I våras tvingade (nåja…) libereko mig att fundera kring hur bostadsmarknaden kan reformeras. Det har nu blivit en ledare i Ekonomisk debatt nr 5. Min utgångspunkt, efter att ha konsulterat Assar Lindbeck om varför det senaste allvarligt menade försöket att avskaffa hyresregleringen på 1960-talet misslyckades:
Knepet är alltså att hitta effektivitetshöjande åtgärder som ingen vinner så mycket på att det sticker i ögonen på andra
Förslaget: Att göra det lättare för bostadsrättsägare att hyra ut i andra hand till marknadshyra, schablonbeskatta vinsten och tillåta att bostadsrättsföreningen tar ut en avgift för merkostnad vid andrahandsboende. Avslutar ledaren så här:
På det hela taget skulle reformen ha åtminstone fyra vinnare: Bostadsrättsföreningen,
lägenhetsägaren, staten och − naturligtvis − den som får hyra. Genom att vinsten på detta sätt späs ut på fyra olika parter kan det undvikas att någon enskild part gynnas oproportionerligt av reformen. … Den långsiktiga politiska dynamiken är som alltid svår att förutse, men det kan inte uteslutas att oron för marknadshyror generellt sett minskar efter några år med en välfungerande marknad för andrahandsuthyrningar. En fungerande bostadsmarknad i Sverige behöver inte vara en politisk utopi
Som jag nämner i ledaren är Hans Lindh inne på liknande tankar.