Det är dags att fundera kring ytterligare en av de fyra kärnfrågorna kring migration (jag sparar meta-debatten ett tag…).
Borde vi ta emot fler flyktingar och/eller invandrare, eller är reglerna tillräckligt liberala nu?
Frågan är naturligtvis normativ, och det finns ingen vetenskap som ger "rätt" svar. Mitt svar bygger på mina egna liberala, humanistiska värderingar. Ett sätt att ta ställning är att kika på några fall där personer avvisats och ställa sig frågan om jag tycker att de borde fått stanna. Jag kan då inte komma på något fall där jag inte tyckts att personen borde fått stanna.
Jag tycks inte heller vara ensam om denna åsikt och bedömning: LUF och CUF, som sannolikt hör till de mer liberala krafterna inom borgerligheten, är inte alls är nöjda med politiken: (ur debattartikel i svenskan):
Det är vår fasta åsikt att Tobias Billström under sina fem inte bevisat sig stå för en human flyktingpolitik; han har helt enkelt inte fört en politik värdig en liberal regering.
De pekar bl a på tvångsavvisningar av kristna irakier trots protester från Amnesty och UNHCR.
Kritik kommer även från Flyktinggruppernas Riksråd (som känns mer vänster än LUF & CUF, men jag kan ha fel). På deras intressanta sida diskuteras risken att asylrätten blir en “gullighetstävling”, dvs styrs av mediala hänsyn, när det gäller exempelvis familjesplittringar.
De uppmärksammar också en ny rapport från statskontoret i vilken konstateras att
Migrationsverkets arbete med att utse offentligt biträde till asylsökande har allvarliga brister
“Migrationsverkets skandaler” är f ö en sökning som ger en rad träffar, bl a på Sveriges Radio:
En handläggare på Migrationsverket i Malmö har struntat i att registrera viktiga originalhandlingar och i stället gömt undan dem i sitt tjänsterum. Flera sökande kan på felaktiga grunder ha nekats svenskt medborgarskap.
Det finns betydligt mer att anmärka på vad gäller Migrationsverket (SR-Ekot).
Det finns således en hel del att anmärka på både rörande reglernas innehåll och deras tillämpning i praktiken.
Vad gäller arbetskraftsinvandring är det numera fri rörlighet inom EU och ganska goda möjligheter för arbetskraftsinvandring även utanför EU (bra sammanfattning hos ekonomifakta). Men visst skulle även arbetskraftsinvandringen kunna bli bättre:
Gemenskapsrätt gäller dock, det vill säga, arbetet ska först erbjudas medborgare inom EU/EES. Personer utanför EU/EES måste dessutom ansöka om arbets- och uppehållstillstånd.
Arbets- och uppehållstillstånden beviljas på högst två år, med möjlighet till förlängning. Först efter fyra år kan tillstånden övergå i permanent uppehållstillstånd. Tillstånd om arbets- och uppehållstillstånd första gången ska i regel sökas innan personen kommer till Sverige. Förlängning av tillstånden kan sökas inifrån Sverige. Det är Migrationsverket som ansvarar för detta.
Således: Man behöver inte leta länge för att hitta problem med rådande migrationspolitik från liberala utgångspunkter. Det kan förvisso vara så att politiken numera är bättre än den varit tidigare i Sverige, men det betyder inte att den är tillräckligt bra idag.