DN (länk) har uppmärksammat att Tillväxtverket representerar och personalvårdar tämligen vidlyftigt. Det reser (bland annat) den intressanta frågan: Vad borde Tillväxtverket göra?
För många liberaler är det komiskt att det alls finns ett tillväxtverk. Dess verksamhet (såsom förvaltande av EUs strukturfonder) handlar mycket om geografisk resursomfördelning och inte så mycket om enbart tillväxt. Men givet att verket finns, vad skulle det kunna göra?
När jag kikar runt på tillväxtverkets sajt, eller läser i dokument om hur det offentliga ska främja tillväxt (som exempelvis Ansvarskommitténs slutbetänkande SOU 2007:10 Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft), eller för den delen OECDs påkostade rapport om Region Skåne, är det slående hur lite det står om byråkratins och institutionernas betydelse.
En effektiv, förutsägbar, opartisk och icke-korrupt statsmakt med tydliga regler för företagandets villkor (i grunden en väldefinierad äganderätt) har otaliga gånger visat sig vara avgörande för ekonomins utveckling.
Detta skulle kunna utvärderas på kommunal nivå i Sverige: Hur snabb är tillståndsgivningen för olika affärsverksamheter? Finns tydliga regler? Följs de opartiskt? Hur flexibel är stadsplaneringen? Hur många olika tillstånd och kontakter med den kommunala byråkratin för att få sälja korv, starta en affär eller bygga ett kontorshus?
Den som tänker till rejält skulle kunna hitta ett antal indikatorer som kan kvantifieras och utvärderas regelbundet med hjälp av stickprov.
Det finns risker och problem med dylik “kommunal benchmarking” (som exempelvis teach the test-problematik), men om Tillväxtverket åläggs att utreda frågan genom omprioriteringar inom existerande budget, gissar jag att det skulle vara värt ett försök.
Relaterat: Jag skrev en minirapport åt ett Visbyseminarium med KPMG en gång: ”Tillväxtfrämjande åtgärder” – Vad kan politiker göra och på vilken nivå ska det ske? (pdf)
Även trion Öhrvall, Moodysson och Erlingsson har gjort rapport på temat - länk här