I går kom en nyhet från Arbetsförmedlingen som relaterar till diskussionen om behovet av okvalificerade jobb:
De senaste tio åren har arbetsmarknaden förändrats i grunden. De arbetslösa har blivit 106.000 personer fler. Nästan hela ökningen – 103.000 personer – kommer från de grupper som har allra svårast att få ett jobb. … Till de mest utsatta räknar Arbetsmedlingen de som är över 55 år, har låg utbildning, inte är födda i Europa eller har en funktionsnedsättning.
Budskapet i min Svd-krönika var alltså att vi inte kommer åt dessa problem genom vare sig finanspolitiska eller penningpolitiska stimulanser.
Däremot borde man kunna lösa delar av problemet med olika utbildningssatsningar, och till stor del har det också varit Sveriges strategi, åtminstone sedan kunskapslyftet på 90-talet (oväntat nog ett ord som fanns i NE men inte i wikipedia).
Kanske har Sverige hittills gjort för lite eller på fel sätt när det gäller utbildningssatsningar. Utvecklingen i den svenska skolan talar i detta perspektiv för ökade problem på arbetsmarknaden framöver.
Jag har dock svårt att se hur utbildningssatsningar skulle vara tillräckliga för att hantera situationen. På marginalen torde Sverige ha mycket att vinna på att tillåta fler okvalificerade jobb på arbetsmarknaden.