstoberoende och ökar således inte marginaleffekterna. För hushåll med socialbidrag, kommer ett höjt flerbarnstillägg därmed istället att göra det mer lönsamt att ta vissa jobb, eftersom som socialbidraget trappas av krona för krona med ökad inkomst, medan barnbidraget får behållas. För hushåll på marginalen kan flerbarnstillägget vara det som gör att socialbidrag inte behövs.
[NB: Regeringen höjde flerbarnstillägget för ett år sedan, men ganska marginellt]