Jag har en tid samlat mig till att skriva något om migration, segregation och välfärdsstat, men inte riktigt kunnat avgöra var jag ska börja. Detta inlägg är därför ett försök att strukturera diskussionen och om möjligt få mig själv att återkomma i fem (!) separata inlägg.
Det går dock bra att ha synpunkter på mitt sätt att strukturera debatten och bakgrunden: Har jag missat något väsentligt? Felformulerat en fråga? Stavat fel på ett pinsamt sätt?
De fem frågorna jag hoppas återkomma till
1. Är migration ett samhällsekonomiskt problem (generellt resp i Sverige?)
2. Har det skett en glidning (mot ökad problematisering av migration eller rent av ökad främlingsfientlighet) i debatten (till vänster resp till höger?)
3. Borde Sverige ta emot fler eller färre invandrare/flyktingar än idag?
4. Är fri migration förenligt med generell välfärdsstat, och vad bör prioriteras om det finns en konflikt?
5. Policyimplikationer: Vad bör göras?
Bakgrund
Jag noterade med viss förvåning att Anna Dahlberg i Expressen beskrev ett val där hon inte visste vad som var önskvärt: låglönejobb eller stramare flyktingpolitik.
Sveriges kommuner och landsting, SKL, räknar med att minst 70 procent av dagens flyktingar förblir arbetslösa efter två år och måste försörjas med socialbidrag. … De människor som nu söker sig till Sverige - majoriteten från länder som Somalia och Afghanistan - har i de flesta fall mycket begränsad utbildning. Det är inte realistiskt att tro att de ska kunna hävda sig på den svenska arbetsmarknaden med några av världens högsta ingångslöner. Vi måste förr eller senare välja väg. … Jag har inte svaret på vilken väg Sverige bör välja - låglönejobben eller en stramare flyktingpolitik. Men det går inte längre att blunda för att flyktingmottagandet inte fungerar.
Peter Santesson hakade på, fick svar av Alexander Funcke, varpå Peter svarade igen. Utbytet är bitvis väl retoriskt, men fyra kärnfrågor utkristalliseras:
Vad är en marknadsmässig lön för en nyanländ? Hur ska man förmå människor att ta synnerligen lågavlönade jobb? Hur skulle man kunna vinna stöd för låglönelösningen? Var skulle jobben uppstå?
I Peters inlägg blir det tydligt att förslumningen av förorten är viktig för resonemanget:
Inte alls berör han [Funcke] frågan vad som händer med våra städer när stora grupper ska hanka sig fram på dessa synnerligen låga löner. Däremot blir vi varse att det skulle vara suspekt att rygga inför politik som skulle skapa regelrätt slum i Sverige. (För slumområden blir det konkreta resultatet när tusentals familjer ska försöka klara sig på minimala inkomster). Varför måste vi acceptera att det skapas slum här? Därför att det finns ännu värre slum i andra länder, lyder resonemanget. Här når vi en punkt där vi ser så fundamentalt olika på saker att det inte är lönt för mig att argumentera.
Frågan har spetsats till en smula i allmänborgerliga kretsar på sistone, inte minst sedan Paulina Neuding skrev i Jerusalem Post att
In 2004 the most common name for baby boys in the city was Mohammed, and among 15-year-olds, ethnic Swedes are now in minority
Artikeln i Jerusalem Post, tillsammans med Per Gudmundssons text i svenskan om brottslighet bland invandrare, nämndes av Johan Norberg och Dilsa Demirbag Steen, som tog till orda på DN-debatt:
Flera av inläggen kan bara läsas som att invandringen inte är förknippad med problem, utan att invandringen är problemet.
Till bakgrunden hör även Adam Cwejmans långa inlägg efter att jag - än en gång med viss förvåning - noterat att han skulle tala under rubriken "migration och välfärdsstat är en katastrof".
Debattinläggen ovan är från borgerliga eller liberala debattörer. På vänsterkanten i debatten har det - vad jag sett - varit tystare. Det skrivs en hel del klokt om rasism och konstruktionen av det svenska (av exempelvis Ali Esbati och Qaisar Mahmood), men det är lite vid sidan om de fem frågorna ovan).
bergh