Så här skrev Aftonbladets Fredrik Virtanen för en dryg vecka sedan:
Julhandeln slog inget rekord förra året, för första gången på 17 år. Sådant får liberala ekonomer att göra i byxan av rädsla. Konsumtion måste ständigt upp, upp, upp. Tillväxten för tusan, tillväxten! Det räcker inte att vi shoppade för 64,8 miljarder kronor förra december. Det måste vara mer än tidigare, alltid mer.
Spridning: 3800 fb-delningar & 193 tweets (nästan bara positiva).
Artikeln innehåller flera konstigheter. Citatet ovan gör en del påpekanden motiverade:
1. På grund av ekonomisk tillväxt slår det mesta rekord år efter år. Det gäller inte bara julhandeln, det gäller även välfärdsutgifter. Att göra en poäng av julhandelns omfattning i antal miljarder är lika meningsfullt som när alliansen försökte göra en poäng av att “välfärdens kärna” får fler miljarder i år än 2006: Inte särskilt meningsfullt alls.
2. Som andel av BNP har julhandeln legat konstant kring 2 procent i 20 år. Däremot har den offentliga sektorns andel minskat under denna period. På grund av ökande BNP kan dock även en mindre andel betyda mer pengar.
3. Ovanstående resonemang gäller även med inflationen borträknad: När ekonomer talar om tillväxt är det oftast real tillväxt som åsyftas.
4. Minskad julhandel gör inga ekonomer (oavsett ideologi) särskilt oroliga. Möjligen blir ägare och anställda inom detaljhandeln oroliga för egen del, men det finns inget som säger att julhandeln måste vara mer än tidigare.
Virtanens text fortsätter med ett yvigt resonemang om årets julklapp råsaftcentrifugen, enligt honom en “kall termometer i samtidens röv”.
Med sin oreflekterade tillväxtkritik är emellertid Virtanens artikel ett samtidstecken i minst lika stor utsträckning som den råsaftcentrifug han avser att kåsera kring.