LO-ekonomerna mer politiska än akademiska just nu?
2 jun 2006, kl 13:41 | Samhälle och politik LO: Hög a-kassa gör att fler jobbar
LO-rapporten verkar inte finnas på nätet än, men det torde vara Ingrid Essers avhandling Why work, som åberopas. I avhandlingens abstract hittar vi följande:
Results from multi-level analyses show firstly how employment commitment is stronger within more generous welfare regimes.
Notera hur en korrelation blivit till ett orsakssamband någonstans på vägen mellan forskning och pressmeddelande från LO.
En mer nyanserad beskrivning av vad forskningen säger skulle kunna vara följande:
- Många faktorer bidrar till relativt hög sysselsättningsgrad i skandinavien, däribland det faktum att socialförsäkringar (akassa, pension, sjukpeng) bygger på att man jobbar - den så kallade arbetslinjen.
- Samtidigt är det oärligt att påskina att högre nivå på akasseersättningen skulle orsaka högre sysselsättning - sambandet är det motsatta, både teoretiskt och empiriskt.
Relaterat:
På ett intressant Ratio-seminarium nyligen (fördömligt sammanfattat här) berättade exempelvis Karl-Oskar Lindgren att den negativa sysselsättningseffekten av bl a just hög akassa dock är mindre i länder med mer centraliserad lönebildning.
Och som Dennis påpekat, räknade LO nyligen fel om pensionerna också. Till de borgerligas nackdel.
bergh
Reader Comments (8)
Jag tror nog att det snarast är VERKADE finnas. Arbetsnormerna har försvunnit till stor utsträckning, folk låser sina dörrar numera, trust och trustibility är lägre, och sysselsättningen har fallit kraftigt.
Sverige brukade ha mycket hög sysselsättning, av de orsaker Bergh nämnde, och kanske huvudsakligen på grund av socialisering av familjen och därmed hög kvinnlig deltagande. Men sysselsättningen har sjunkit dramatisk, med ca 10 procentenheter (speciellt om man tar hänsyn till att Sverige räknar det mesta av AMS-åtgärder samt långtidssjukskriva som ”sysselsatta”, vilket artificiellt lägger till ca 2%). Vi tittar på siffrorna för männen:
Sverige ligger på plats 14 , med 0.1% större sysselsättningrad än OECD snittet. Ooooh. Inte undra på att LO slår sig på bröstet!
1 Iceland 86.2
2 Switzerland 84.5
3 New Zealand 80.8
4 Netherlands 80.2
5 Japan 80
6 Denmark 79.9
7 United Kingdom 78.9
8 Norway 78.4
9 United States 77.2
10 Canada 76.7
11 Australia 76.4
12 Ireland 75.2
13 Korea 75.2
14 Sweden 75
15 Austria 74.9
16 Spain 74.9
17 OECD total 74.9
18 Portugal 74.1
19 Greece 74
20 Luxembourg 72.4
21 EU15 72.4
22 Germany 71
23 Italy 69.7
24 Finland 68.8
25 France 68.1
26 Belgium 67.9
Värt att notera är att Sverige två decennier sedan faktiskt hade högst sysselsättningrad i världen bland män. Men räkna inte med att LO ”ekonomerna” har hört talas om Ljugqvist-Sargent.
En sak till. Kolla på de länder som har högst och lägst sysselsättningsgrad. Island vet jag inget om (bara att deras ekonomi är överhettad), men visst associerar vi alla Schweiz, Nya Zeeland, Holland, Japan, Storbritannien, USA, Kanada, Australien och Irland med hög A-kassa?
De enda två välfärdstater som ligger bra till är Norge och Danmark.
Surprice Surprice ligger Tyskland, Italien, Finland, Frankrike och Beligen sist.
Det måste enligt LO-”ekonomernas” spjutspepsforskning beor på att Frankrike inte har tillräckt generös A-kassa och inte tillräckligt reglerad arbetsmarknad…
Beträffande felräkningar: för några år sedan läste jag för nöjes skulle igenom de borgerliga budgetmotionerna. Där fanns det gott om felräkningar, tvetydigheter och rena missförstånd. Jag noterade ett särskilt flagrant misstag och ringde upp en av dessa partiers ekonomiska talesmän, som snart började svära i luren. Så kanske skulle de borgerliga "ekonomerna" (i den mån det finns några) behöva uppgraderas också?
Bäst av allt vore kanske om man lade ut det hela på entreprenad och lät "ekonomerna" på Timbro ta hand om det. Timbros frontfigur Munkhammar har säkert hört talas om Ljungqvist-Sargent.
För egen del är jag benägen att tro att dylikt lätt kan hända i ett litet land som Sverige, där tämligen inkompetenta personer kan nå ganska betydelsefulla poster. Men det är ju just detta som får Sverige att framstå som så idylliskt: att vem som helst kan yttra sig i samhällsdebatten och bli tagen på allvar.
Jag förstår inte riktigt fixeringen.
Kanske kan du fundera lite på om det kan finnas andra faktorer bakom hög kvinnlig sysselsättningsgrad än (tihi) A-Kassa? Till exempel subsidier till barnomsorg, socialiseringen av familjen samt kultur?Givetvis är män därför en naturligare grupp att undersöka än kvinnor om man vill se huruvida A-kassa har med sysselsättning att göra.
(inte för att det skulle ändra speciellt mycket och rädda era fantasier, kvinnor i Sverige jobbar till stor utsträckning deltid, i arbetade timmar ligger vi återigen runt OECD snittet, från att ha legat långt över)
Att du tror att Sverige i 20 år höll uppe sysselsättningen på grund av ”makroekonomisk politik” orkar jag inte ens kommentera. I stället för politikermemoarer kan du ta och börja med grundläggande textböcker.
Munkhammar är inte ekonom, han är statsvetare. Det säger förstås ganska mycket om intellektuella nivån på vänstern i Sverige att börja svamla om Timbro, som inte har ett dyft med diskussionen att göra, när argumenten brister. Kan du försvara LO:s ”analys” av A-kassa som förklaring till ”hög” svensk sysselsättningsgrad? (som bara är hög för kvinnor, vilka tydligen får mer i A-kassa…) Nähä. Kanske förklara vad Munkhammar då har med deras nonsens att göra? Tipps:
För paranoid Timbro-fixering finns annars nu för tiden ganska effektiv psykofarmaka.
”där tämligen inkompetenta personer kan nå ganska betydelsefulla poster”
Jag håller inte med dig, alla högt uppsatta personer i Sverige är extremt kompetenta. Fantastiskt spjutspetskompetens som Mona Sahlin, Bosse Ringholm eller LO-”ekonomerna” hittar man helt enkelt inte i andra länder. Det är därför Sverige, för att citera Per Nuder, har starkast ekonomi i världen!
Pontus:
Det är inte ”bara” en teori, det är den bästa teorin över kopplingen A-kassa och sysselsättningen, och den som har störst empiriskt förklaringsvärde.
Fenomenet i fråga är att Europas ekonomier hade hög A-kassa och hög sysselsättning, vilket brakade ihop någonstans runt 20-15 år sedan i (nästan) alla dessa länder. Detta stämmer i Sveriges fall närmast perfekt på vad som hände: systemet håll så länge det var stabilt, för att sedan braka samman 1991. De som fick A-kassa baserad på gamla löner återkom i många fall aldrig till arbetslivet, så att sysselsättningsgraden skönt rakt ned med nära 10%, för att aldrig återvända tillbaka (således en jämviktförändring, knappast makropolitik).
Låt mig förresten direkt faktakolla din blogg:
1. Fallet i arbetade timmar Sverige har upplevt jämfört med snittet på 80-talet är UTESLUTANDE ett resultat av lägre sysselsättningen, eftersom arbetade timmer per person i arbete har varit konstant, 36 timmar per person.
Att du pratar om att det är bra att svenskar har fått 5 timmars mer ledighet och jämför med barnarbete är därmed helt menningslöst, det är inte de med jobb som jobbar mindre, det är färre som jobbar.
2. OECD:s statiskt över arbetslöshet inkluderar INTE människor i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som du påstår. När Johan Norberg försöker ta med dessa är det inte ”misleading” statistiks.
Återigen är Norberg ingen utbildad ekonom, men begriper bättre än regeringen och tydligen dig i den här frågan.
Tips: grattis till jobbet, du är säkert duktig på vad du gör, men försök att inte låta ideologin göra dig blind.