Timbro och Arbetarrörelsens tankesmedja (ATS) träter om effekten av lägre ingångslöner. Här är Arbetarrörelsens Tankesmedjas utredningschef Anne-Marie Lindgrens Snabbanalys i frågan.
Argumentationen följer detta mönster:
Timbro: Sänkta ingångslöner skulle ge fler unga jobb. Det är elementär ekonomisk teori.
ATS: Efterfrågan på arbetskraft beror inte bara på priset, utan även på andra faktorer. Timbro behöver en fördjupningskurs.
I det här fallet verkar det inte vara ekonomikurser som behövs, utan ren logik: Det faktum att andra faktorer också spelar roll, utesluter inte att ingångslönerna spelar roll. ATS utvecklar sitt resonemang:
Behövs det, säg, tjugu [sic] personer för ett byggprojekt så anställer arbetsgivaren tjugu personer – och om nu lönerna skulle sänkas, så anställs inte en tjuguförsta person, för den behövs inte.
Det som inträffar är bara att arbetsgivarens vinst blir litet högre.
Helt klart är att detta under standardantagande inte är korrekt: Om arbetskraften blir lite billigare jämfört andra produktionsfaktorer, kommer det vinstmaximerande byggföretaget att vilja använda lite mer arbetskraft relativt andra produktionsfaktorer. Den som inte automatiskt ser kurvor framför sig, behöver bara göra tankeexperimentet att sänka lönen rejält, exempelvis till 10 kronor i timmen: Skulle det verkligen bara behövas 20 personer då, eller skulle företaget vilja producera mer arbetskraftsintensivt?
ATS påstående kan vara korrekt under några omständigheter: Om det på kort sikt är svårt att få tag i mer arbetskraft. Om företaget redan producerar väldigt arbetskraftsintensivt, exempelvis för att arbetskraft i utgångsläget är väldigt billig relativt andra produktionsfaktorer, kan effekten av billigare arbetskraft vara mycket liten. Dessa faktorer är dock knappast uppfyllda i Sverige.
Till sist: Man kan naturligtvis tycka att en sammanpressad lönestruktur är normativt önskvärt även om det skulle innebära lite högre ungdomsarbetslöshet. Den senare kan då bekämpas på andra sätt.