Rekommenderas: Mac mini, performancing & Pandora

• Som en bieffekt av min Chicagovistelse, har jag nu en mac mini. Den ska vara Apples strategi för att locka över PC-användare, bland annat genom att vi får behålla det tangentbord och mus (med två knappar) som vi vant oss vid. Men främst är jag förtjust i det faktum att den är nästintill helt tyst.
• Förmodligen är jag långsam, men jag har ganska nyligen börjat använda performancing vid bloggande. Den är smidigt integrerad i Firefox och är mycket snabbare är Squarespace web-interface.
• Slutligen, ännu ett exempel på hur smarta Internettjänster inte bara tillhandahåller innehåll, utan framför allt hjälper dig att hitta det innehåll du vill ha: Likt Amazon gissar vilka böcker du är intresserad av på basis av du tidigare köpt, kan du lära Pandora vilken musik du gillar - samtidigt som den spelas.

Lite internet-tips&trix

Från en yrvaken nätanvändare: Jag börjar så sakteliga förstå varför IT-figurer numera pratar om Internet 2.0. Mycket numera går att lagra på nätet istället för lokalt på min dator.  Det har klara fördelar. Några tips:

1. Ha samma bokmärken på alla datorer. 

Lagrar man bokmärken lokalt, kommer webläsaren i jobbdatorn, hemma-datorn och den bärbara datorn efter ett tag att kännas helt olika. Det har länge gått att lagra sina bokmärken på nätet med exempelvis del.icio.us, men det går fortfarande mycket snabbare att hämta bokmärken från webläsarmenyn.

Använder man Firefox, finns dock tillägget foxylicious  som synkar weblagrade bokmärken med de lokala i webläsaren. Jag har använt det i några månader och det funkar fint. Dessutom skapar det en mappstruktur från etiketter, så att det faktiskt går att hitta det man en gång lagt dit.

2. Läs bloggar med bloglines

En förvånansvärt liten andel av denna blogs läsare, anväder bloglines.  Den snappar upp textflöden från de bloggar  du gillar, och visar på en sida de inlägg du inte läst. Om du vill, kan du (helt eller delvis) visa dina läsvanor för andra. Kolla in detta exempel så ger det sig.

3. Lyssna på föreläsningar i mp3-spelaren.

Alla fler föreläsningar man missar finns numera att ladda ned. Anthony Giddens i Stockholm exempelvis. Med program som juice kan du dessutom se till att din mp3-spelare automatiskt får de senaste radioprogrammen.

Det nya är inte Podcasts och Web 2.0. Det nya är spimes.

Under promenaden till jobbet i morse, var något väldigt annorlunda: Jag lyssnade inte på P1 morgon, i hopp om att vara framme innan Ring P1 börjar. Istället lyssnade jag på Bruce Sterling när han föreläste om "web 2.0" och om "spimes".

En spime är, om jag har förstått det rätt (vilket jag helt säkert INTE har), en vanlig grunka med ett chip i sig, så att grunkan är uppkopplad mot nätet. Bruce menar att detta kommer att revolutionera livet för oss alla. Han har exempelvis följande argument:

"In the mornin', when I wake up, I don't start looking for my shoes... I just google them!"

Med några års distans till Internetboomen och den nya ekonomin, är det skojigare än någonsin att lyssna till de framtidsgurus som samlas på konferenser som lift06.

Fotnot med teknisk bakgrund: 

Allt detta upptäckte jag av en ren slump, när jag skulle undersöka om det numera funkar att lyssna på intressanta föreläsningar och radioprogram i mp3-spelaren på regelbunden basis. Det går utmärkt. Via Peter Lindbergs podbasket hittade jag Bruce Sterlings föreläsning och minst 10 lika galna visionära. Även vår svenska radio tillhanda håller podradio, och med mjukvara som juice kan man laga så att mp3spelaren ständigt hyser det senaste avsnittet av Filosofiska rummet och/eller Hej Domstol.

Men allt detta är alltså gammalt. Nu är det spimes som gäller.

Slipp märkesprogrammen som bara blir större och slöare

En kul grej med nätet: Nästan varje gång jag irriterat mig på något standardprogram, och tänkt att någon på jorden rimligen måste ha gjort det här bättre, så har jag haft rätt.

Senast blev jag sur på att akrobatläsaren ständigt vill uppdatera sig, ständigt blir större och ständigt vill installera andra program samtidigt. På ett kick hittade jag foxit reader, som är gratis, pyttelitet och laddar på ett kick. För att göra egna pdf-filer, fungerar primo-pdf utmärkt.

Dessförinnan hittade jag real alternative,  som ersätter det högst irriterande och resurskrävande real player.

Och windows jättestora mediaplayer, kan med fördel ersättas av media player classic, ful som stryk retrodesignad, resurssnål och stabil.

Så varför överlever märkesprogrammen? Informationskostnader: Det finns ju massor av dåliga gratisprogram, och det är svårt för de gratisprogram som verkligen är bra att trovärdigt signalera detta till slösurfaren.

En annan förklaring är sociala normer: Den som ägnar tid och energi åt att leta fram alternativa program, och dessutom kan ställa in webläsaren så att den använder foxit reader istället för adobes kolossala läsare, signalerar ju tydligt vilken kuf hen är. Och datorkufen är fortfarande inte riktigt socialt accepterad.

Men vänta bara!

"just what the world needs, another freaking MP3 player"

 Ibland får marknadsekonomin kritik för att företag skapar nya behov hos människor, snarare än att bara tillfredställa de behov vi redan har. Men prylar man inte visste att man ville ha, är ofta de roligaste att konsumera.

När Apple lanserade sin Ipod för första gången någonsin togs den emot så här på macrumours.com (och där hänger de mest övertygade applefanatikerna i världen...): 

All that hype for an MP3 player? Break-thru digital device? The Reality Distiortion Field™ is starting to warp Steve's mind if he thinks for one second that this thing is gonna take off.

[...] $400 for an Mp3 Player!  I'd call it the Cube 2.0 as it wont sell, and be killed off in a short time...and it's not really functional. Uuhh Steve, can I have a PDA now?

I hela den långa diskussionen saknas positiva kommentarer nästan helt. Med facit i hand var det nog bra att Steve inte lyssnade på dessa förståsigpåare.