Är det rätt att förutsätta att det uppskjutna jobbskatteavdraget orsakats av regeringens rädsla att förslaget skulle fällas av riksdagen – trots att det officiella skälet är omsorg om statsfinanserna i en oväntat svag internationell konjunktur?
Genomgången nedan visar åtminstone att de officiella argumenten har varierat på ett sätt som väcker vissa misstankar.
Före valet 2006: Löftet var att sänka skatten med 1000 kronor kronor i månaden. Motiven var dels ideologiska, dels att arbetsmarknaden skulle fungera bättre.
Efter finanskrisen 2008: Jobbskatteavdragen framställdes nu som stimulerande åtgärder, motiverade av den vikande konjunkturen (pm från finansdepartementet, 2009)
En förstärkning av jobbskatteavdraget är därför särskilt viktig i nuvarande konjunkturläge genom att det ökar hushållens inkomster. Detta stimulerar konsumtionen och därmed dämpas sysselsättningsfallet. [min fetning]]
Så till valmanifestet 2010: Nu är det åter strukturella effekter som betonas:
Ytterligare sänkta inkomstskatter inom ramen för jobbskatteavdraget och den statliga
inkomstskatten är effektiva åtgärder för att öka arbetsutbudet. När det lönar sig att
arbeta vill fler arbeta och därmed stiger arbetsutbudet och sysselsättningen, vilket
ökar svensk ekonomis möjligheter att växa långsiktigt
Men även ideologiska argument fanns:
Sänkta inkomstskatter … ökar också människors makt över den egna vardagen
I Augusti 2011 låter det dock åter annorlunda:
Med hänsyn till behovet av säkerhetsmarginaler skjuts jobbskatteavdraget, höjd brytpunkt för statlig skatt och sänkt skatt för pensionärer fram och kommer att genomföras senare under mandatperioden
I svenskan gör Reinfeldt ett intressant uttalande:
vi vill mer när det gäller jobben, men bara om det finns ett utrymme … Vi bedömer nu att det finns nu först i senare delen av mandatperioden, kanske först i budgeten för 2014.
Nu är alltså premissen att det måste finnas ett ekonomiskt utrymme som kan användas för skattesänkningar som skapar jobb. Men detta hindrade alltså inte regeringen från att genomföra jobbskatteavdrag när budgeten var underbalanserad under förra mandatperioden. Regeringens synen på jobbskatteavdragets interaktion med konjunkturen tycks alltså ha ändrats kraftigt, av något skäl.
Således: Utan att säga något om vilka argument som är bra eller dåliga, finns det en variation över tiden som antyder att de officiella skälen inte är hela sanningen om jobbskatteavdragen.