Entries from July 29, 2007 - August 4, 2007
Var det finanspolitik eller strukturella reformer som räddade Sverige?
Posted on aug 3, 2007 at 11:40
by
bergh
in Samhälle och politik, Lite väl akademiskt
|
Post a Comment
bergh
in Samhälle och politik, Lite väl akademiskt
|
Post a Comment
Jens Henriksson, var på finansdepartementet 1994 - 2006, och har nu skrivit en småtrevlig rapport om den svenska budgetsaneringen. Jens är socialdemokrat, men rapporten är förvånansvärt fri från partipolitik. New Economist nämner fler exempel på den framgångsrika svenska budgetsaneringen.
Vi kommer aldrig att få svaret, men det är berättigat att fråga hur mycket av det förbättrade budgetsaldot som faktiskt beror på de besparingsåtgärder som vidtogs av Wibble och Persson. Perssons temporära sänkning av akassan från 80% till 75%, eller införandet av den så kallade värnskatten, är ganska marginella åtgärder mot ett budgetunderskott på 200 Gkr.
Förvisso gäller att 'många bäckar små...', men jag misstänker att finanspolitiken till stor del mest spelade en symbolisk roll (både gentemot väljare och finansmarknader).
Förklaringen till det förbättrade budgetsaldot är nog samma som förklaringen till underskottet: Automatiska stabilisatorer. När ett land med Sveriges transfereringssystem hamnar i kris, går det snabbt och brant utför med de offentliga finanserna. Men när hjulen börjar snurra igen och skattetrycket alltjämt ligger runt 50%, fylls det snabbt på i statens kassa igen.
Så varför började hjulen åter snurra? pja, konjunkturer går ju alltid upp och ner. Men de kraftiga strukturella reformer som genomfördes framför allt 1985-1997 hjälpte sannolikt till ganska bra, från kreditavreglering, skattereform, telemarknadsavreglering osv.
i? Andra bloggar om: ekonomi, budgetsanering, strukturreformer, finanspolitik, Jens Henriksson
Vi kommer aldrig att få svaret, men det är berättigat att fråga hur mycket av det förbättrade budgetsaldot som faktiskt beror på de besparingsåtgärder som vidtogs av Wibble och Persson. Perssons temporära sänkning av akassan från 80% till 75%, eller införandet av den så kallade värnskatten, är ganska marginella åtgärder mot ett budgetunderskott på 200 Gkr.
Förvisso gäller att 'många bäckar små...', men jag misstänker att finanspolitiken till stor del mest spelade en symbolisk roll (både gentemot väljare och finansmarknader).
Förklaringen till det förbättrade budgetsaldot är nog samma som förklaringen till underskottet: Automatiska stabilisatorer. När ett land med Sveriges transfereringssystem hamnar i kris, går det snabbt och brant utför med de offentliga finanserna. Men när hjulen börjar snurra igen och skattetrycket alltjämt ligger runt 50%, fylls det snabbt på i statens kassa igen.
Så varför började hjulen åter snurra? pja, konjunkturer går ju alltid upp och ner. Men de kraftiga strukturella reformer som genomfördes framför allt 1985-1997 hjälpte sannolikt till ganska bra, från kreditavreglering, skattereform, telemarknadsavreglering osv.
i? Andra bloggar om: ekonomi, budgetsanering, strukturreformer, finanspolitik, Jens Henriksson
Kommande bok om institutionell konkurrens
Förlaget vill ha nedanstående katalogtext. Är det bara jag som tycker att första meningen är lite underlig språkligt?
Perspectives onInstitutional Competition
Why iscompetition between institutions usually viewed in a negative light, whilebeing considered positive in all other economic contexts? The contributors tothis volume introduce new perspectives on the issue, analytically andempirically exploring the reasons why this has been the case. They then arguethat competition may actually lead to institutions becoming more efficient inallocating resources.
Contributors include: A. Bergh, P. Bernholz, V. CurzonPrice, L. Field, R. Höijer, V. Vanberg, R. Vaubel, E. Weede, M.Wohlgemuth
Re: Public Service, Fronesis
I början av sommaren fick jag av oklar anledning två tidskrifter: Re:Public Service samt Fronesis. Som tack omskrivs de här och nu.
Re:Public Service är riktigt bra. Här finns ett lysande reportage om en japansk tjej som snöat in på svenska nyckelharpor och en svensk tjej som fått samurajer på hjärnan, och ett lika bra reportage om hemliga rum i stockholm. Dessutom kan man läsa (och sucka över) Nina Björks fortsatta åsiktsutveckling och konsumtionsdebatten.
Alldeles för lite av tidningen finns dock på nätet. Men den finns fortfarande i butikerna och duger bra för den som vill ha lagom trevlig samhällsrelaterad semesterläsning.
Så till Fronesis. Det är mer en bok än en tidskrift. Det dräller av fotnoter och referenser till Marx och Weber. Den handlar om borgerlighet och har en kaffekopp på framsidan. Tydligen får även Richard Florida kritik i flera av artiklarna, med det har jag snappat upp genom att läsa andras recensioner. Hittills har jag alltså inte orkat längre än så. Kanske senare i höst.
Re:Public Service är riktigt bra. Här finns ett lysande reportage om en japansk tjej som snöat in på svenska nyckelharpor och en svensk tjej som fått samurajer på hjärnan, och ett lika bra reportage om hemliga rum i stockholm. Dessutom kan man läsa (och sucka över) Nina Björks fortsatta åsiktsutveckling och konsumtionsdebatten.
Alldeles för lite av tidningen finns dock på nätet. Men den finns fortfarande i butikerna och duger bra för den som vill ha lagom trevlig samhällsrelaterad semesterläsning.
Så till Fronesis. Det är mer en bok än en tidskrift. Det dräller av fotnoter och referenser till Marx och Weber. Den handlar om borgerlighet och har en kaffekopp på framsidan. Tydligen får även Richard Florida kritik i flera av artiklarna, med det har jag snappat upp genom att läsa andras recensioner. Hittills har jag alltså inte orkat längre än så. Kanske senare i höst.
Små förändringar.
Nu anser jag att semestern är slut. Det firas med ett nytt färgschema och en helt ny ny blogg som får fungera som online-anteckningsblock för min forskning rörande välfärdsstaten, institutioner, sociala normer, mänskligt samarbete, tillväxt och politisk förändring. Fortfarande fritt fram för kommentarer och diskussion.
Notera även att Ratio söker folk igen.
Notera även att Ratio söker folk igen.
Om så kallad medborgarjournalistik
Posted on jul 29, 2007 at 16:54
by
bergh
in Samhälle och politik, Just nu i bloggosfären
|
4 Comments
bergh
in Samhälle och politik, Just nu i bloggosfären
|
4 Comments
Det pågår en bisarr debatt om vad som ska räknas som "medborgarjournalistik", exempelvis här. Martin Karlsson lyckas här med konststycket att faktiskt få ironi att fungera i text.
Vad kan sägas om denna underliga debatt? Naturligtvis är det så att de som skriver/bloggar om politik ofta varit aktiva i ett ungdomsförbund och kanske fortfarande jobbar med politik på ett eller annat sätt. Det gör dem inte till medborgare i mindre utsträckning.
Debatten om medborgarjournalistik tycks stundom bygga på föreställningen om en partipolitiskt obesudlad skogsarbetare som på sin fritid gör bländande politiska analyser och avslöjanden helt utan andra agendor än att uppdaga sanningen. Men om den som har sin komparativa fördel i politisk journalistik ägnar sig åt detta på heltid är det väl bara bra - även om hon då blir en del av etablissemanget?
Anledningen till att det var bra när Magnus Ljungkvist skrev om Maria Borelius, eller när Friktion skrev om Sven Otto Littorin, är inte att gräsrötter tog upp kampen med etablissemanget. Det var bra för att journalister numera allt oftare får nyttig konkurrens av andra yrkeskategorier som likväl presterar god journalistik.
Goda sakkunskaper, skrivkunnighet och ett gratis bloggverktyg fungerar ibland bättre än en en professionell journalistutbildning och heltidsjobb på en papperstidning.
Vad kan sägas om denna underliga debatt? Naturligtvis är det så att de som skriver/bloggar om politik ofta varit aktiva i ett ungdomsförbund och kanske fortfarande jobbar med politik på ett eller annat sätt. Det gör dem inte till medborgare i mindre utsträckning.
Debatten om medborgarjournalistik tycks stundom bygga på föreställningen om en partipolitiskt obesudlad skogsarbetare som på sin fritid gör bländande politiska analyser och avslöjanden helt utan andra agendor än att uppdaga sanningen. Men om den som har sin komparativa fördel i politisk journalistik ägnar sig åt detta på heltid är det väl bara bra - även om hon då blir en del av etablissemanget?
Anledningen till att det var bra när Magnus Ljungkvist skrev om Maria Borelius, eller när Friktion skrev om Sven Otto Littorin, är inte att gräsrötter tog upp kampen med etablissemanget. Det var bra för att journalister numera allt oftare får nyttig konkurrens av andra yrkeskategorier som likväl presterar god journalistik.
Goda sakkunskaper, skrivkunnighet och ett gratis bloggverktyg fungerar ibland bättre än en en professionell journalistutbildning och heltidsjobb på en papperstidning.