Sydsvenskan har haft ett antal synnerligen läsvärda artiklar om svartarbete i Malmö. Två citat ur Johanna Karlssons text skriven efter att hon jobbat ett år på en krog vid Möllan:
Om hur skatt kringgås:
Kontrolltider. Min chef börjar betala lite skatt för mig. Första gången han frågar efter mitt efternamn och personnummer har jag jobbat heltid på stället i ett halvår. Han sätter in lite pengar på mitt konto som jag genast får gå till bankomaten, plocka ut och lämna tillbaka. Sedan fortsätter vi som vanligt.
Om skatteincidens:
I maj blir de av oss som fått lite skatt inbetald ombedda att ta med våra deklarationer för att visa upp eventuell skatteåterbäring. Chefen tycker att vi kanske borde ta med det vi får tillbaka till restaurangen. Det är ju hans pengar från början, resonerar han. Det här är logiskt, får jag veta. De i köket som jobbar som vitast får nämligen stå för sin egen skatt. De ger alltså, med sin svarta lön, tillbaks vad arbetsgivaravgifter och skatt har kostat ens chef.
En intressant illustration av att den faktiska bördan av en skatt bärs av den som har sämst möjligheter att vältra över den på någon annan, inte nödvändigtvis av den som formellt är ålagd att betala skatten.