Är invandring bra eller dålig för mottagarlandets ekonomi? Det är grundfrågan i den debatt som Tino Sanandaji och Johan Norberg / Fredrik Segerfeldt för just nu. Debatten är retorisk och full av hårda ord, vilket möjligen kan bero på att svaret på frågan är följande:
Det beror på hur invandrarna tas emot och under vilka omständigheter de kommer.
Självklart kan man dock fråga sig hur det förhåller sig i genomsnitt. I ett historiskt och globalt perspektiv är svaret näst intill uppenbart: Många länder är helt uppbyggda av invandrare. Människans migration från Afrika legat till grund för världen som vi idag känner den.
Men vad gäller för dagens invandring från fattiga länder till rika välfärdsstater? Det är uppenbart att vinsterna för mottagarlandet är betydligt mindre. Välfärdsstaterna fungerar som exklusiva klubbar. De är dåliga på att släppa in nya medborgare och ta tillvara deras förmågor. Många länder lyckas numera så dåligt med mottagandet att utlandsfödda i genomsnitt blivit en belastning för de offentliga finanserna.
Variationen mellan olika länder är emellertid väldigt stor. Det är ingalunda självklart att invandring numera är en statsfinansiell kostnad.
Jag tolkade Migrationens kraft som en angelägen påminnelse om hur positiv effekten av migration kan vara, även för mottagarlandet. Angelägen, just för att många länder lyckas så dåligt med invandringsmottagandet.
Tinos artikel får väl tolkas som en påminnelse om att det inte råder konsensus kring att effekten på mottagarlandets ekonomi i genomsnitt är positiv.
Personligen tycker jag inte att det är en lika angelägen påminnelse: Migrationen lär knappast minska och spridningen i hur bra olika länder lyckas med invandringsmottagandet är väldigt stor.
Eftersom Sverige är ett av de länder som är sämst på att släppa in utlandsfödda på arbetsmarknaden, är vi också sämst på att dra nytta av de fördelar som invandring skulle kunna innebära. Varför är det så?
Den frågan skulle jag gärna höra Johan och Tino diskutera.