Medvetet eller inte gör sig Bjerström till tolk för en framstegsoptimistisk ideologi, som hävdar att globaliseringen leder till ökat välstånd för alla, även om somliga får skrapa ut sin utkomst ur hästskit. ”Ekonomisk tillväxt garanterar inte välstånd för alla och mänskliga rättigheter” skriver Bjerström i ett anfall av besinning, samtidigt som hon sjunger tillväxtens lov i alla tonarter. Industrijordbruk, oljeutvinning, exportmarknader, shoppinggallerior.
Torsten Kälvemark i Aftonbladet
Alla som begrundat Hans Roslings suggestiva presentationer av världens hälsotillstånd vet att mycket pekar åt rätt håll. Erika Bjerström har lärt av honom men hon har också följt den internationella debatt som förts om grunderna för afrikanska länders tillväxt. Varför börjar det gå bättre nu och var kommer optimismen ifrån?
Hon sammanfattar orsakerna i några punkter där den första handlar om ett genombrott för demokratins principer och allt färre konflikter. En andra punkt handlar om Kinas (knappast osjälviska) engagemang i den ekonomiska utvecklingen. It- och mobilrevolutionen är ytterligare en faktor precis som skuldavskrivningar och ökade priser på råvaror, inte minst olja.
Fredrik Segerfeldt i FriVärld Magasin
När Bjerström skulle göra ett snyft- och misärreportage enligt standardmallen om massajkvinnor i Kenya försökte hon hitta vinkeln. Men när kvinnan som stod där i sina traditionella kläder och tillverkade smycken berättade att hon exporterar varorna till Frankrike och att hon flyger dit själv blev Bjerström tvungen att ändra sin story. En massajkvinna i de hippa parisiska Marais-kvarteren sabbade liksom upplägget.
Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Biståndsindustrin verkar förgrymmad över att Bjerström berättar hur bra det går för Afrika. En chef för en biståndsorganisation ringde och sa att hon förstör, eftersom folk inte kommer att vilja ge några pengar när de sett hennes reportage.
Sista ordet går till Bjerström själv, citerad av Segerfeldt:
Det finns starka argument för att västvärlden bör upphöra med att betrakta de afrikanska länderna som projektionsytor för sina egna teorier om det ideala samhället.