Jag länge utlovat ett konstruktivt inlägg i diskussionen om utlandsföddas arbetslöshet i rika välfärdsstater som Sverige. Här kommer en början, i form av ett försök att utröna vilka mönster som faktiskt finns i OECD-länderna.
Som mått på segregationsproblem används kvoten mellan utlandsföddas arbetslöshet och inföddas. Data är från 2009 och Sverige har en kvot på 2,2, vilket är högt jämfört med övriga OECD-länder. Kvoten har kommit att bli ett av de vanligaste måtten på arbetsmarknadssegregation, även om den naturligtvis missar en hel del.
Ett antal diagnoser förekommer i debatten. Låt oss se om olika mått på dessa överhuvudtaget samvarierar som väntat med arbetsmarknadssegregation.
A. Intolerans.
I World value survey finns frågan om vilka man inte skulle tänka sig som grannar. I Sverige är det mindre än 3 procent som svarar att de inte skulle kunna tänka sig att ha utlänningar som grannar. Lustigt nog har länder med hög intolerans enligt detta mått faktiskt lägre segregation:
B. Välfärdsstaten
Tesen att välfärdsstaten försvårar invandrares sysselsättning är vanlig, och en trolig förklaring till att välfärdsstatens vänner ofta ogillar tankar på ökad invandring.
Mäts välfärdsstatens storlek med de totala skatteintäkternas andel av BNP ser mönstret ut som väntat: högskatteländer lyckas i snitt sämre med arbetsmarknaden för utlandsfödda.
C. De utlandsföddas utbildning
Utbildning borde rimligen spela roll. Om de som kommer har redan högre utbildning, borde de kunna få jobb fort. Om de ges utbildning i det nya landet borde de kunna få jobb efter ett tag.
Något samband mellan andelen av de utlandsfödda som har högskoleutbildning och segregation är dock svårt att se (vilket figuren nedan visar). Används istället andelen som har låg utbildning (grundskola eller inte ens det), syns inte heller något samband.
D. Kollektivavtalen.
I linje med Lindbeck och Snowers teori om så kallade insiders och outsiders på arbetsmarknaden, kan tänkas att facket vill gynna sina medlemmar, och i kollektivavtalen driver sådant som gör det svårare för utlandsfödda att konkurrera om jobben (exempelvis höga ingångslöner och regler om vad det krävs för utbildning för att få utföra olika sysslor).
Om kollektivavtal gäller en stor del av arbetsmarknaden bör det i så fall vara svårare för invandrare att konkurrera om jobben. Det empiriska mönstret i OECD bekräftar bilden. I Sverige täckte kollektivavtal 94 procent av arbetsmarknaden år 2005.
Multivariat analys (OLS):
Med skatterplottar kan man således måla ut både kollektivavtalen och välfärdsstaten som en tänkbar bov i dramat. Men självklart kan det finnas flera faktorer som har betydelse samtidigt.
En multivariat analys ger ytterligare lite indikationer på vilka samband som verkar robusta. Den oväntade effekten av intolerans är inte längre signifikant när det kontrolleras för andra faktorer samtidigt. Det samma gäller skattekvoten, som tycks bli signifikant just för att många högskatteländer också har hög kollektivavtalstäckningsgrad.
Effekten av kollektivavtalen står sig dock bra även vid kontroll för övriga tre variabler. Variation i segregationskvoten förklaras bäst av variation i kollektivavtalens täckningsgrad, helt i linje med insider-outsider-hypotesen.
Till sist:
Det är naturligtvis vanskligt att göra regressioner på dryga 20 OECD-länder, många andra faktorer kan spela roll och kausaliteten kan inte fastställas med en tvärsnittsanalys på detta sätt. Jag har dock testat andra mått på tolerans utan att hitta någon effekt, liksom andra mått på socialbidragens generositet som proxy för välfärdsstaten (även detta blir insignifikant när kollektivavtalen tas med i analysen).
Den tentativa slutsatsen måste ändå bli att kollektivavtalen och sådant som hänger ihop med dessa på goda grunder kan misstänkas spela roll för utlandsföddas arbetslöshet.
Alla data finns i detta google-kalkylblad, tillsammans med info om var olika variabler är hämtade i OECD ilibrary. I analysen ovan är X-variablerna från 2005 och segregationskvoten från 2009.
bergh