Skapar omfördelning tillväxt?
4 mar 2014, kl 1:22
bergh in Lite väl akademiskt, Samhälle och politik, social mobilitet, tillväxt

En IMF-rapport som citeras flitigt just nu påstår sig visa att ökad inkomstomfördelning kan öka tillväxten:

redistribution appears generally benign in terms of its impact on growth; only in extreme cases is there some evidence that it may have direct negative effects on growth. Thus the combined direct and indirect effects of redistribution—including the growth effects of the resulting lower inequality—are on average pro-growth.

Här omskrivs rapporten i the Atlantic.

Det är korrekt och intuitivt att väldigt ojämlika länder har lägre tillväxt, som framgår av detta punktdiagram i rapporten:

NewImage

 

 

 

Rapportens huvudpoäng är emellertid att omfördelning inte hämmar tillväxten, och eftersom omfördelning ökar jämlikheten kan den således indirekt främja tillväxt. Denna slutsats är diskutabel av flera skäl, och i vilket fall som helst problematisk eftersom det mått på omfördelning som används i rapporten är felaktigt.

Måttet på omfördelning som används är skillnaden mellan Gini-koefficienten för bruttoinkomster (före skatter och bidrag) och nettoinkomster (efter skatter och bidrag).

I en artikel i European Sociological Review visar jag inte bara att måttet är fel, utan också att bias storlek och riktning varierar på en rad faktorer som gör måttet oanvändbart i jämförande studier mellan olika länder. Skälet är i korthet att inkomstfördelningen när skatter och bidrag räknats bort inte kan tolkas som en marknadsinkomstfördelning, och därför inte kan användas för att kvantifiera den omfördelande effekten av skatter och bidrag.

I en bloggpost 2009 kunde jag nöjt konstatera att detta problematiska sätt att mäta omfördelning tycktes vara på väg bort inom forskningen, och att ett kapitel i Handbook of politics nämner min artikel i ganska smickrande ordalag. Sedan dess har även välfärdsstatsforskaren Esping-Andersen satt ner foten i frågan, och inleder ett nytt papper så här:

Because it taxes and spends, the welfare state is by definition redistributive, but this does not automatically entail that it creates more equality.

 Allt detta har alltså IMF missat (eller möjligen blundat för).

Update on 5 mar 2014, kl 11:31 by Registered Commenterbergh
Många fattiga länder har väldigt hög ojämlikhet (Gini på 0,5 till 0,7), där en elit roffar åt sig allt. Där skulle en jämnare fördelning utan tvekan vara nyttig, och det ser ut att vara dessa länder som driver sambandet i skatterplotten i pappret.

Men den mekanismen innebär knappast att ökad omfördelning i OECD-länder skulle ha denna effekt. I IMF-rapporten citeras t o m ett papper som hittar det omvända resultatet när endast rika länder tas med i analysen.

Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).
See website for complete article licensing information.