Stadsplanering får nästan alltid ge sig om den konflikterar med hur folk faktiskt beter sig. Bilden nedan (från vhamnen.com) visar vad som formellt sett inte varit badplats, men där folk lik förbaskat badat sålänge jag kan minnas.
Hur man kan bygga en trätrappa ned till havet, gjuta ett antal betongfundament i ythöjd och sedan insistera att det inte är en badplats, är förvisso en intressant fråga. Men varför lyckades kommunen inte upprätthålla sina egna regler? Denna sommar har tillkommit en badstege och ett ytmaterial som ska minska risken för halkolyckor (alger gjorde betongblocken förädiskt hala).
För att upprätthålla regler, måste öveträdelser på något sätt straffas. I straffandet måste människor vara inblandade. Visst kunde ett batteri av ordningsvakter ha anställts i syfte att hänvisa badande till de officiella badplatserna bara några hundra meter söderut eller norrut. Det skulle ha blivit dyrt, lett till dagliga konflikter, och framför allt: badvakterna skulle blivit starkt ogillade.
Kommunen försökte ett tag istället med en nästan lika orimlig lösning: Badvakterna vid Scaniabadet gavs explicita instruktioner om att inte badvakta vid sundspromenaden. (Som tur är testades mig veterligen aldrig exakt vad vad detta innebar).
Vad är slutsatsen? Man skulle kunna konkludera att det är svårt för en offentlig makt att upprätthålla formella regler som merparten av medborgarna uppfattar som orimliga, men det stämmer inte riktigt. Det finns sannolikt lagar och regler som de flesta finner orimliga, men samtidigt inte har något uppenbart egenintresse av att motverka.
Dessutom: En avgörande faktor i detta och liknande fall är förmodligen att regeln saknade ett uppenbart förnuftsbaserat motiv. Många som försöker upprätthålla en regel vädjer till en kombination av förnuft och social effektivitet genom att resa frågan "Hur skulle det se ut om alla som ville badade här?"
Efter som svaret på den frågan ('alla som vill badar redan här, och det ser idylliskt ut'') i det här fallet var uppenbart för alla inblandade, var det nog bara en tidsfråga innan sundspromenaden skulle bli en officiell badplats.
Jag skulle därför snarare formulera slutsatsen så här: Regelbrott som kan försvaras av många med förnuftsbaserade argument, och som har ett egenintresse i frågan, föregår förändring av de formella institutionerna.