Det kom en hel del reaktioner på inlägget om huruvida migration är en samhällsekonomisk kostnad. Den i särklass vanligaste:
Ska den samhällsekonomiska kalkylen göras på global eller nationell nivå?
Man kan välja vilken nivå man vill. Ju lägre nivå, desto större är dock risken att det dyker upp vinster eller kostnader på annat håll i samhället som inte kommer med i kalkylen.
Många tycks mena att utgångspunkten självklart borde varit Sverige snarare än världen, ibland med argumentet att jag är svensk nationalekonom. Namnet till trots handlar emellertid nationalekonomi inte så mycket om nationell ekonomi. Snarare är det så att ekonomiska resonemang ofta mynnar ut i att gränshinder är av ondo, då de hindrar marknader att klarera och skapar transaktionskostnader.
Jag håller således inte med om att ekonomer i den här frågan självklart bör anlägga ett nationellt perspektiv. om något lutar jag åt att vi bör peka på problemen med gränser och gränshinder i syfte att hitta samhällsekonomiska vinster.
Poängen kvarstår dock även ur ett strikt svenskt nationellt perspektiv: Det svenska samhället är mer än den offentliga sektorn. Pengar som betalas i försörjningsstöd är ingen samhällsekonomisk förlust. Den samhällsekonomiska förlusten är transaktionskostnaden och merkostnaderna som orsakas av stödets skattefinansiering. Den som får stöd använder detta till hyra, mat och kläder, och då uppstår intäkter på andra håll i Sverige (och i andra länder). Den samhällsekonomiska förlusten för Sverige består då av transaktionskostnader, kostnader för skatternas snedvridning samt de pengar som lämnar landets gränser (inklusive remissor som skickas hem till anhöriga).