På väg hem från Almedalen plitade jag ned några tankar om veckan, men blev inte färdig. Sedan slog semestern till. Men sent omsider...
Seminarierna: Fler, men lite fegare än vanligt. Ensidiga paneler, förutsägbara frågeställningar. Många undantag finns naturligtvis. Heder åt SCB som forsätter med sina statistikseminarier på hög nivå (själv gick jag på ett intressant om att BNP-statistiken kommer att revideras rejält i september). Även SE-banken har ett välfärdsseminarium på hög nivå (över tre timmar i en kall ruin i konkurrens med Piketty - men likväl mycket välbesökt).
Veckans besvikelse: Seminarierubriken Vad ska vi göra när robotarna tar våra jobb? lockade med rätta flera nyfika. Tyvärr visade det sig vara grupparbete: ’blunda och tänk dig att en robot tagit ditt jobb. vad gör du? diskutera med din bänkgranne'
Talen: Reinfeldt var taggad, men jag träffade en filmare efteråt som var chockerad över hur dåligt och sorgligt det var. Det måste ha med förförståelsen att göra. Hägglunds komparativa fördel är onekligen ordvitsande.
Innehåll: Noterade ett mycket intressant forskningsresultat i att Sverigedemokraternas mansdominans inte beror på att kvinnor i mindre utsträckning delar partiets värderingar, utan på att kvinnor mer än män reagerar på partiets stigmatisering.
Mina egna insatser: Mycket arbetsmarknadsfokus i år (hos centern, Almega och svenskt näringsliv). Viktigt, men personligen tycker jag att det är snäppet roligare med med seminarier av typen "Fungerar ett samhälle som inte kräver tillväxt?” där som jag deltog i 2012 (kan ses på youtube).
Hann i år med två TV-grejor: 17 minuter med historikern Henrik Berggren på temat Vad kan vi lära av historien? (länk), och 7 minuter m Katrine Kielos om Piketty (länk)
Slutligen ska statsvetarna ska ha beröm för tilltaget Statsvetenskapens dag, åtminstone när det gäller innehållet. Med konceptet inga mikrofoner, inget podium, inget kaffe och absolut inga bullar kan de knappast anklagas för att sälja ut sig.