Nog med sandlådefasoner mot Norberg

Nu tänker jag haka på ett så kallat bloggdrev. Jag delar inte alla Johan Norbergs åsikter och värderingar, och det är lätt att förstå varför han provocerar i Sverige.

Men de metoder som Sveriges kulturskribenter använder mot Norberg är pinsamma: Lösryckta citat, krystade försök att hitta faktafel, underliga personpåhopp & förvägrad replikrätt (här), och möjligen även Twinglymixtrande. (Detta är bara några relativt nya exempel).

Nu kommer bloggosfären onekligen till sin rätt.

Varför beter sig stora delar av det som ska vara den svenska intellektuella vänstern på detta sätt? Kanske är de rädda för konkurrens: Norberg är trots allt författare till en del av det bästa som DN-kultur någonsin publicerat - se exempelvis denna artikel om islam och modernism. En annan tänkbar förklaring är att de är genuint övertygade om att Norberg är ond, och att alla medel bör användas i kampen mot det onda.

Oavsett vilket tror jag det är dags för vissa kulturskribenter att byta strategi.

(f ö har facebook-gruppen Lägg ned DN-kultur i skrivande stund 81 medlemmar)

Reformdiskussion på Timbro

Torsdag 21 februari kl 1830 dryftar jag Sveriges framtida reformstrategi med hr Munkhammar på Timbro. Tips på vad som bör sägas, tages tacksamt emot!

Attila

Attila är ju helfestlig - och vad jag förstår är det ok att slänga in en bild då och då. Den här exempelvis:

Så mycket för att invänta remissrundan...

DN: Regeringen backar om att maximera sjukförsäkringen på 75% efter ett år:

[Reinfeldt] litar nu på att arbetsmarknadens parter tar ansvar för att försäkringarna inte motverkar jobbpolitiken.

Fundering: Litar han även på att privata försäkringsgivare tar sitt ansvar och inte säljer top-up-kontrakt?

Notera även försäkringskassans invändning mot förslaget:

– Det bygger på att man ska veta om en person har enprivat försäkring. Uppger man inte det har vi ingen aning om det ellerkan kontrollera att en person har en privat försäkring, sägerFörsäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg.

I slutändan är det få förslag som faller för att de strider mot principer. Däremot är det såklart ett problem om de är praktiskt taget ogenomförbara. Men har Malmborg rätt? Antingen kunde individen eller företaget ålagts att informera försäkringskassan vid tecknande av ett kontrakt. Däremot är det fullt möjligt att det skulle kosta mer än det smakar att kontrollera efterlevnaden av dylik lagstiftning.

Remisser och fortsatt utredande kunde gett vägledning - men regeringen verkar inte ha så stort självförtroende för tillfället.

Hur skapar man en forskningsmiljö?

"Sverige bör ha färre men större universitet och högskolor än nu" säger forskningsminister Leijonborg. Gott så. Men hur åstadkoms detta? Vilka småhögskolor ska läggas ned?

Det visar sig att vad Leijonborg menar, är att småhögskolor ska samarbeta med varandra. Till detta anslås 20 miljoner, så att exempelvis Växjö, Kalmar och kanske teknologerna i Blekinge kan "samverka". Jag vet inte vad detta betyder, men jag anar att det blir en gemensam hemsida. Däremot kommer knappast Växjö, Kalmar och BTH att växa ihop till en gemensam forskningsmiljö på grund av detta.

Alternativ strategi: Lägg ned två av de tre och öka resurserna rejält vid den tredje. Fanns detta ens på Leijonborgs karta?