När jag skulle förbereda en föreläsning om metod för nationalekonomistudenter som bara läst halvvägs genom sin första mikrokurs någonsin, insåg jag att det är svårt att få med allt de borde höra i en föreläsning på 2x45 minuter. Så jag började leta efter någon som skrivit kortfattat och lättbegripligt om kunskap, vad det är och hur vi får mer av den, och hittade en pärla:

Sverker Johansson (hemsidan måste ses) har författat följande essä/kompendium om hur vi vet att vi vet det vi vet. Han lyckas lättfattligt ta upp bra kritik av den mest naiva positivismen (sökandet efter Sanningen med stort S) utan att för den sakens skull landa i det relativistiska träsket där "allt ändå bara är retorik". På slutet pläderar han lite för "användbar kunskap". Detta är såpass bra att inte bara lärarstudenter i Jönköping borde läsa.

Vad som inte kom med i metodföreläsningen: Hade jag haft två timmar till, hade jag tagit upp "Den oekonomiska människan" av Robert Östling, som DN-kultur sammanfattar så här:

Nationalekonomin har alltid utgått från en självisk och rationell modell av människan. Ny forskning visar att den inte riktigt stämmer. Människan har också en alldeles obegriplig vilja att dela med sig.

 Östling redogör för de vanliga experimenten: diktatorspel, ultimatumspel och spel med straffande, och skriver sedan:

Dessa och otaliga liknande experiment tyder på att den mänskliga altruismen har två sidor. Dels har vi en tendens att osjälviskt belöna andra, dels bestraffar vi osjälviskt dem som vi tycker beter sig orättfärdigt. Denna typ av altruism kallar Ernst Fehr stark ömsesidighet och han hävdar att det är en egenskap som är unik för människan eftersom den inte verkar finnas i djurvärlden.

Jag är inte säker på att liknande beteende är unikt för människan, och jag är inte säker på att altruism är rätt benämning på beteendet. Det är till exempel inte svårt att tänka sig situationer där det är rationellt att dela med sig.

Att förstå sig på mänsklig prosocialitet/altruism är inte enkelt. Ett tips till den som vill ha en ände att börja nysta i: Jag tror det går att förstå varför folk ibland delar med sig väldigt generöst, och ibland är väldigt noga med att inte dela med sig, genom att ställa frågan: Under vilka omständigheter skulle det vara (individuellt eller kollektivt) rationellt att dela med sig av resp. behålla sina inkomster? (se även den här posten)