När jag och Gissur Erlingsson för några år sedan beskrev de offentliga utredningarnas roll i den svenska liberaliseringsprocessen, menade vi att det fanns ett tydligt mönster: Reformerna var välutredda. Först kom ett beslut om att utreda, sedan kom en utredning, remissbehandling och så småningom en proposition om att införa. Utredningsprocessen bidrag till att många reformer kunde genomföras i politisk enighet.
Nåväl, vi hittade också något som vi då mest tyckte var ett lustigt kuriosum: En reform passade inte in i mönstret, nämligen skolpengen.
(utdrag ur en tabell över reformer och motsvarande SOU, tagen från Bergh & Erlingsson 2009)
Källa: Bergh, A., and Erlingsson, G.Ó. (2009). Liberalization without Retrenchment: Understanding the Consensus on Swedish Welfare State Reforms. Scandinavian Political Studies, 32, 71-94.