Efter den här kommentarsbataljen, var det nog inte bara jag som blev nyfiken på vad Ljungqvist & Sargent har att säga om hur Europas arbetslöshet förklaras. Artikeln och och hur den citeras, kan studeras här.

Så här sammanfattas den av Den Haan et al. (2005) [Turbulence and Unemployment in a Job Matching Model, forthcoming in Journal of European Economic Association]:

One particularly influential explanation, suggested by Ljungqvist and Sargent (1998), is that rapidly evolving industrial structure and technology, combined with high unemployment benefits, have reduced workers’ incentives to exit unemployment. Beginning in the 1980s, the higher “turbulence” of the economic environment drove up the number of unemployed workers with obsolete skills. High unemployment benefits linked to prior high-wage jobs encouraged these workers to reject new job opportunities.

Invändningen från Den Haan m fl bygger på att de hittat en motverkande mekanism:

While LS provide a compelling rationale for decreased willingness of unemployed workers to accept new jobs, their analysis overlooks an equally important response by employed workers that cuts against their idea. Since displacement in duces costly skill obsolescence in a turbulent environment, workers ought to be much more reluctant to part with their existing jobs, instead offering wage concessions to avoid layoffs.

En annan invändning skulle kunna vara att akassan är begränsad uppåt. I Sverige är dessutom taket ganska lågt (inkomster upp till 5,5 basbelopp täcks).

Därmed inte sagt att "turbulence" saknar förklaringsvärde, tvärtom. Men för Sveriges del är kanske en av de stora bovarna möjligheten att ha akassa väldigt länge genom att gå kurser och delta i projekt.

En tabell i pappret visar f ö att Sverige förvisso ligger sämre till än USA vad gäller långtidsarbetslöshetens andel av total arbetslöshet, men inte alls lika illa som resten av Europa (se bilden).