Den kapitalistiska välfärdsstaten i bloggosfären

I går fick jag tillfälle att veva mina käpphästar på en bloggträff i Stockholm, med redan märkbar effekt. Priset för första bloggrecension av DKV går dock inte till Johan Ingerö, utan till min gode vän som nu härbärgerar under namnet remissinstansen.

Denne desillusionerade cyniker tror att boken fastnar mellan höger och vänster, trots dess "potential att bli en skarpt lysande brandfackla i policydebatten". Med sådan prosa är det bara att säga välkommen tillbaka till bloggandet!

globaliseringen som en spännande tävling

Hektisk vecka, men jag har hunnit bläddra igenom SNS-välfärdsrådsrapport. Den är - som tur är - inte lika tokig som ingressen till den ackompanjerande debattartikeln:

Att bli vinnare i den globala konkurrensen kan paradoxalt nog öka svårigheterna att få in lågproduktiva grupper på arbetsmarknaden utan att dessa tjänar så lite att de blir ett låglöneproletariat.

Bilden nedan visar andel vuxna försörjda via diverse ersättningar, från 1970-2005. Notera hur trenden pekar uppåt. Alldeles oavsett globaliseringen vore det bra om många av dessa kunde få jobb. Och visst kräver det lite ökad lönespridning exempelvis genom lägre ingångslöner i en rad yrken. Men "låglöneproletäriat?"

Det lutar åt avgifter...

I dagens industri diskuterar jag avgifter till den högre utbildningen. Det finns även en artikel i senaste Lundagård, men den tycks inte vara nätad än.

Avgifter är en fråga där jag ganska nyligen ändrat åsikt. Till nyligen tedde sig den avgiftsfria svenska varianten ganska trevlig. Men när jag gjorde en genomgång av de fördelningspolitiska effekterna till boken Den fria akademin, började jag ändra åsikt.

Niclas håller med, men tycker inte man ska ge mer pengar till grundskolan heller. En begriplig ståndpunkt, men allt beror på alternativet: Givet att det ska lägga mer pengar på utbildning i Sverige, talar de fördelningspolitiska argumenten för att de läggs på grundskolan.

Givet att... detta härliga uttryck för fega ekonomer...