Mer forskning om när Sverige blev jämlikt

På en debatt i ABF-huset i Stockholm nyligen mellan Johan Norberg och Johan Ehrenberg, visade den senare ojämlikhetsdata för Sverige i form av en kurva över Ginikoefficienten sedan 1950-talet. Kruxet är bara att det inte finns jämförbara data så långt tillbaks i tiden, så hur Ehrenberg skarvat ihop sin kurva vill vi nog helst inte veta.

Frågan om när Sverige blev jämlikt är inte helt enkel att besvara. De studier jag hittat de senaste åren pekar entydigt på att det vara ganska länge sedan. Nyligen kom ytterligare en pusselbit, även denna gång från Jesper Roine och Daniel Waldenström, som nu studerat förmögenhetsfördelningen i Sverige sedan 1873.

Det visar sig att förmögenhetsfördelningen var väldigt ojämlik i Sverige fram till första världskriget, då den började falla för att medelklassen blev mer förmögen:

it looks as if the development before 1950 was mainly driven by accumulation among groups with relatively high incomes but little previous wealth

Sammanpressningen fortsatte under efterkrigstiden:

After 1950 the wealth compression looks different, with sharp increases in “popular wealth” (mainly owner-occupied housing) among the broader population (the P0–90 group). Between 1950 and 1980, the entire top decile loses ground to the rest of the population.

Från 80-talet och framåt har förmögenhetskoncentrationen bland de rikaste åter ökat, och författarna menar att den officiella statistiken underskattar utvecklingen på grund av att mycket kapital flyttats utomlands och är osynligt för svenska myndigheter.

Pappret och en svensk sammanfattning finns här.

Krävs enhetsvetenskap för att förstå altruism?

På institutet för avancerade studier funderas vidare kring altruism, och jag uppmärksammas på att Herbert Gintis är i högform: I sin nästan senaste artikel, döper han om rational choice-modellen till beliefs, preferences, and constraints - (the BPC-model), och menar att denna kan tjäna som "A framework for the unification of the behavioral sciences".

Artikeln finns här, (publicerad i Behavioral and Brain Sciences) och har ytterligare en lustighet: Den är 16 sidor, men kommer med ytterligare 40 sidors öppna peer review kommentarer, korta kommentarer från andra forskare.

Och när det gäller altruism, har både Mi och Pontus uppmärksammat mig på att Radioheads idé att låta betalning vara frivillig funkade halvbra - två av tre lät tydligen bli att betala. (Vilket naturligtvis inte visar att det var ett misslyckande, eller att det handlade om altruism över huvudtaget...)

Boklansering: Den fria akademin

I morgon har vi en liten seminarieövning med anledning av boken Den fria akademin
där jag bidrar med en fördelningspolitisk analys av den skattefinansierade och avgiftsfria högre utbildningen. Programmet, för den som har vägarna förbi Sveavägen 59:

Program:

• Introduktion, docent Nils Karlsson, VD Ratio
• Universiteten, kreativiteten och politikens aningslöshet, professor Li Bennich-Björkman, Uppsala universitet
• Avgiftsfri högre utbildning; håller de fördelningspolitiska argumenten? Andreas Bergh, fil.dr i nationalekonomi, Ratio och Lunds universitet
• Arbetsmarknad och utbildningsincitament, Anna Ekström, ordförande i SACO.

Kommentatorer:

Anders Flodström, universitetskansler
Pelle Rödin, vice ordförande Sveriges Förenade Studentkårer (SFS)

När fick Sverige höga skatter?

Dan Josefsson i Expressen, i debatt med Robert Gidehag:

Sverige är tack vare sina höga skatter ett av världens rikaste länder och det har vi varit sedan 1960-talet! Om skatterna hade skadat ekonomi och tillväxt på det sätt som skattehatare oavbrutet varnat för i decennier, så hade ekonomin rimligen kollapsat redan på 1950-talet.

Resonemanget är helt uppåt väggarna. Sveriges skattetryck var ganska lågt fram till 1960 - se diagram..

Någon frestas säkert att se ett samband mellan att Sverige fick höga skatter ungefär samtidigt som landet fick tillväxtproblem - men så enkelt kan man såklart inte identifiera ett orsakssamband. Ännu stolligare är dock att likt Josefsson skriva om historien så att den passar ens egen politiska uppfattning.

Lycklig av NIE?

Förra söndagen gick jag ut och åt med hr Rodrik som sällskap (i bokform, det blir mer avslappnat så).
Det slog mig då att jag tror jag blivit signifikant lyckligare sedan jag började pyssla med så kallad new institutional economics. Ett försök att sammanfatta orsakerna till detta, gav följande lista:

• nie fokuserar på de viktiga frågorna och låter dessa styra valet av metod (snarare än tvärtom)
• Händelser som ligger långt bort i tid och rum blir både begripliga och intressanta
• Teorierna passar lika bra på fattigdom i uländer som på korruption i svenska kommuner.
• Enkel spelteori räcker långt
• den vanliga mikroteorin bli ett begripligt specialfall, och makron får äntligen någon form av struktur.
• man blir lite statsvetare på köpet
• Artiklar och böcker i nie är ofta extremt välskrivna och allmänbildande

Samtidigt tog det år innan jag blev klok på vad NIE faktiskt är, och det är fullt möjligt att jag inte skulle ha uppskattat det om jag hade börjat där direkt som doktorand.

Krönika om högskoleexpansionen

Oktober-krönikan dryftar högskoleexpansionen ur ett humankapitalperspektiv. Lika festligt som det låter, bl a i VK.

Krönika om bistånd och militärutgifter

LNB-krönikan i september handlade om bistånds- och militärutgifter, och hur särintressen gör det svårt att spara pengar på båda dessa poster - trots att det knappast skulle skada om det kunde sparas på rätt sätt. Finns bl a i ST.