Sydsvenskan har föredömligt kartlagt det skånska så kallade innovationssystemet. Bilden intill är från den första kartläggningen 2010, som nyligen följts upp. Det ser minst lika snårigt ut idag:
Fler skattefinansierade aktörer än någonsin arbetar med att stötta innovativa företagare i Skåne. Pengarna som läggs på detta är också mer än någonsin, totalt 730 miljoner kronor i år. […] 2010 gjorde Näringsliv en genomgång av alla innovationsstödjande verksamheter i Skåne, det vill säga klusterorganisationer, inkubatorer, forskningsparker och investerarorganisationer. Resultatet var en komplex bild bestående av ett åttiotal aktörer vars verksamheter ofta överlappade varandra.
En hel del anmärkningsvärt har påtalats, exempelvis följande:
Teknopol, Media Evolution och Minc är några av aktörerna i det skattefinansierade innovationsstödjande systemet som konkurrerar med entreprenörerna de ska stötta. […] Teknopol finansieras till 94 procent av offentliga medel och Region Skåne är dess huvudfinansiär. Uppdraget är att stötta skånska företagare. Trots detta har Teknopol deltagit i en upphandling rörande konsultverksamhet i direkt konkurrens med skånska små och medelstora företag. […]
Eller följande:
branschorganisationen Media Evolution […] samlar företag inom bland annat tv, webb och dataspel. De finansieras till 14,5 procent av offentliga medel, resten av finansieringen kommer från medlemsföretagen
Det är lätt att reagera instinktivt: Varför ska skattemedel finansiera en branschorganisation för dataspelsföretag? Det är också ganska lätt att hitta företagare som betackar sig för att bli hjälpta på detta sätt av politiker (länk1 länk2), och jag skulle mycket väl kunna skriva en drapa på temat att en marknadsekonomi med vinst och äganderätter i sig är ett innovationssystem som fungerar förträffligt.
Likväl bestämde jag mig för att söka i vetenskapliga artiklar efter forskning om huruvida skattefinansierade innovationssystem faktiskt har den avsedda effekten att främja innovationer och tillväxt.
Jag hittade ingenting.
Det finns en enorm litteratur om vad som främjar tillväxt, en litteratur jag kan ganska bra och där innovationssystem sällan nämns. Jag hittade nu mängder av artiklar om andra aspekter på innovationssystemen, liksom resonemang om hur de bäst utformas, men inget om huruvida ens de bäst utformade systemen faktiskt fungerar.
Till slut googlade jag ”public funding of innovation systems” vilket gav två (!) träffar, båda rörande samma forskning, en genusanalys av Malin Lindberg vid Luleå Tekniska Universitet:
My survey of national and regional policy documents regarding public funding of innovation systems and clusters, exposes how in half of the cases the state promotes the group of Basic and Manufacturing Industries. […] the groups of Basic and Manufacturing Industries and New Technologies, both primarily employing men as employees and entrepreneurs, has been given high priority within Sweden's innovations policy while the group of Service and Experience Industries, employing mostly women or both men and women to the same extent, has been given a low priority.
De skattefinansierade innovationssystemen tycks alltså ha prioriterat den (manligt dominerade) bas- och tillverkningsindustrin. Frågan om varför detta bör ske med skattemedel kvarstår onekligen.