Hektisk vecka, den som gick.
1. Budgeten
Det mesta ur statsbudgeten hade läckt i förväg. Lite lustigt var att budgeten kom samma dag som SCB släppte nationalräkenskaper för andra kvartalet. Trots all internationell oro, tuffar svensk ekonomi på bra: Tillväxt 4.9%, investeringar ökar, export ökar, hushållens konsumtion ökar med 3.2% – men deras disponibla inkomster ökade 3.9% (realt), och den totala sparkvoten för hushållen är nu 15%. Antalet sysselsatta upp, antalet arbetade timmar likaså.
Hade det varit valår, eller om regeringen haft majoritet i riksdagen, eller om han bara hade känt för det, hade Anders Borg med fog kunnat teckna en mycket positiv bild av läget.
Anmärkningsvärt är dock att regeringen väljer att höja bostadsbidragen, eftersom dessa är inkomstprövade och en höjning därmed försämrar drivkrafterna till arbete, och rimmar dåligt med arbetslinjen (i den ny-moderata tolkningen låga marginal-/tröskeleffekter). Jag undrar varför man inte valde att höja flerbarnstillägget, som ju inte skapar ökade marginaleffekter?
2. Nationell konferens i nationalekonomi
Den andra nationella konferensen i nationalekonomi var en angenäm upplevelse. Slående är hur hög klass det är på mycket av forskningen, snittet var klart bättre än många internationella konferenser jag varit på, och många av papprena som presenterades höll utan tvekan topp-5-klass. Andreas Madestams papper om den kausala effekten på politiska preferernser av att vara med i 4-juli-firandet i USA, illustrerar väl vad som anses bäst just nu: Forskningsfrågan är formandet av preferenser, identifikationen är ett naturligt experiment med smart källa till exogen variation (regn eller solsken på 4 juli?), datasetet enormt i sin täckning både geografiskt och tidsmässigt. Resultatet:
one Fourth of July without rain before age 18 raises the likelihood of identifying as a Republican by 2 percent and voting for the Republican candidate by 4 percent.
Om konferensen som helhet: Mer välbesökt än förra årets konferens i Lund och minst lika välorganiserad. Nästa års konferens blir tydligen i Stockholm .
3. SNS
Vad ska man säga? Olof P går, Laura lämnar, Anders V ber om ursäkt, nästa års demokratiråd med Bo Rothstein i spetsen hoppar av – och idag ytterligare uppläxningar på DN-debatt från bland andra Lars Calmfors.
Förhoppningsvis kan SNS på något sätt räddas, dels så att projektet Laura ledde inte behöver rinna ut i sanden, dels för att SNS länge fyllt en viktig roll som länk mellan forskningen och samhällsdebatten.
Veckan som kommer:
Spelar in ett OBS-inlägg på måndag, med anledning av den ständigt pågående debatten om den neoklassiska nationalekonomin och nybildade world economics association.