I den fördelningspolitiska redogörelsen i vårbudgeten görs något intressant och lovvärt: Man räknar på social mobilitet i Sverige. Bland det mest intressanta är beräkningarna av hur vanligt det är att någon är kvar i lägsta decilen efter 5 år. Denna beräkning görs för perioden 1995-2000 och 2007-2012.
Intressant nog har uppåtrörligheten minskat: Numera är uppemot 50 procent kvar i den lägsta decilen efter fem år, jämfört med 40 procent på 90-talet.
Det är lovvärt att denna statistik tas fram men det är tråkiga nyheter att rörligheten minskar.