Senaste poster
Populära


onsdag
okt222014

Vad beror den (möjligen) fallande tilliten i Sverige på?

Som framgick av förra inlägget finns det inget tydligt empiriskt stöd för påståendet att tilliten i Sverige faller. Trots detta finns det många som vill kommentera eller förklara den minskande tilliten.

När Maria Oskarson och Bo Rothstein noterade att svenskar födda 1986 och senare har något lägre tillit än äldre generationer gav de också några funderingar kring orsaken:

Det kan, om man följer forskningens resultat, bero på att en ökande andel av den unga generationen uppfattar samhällets institutioner, inte minst skolan och arbetsmarknadens institutioner, som orättfärdiga. (“Den sociala tilliten – håller vi på att tappa de unga?” s 543)

Andra menar att den minskade tilliten beror på invandringen. Här skriver Foreign Affairs om “Stockholm Syndrome How Immigrants Are Changing Sweden's Welfare State”, och har pratat med bland andra Lars Trägårdh och Tino Sanandaji. Tino skriver, i kommentarsfältet hos FA och på sin blogg, om tillit:

However the latest numbers indicate an erosion in Sweden’s historically high trust. The share in Sweden who answer that “most people can be trusted” declined from 70% in the 2005 World Value Survey to around 62% in the latest one. In Malmö, Sweden’s most ethnically diverse city, the generalized trust level is only 52%.

Här kan noteras att siffran 70% inte stämmer. Som framgick av förra inlägget har Sverige som högst haft 66% i WVS. Kanske åsyftas toppvärdet (71%) från EVS?

Vidare länkar Tino formuleringen “the latest numbers” till den här sidan,  som presenterar en SNS-bok i vilken Trägärdh m fl presenterar data från en befolkningsundersökning i 33 svenska kommuner. Den är ett tvärsnitt som inte säger något om utvecklingen över tid (något som Trägårdh och jag var helt överens om när jag dryftade frågan i filosofiska rummet i december 2013).

Tilliten i Malmö kan alltså vara låg av andra skäl än att staden hyser många utlandsfödda (som den som känner staden kan lätt hitta flera tänkbara förklaringar).

Det ska dock sägas att det naturligtvis är fullt tänkbart, och enligt viss forskning t o m troligt, att ökad etnisk mångfald medför lägre allmän tillit. Sverige tycks dock inte vara något uppenbart exempel på detta.

Med data från både WVS och EVS, tillsammans med data från SCB över andel utlandsfödda i Sverige, kan följande diagram konstrueras:

Som framgår har andelen utlandsfödda i Sverige ökat under lång tid, utan att tilliten minskat.

Visst är det möjligt att senaste WVS data fångat ett trendbrott som av någon anledning inte syns i SOM-mätningarna, och att detta beror på invandringen trots att det inte synts tidigare. Om den minskade tilliten drivs av ungdomar födda 1986 och senare behövs även en förklaring till varför ökad invandring minskar just dessas tillit.

Som jag ser det, finns åtminstone två andra förklaringar som är minst lika troliga:

1. Vad vissa ser som ett trendbrott är brus och mätfel i data. Tilliten har varit ungeför 60% i Sverige sedan mätningarna startade runt 1980.

2. Finanskrisen och den utdragna lågkonjunkturen som följde syns i den senaste vågen. Denna förklaring är dock mindre trolig, ty då borde det synas något i SOM också.

onsdag
okt222014

Allmän tillit i Sverige: Har Det skett ett trendbrott?

I Forskning och Framsteg fanns nyligen artikel i vilken en stor poäng görs av att tilliten faller i Sverige. Det bygger vad jag kan se helt på det senaste värdet från World Values Survey som visar att andelen svenskar som instämmer i påståendet ‘most people can be trusted’ minskat något jämfört med föregående våg.

Grafen i tidskriften ser ut så här:

Y-axeln är bruten, och de alternativa svaren bortttagna. Den som plockar fram data ur WVS själv får följande bild:

Visst man kan välja att se ett trendbrott här, men då bör man också ha sett en ökande trend innan senaste vågen blev tillgänglig. Få gjorde den tolkningen – med rätta med tanke på de problem som finns i dylika dataserier. Mot den bakgrunden är det mycket tveksamt om det skett ett trendbrott.

WVS är dock inte enda datakällan på tillit. Motsvarande data finns också i European Values Survey. Inte heller här ser vi några tecken på nedgång: Sverige låg 1999 på 66% tillit, och 2008 på 71%. Senare data saknas. I tillitsforskningen brukar EVS och WVS slås samman, och i den resulterande tidsserien för Sverige finns således inte mycket som tyder på en fallande trend.

I Sverige mäts tillit också av SOM-institutet. Här ombeds människor svara på en skala 1-10 i hur stor utsträckning de litar på människor i allmänhet. Här är tidsserien 1996-2010 (ska leta efter nyare data): Data finns årligen 1996 till 2013, och bekräftar bilden att tillit är konstant över tid:

 

I 2012 års SOM-bok, I framtidens skugga, visas ett tecken på att tilliten kan komma att minska i framtiden, eftersom födda 1986 eller senare inte uppvisar stigande tillit med åldern på det sätt som 70-talister gör. Några stora skillnader rör det sig dock inte om, vilket framgår av figuren:

 

SOM mäter även förtroendet för en rad andra samhällsinstitutioner. Strikt sett är detta inte allmän tillit, men det specifika förtroendet för olika politiska institutioner är någorlunda näraliggande och intressant i sig själv:

 

Slutord: De vanliga förbehållen gäller såklart när dessa data tolkas. Surveyundersökningar ger i bästa fall information om attityder, inte om hur människor faktiskt beter sig. Dessutom dras både WVS, EVS och SOM med ökande problem med bortfall, även om de har ambitionen att vara representativa.

Men detta är de data vi har över tiden, och tydliga tecken på fallande tillit i Sverige kan bara ses med mycket god vilja. Om det visar sig att SOM och EVS också registrerar en viss nedgång de senaste åren, kan det såklart diskuteras vad den beror på och om den kommer att bestå.

måndag
sep152014

The capitalist Welfare state – The economist, elgar blog and amazon

Tre länkar om Sweden and the Revival of the Capitalist Welfare State:

I The Economist anges boken som källa i en artikel om det svenska valet:

Mr Borg warns loudly against tax rises by the centre-left. He supports choice and rejects claims that private provision of public services has reduced quality. Most independent analysts agree, and a new book backs them up*.

Some Swedish businessmen are warning about the dangers from the Social Democrats. Yet this seems alarmist. Magdalena Andersson, who is likely to take Mr Borg’s job, is moderate to a fault.

* “Sweden and the Revival of the Capitalist Welfare State.” By Andreas Bergh (Edward Elgar)

förlagets blogg, har jag en längre bloggpost som sammanfattar delar av bokens budskap:

In Sweden, as in many other similar countries, the rise of capitalism coincided with decreasing inequality and increasing prosperity. A capitalist welfare state may sound like a paradox or an oxymoron. But as opposed to a global tax on capital, history has shown that it actually works.

Dessutom har den första kundrecensionen på amazon har dykt upp:

The same author wrote a very similar book a few years back (I would guess this is an translation with updates). I have only read the Swedish version, but I have waited for this English version for a LONG time. Every time someone have asked me why my native Sweden is successful (in terms of GDP, HDI, competitiveness index, happiness index) I always wanted to refer to this book because no other piece spell it out as well.

onsdag
aug272014

Den kapitalistiska välfärdsstaten – engelsk version och releasenotes

image

Min bok om Sveriges ekonomiska utveckling från 1800-talet fram till nu, finns numera i en omarbetad och uppdaterad version på engelska. 28 augusti ordnar IFN ett frukostseminarium om boken (läser du detta innan dess finner du att anmälningstiden gått ut, men det går bra att dyka upp i mån av plats!).

Några releasenotes om den svenska versionen:

DKV2007DKV2009image

v1.0 kom på Ratio 2007.

V2.0 kom på Norstedts 2009. Är uppdaterad jämfört med v1.

V2.1 kom när Studentlitteratur tog över Norstedts akademiska utgivning. I ett huj försvann de fina vita böckerna, och ett nytt omslag med guldägget togs fram. Bortsett från omslaget är det dock samma bok.

De svenska böckerna sträcker sig fram till 2006, dvs när Alliansregeringen tar över i Sverige.

Den engelska boken skrevs klart i november förra året. Reviderandet var intressant. Vilka påståenden hade åldrats mest påtagligt?

De stora frågor som tillkommit i debatten sedan boken skrevs är utan tvekan debatten om vinster i välfärden i allmänhet, och mer specifikt diskussionen om resultatförsämringarna i skolan. I v1.0 beskrevs skolpengen som en tämligen okontroversiell och framgångsrik reform. Så är inte längre fallet, och den delen har jag därför fått revidera rejält. (Däremot är det inte självklart vad fallet beror på.)

På två andra punkter har boken stått sig desto bättre:

1. Tesen att omfattande reformer gett Sverige en robust och hyfsat konkurrenskraftig ekonomi stämmer bra med det faktum att Sverige klarade finanskrisen bättre än många andra länder (och betydligt bättre än 90-talskrisen).

2. Resonemangen om strukturproblem på arbetsmarknaden är (dessvärre) minst lika relevanta idag som de var 2006.

Köp som ebok hos google eller hos ebooks.com

Eller fysisk bok hos bokus: Svensk v2.1 eller Engelsk version

tisdag
aug192014

Uber – ett exempel på konkurrens (och på konkurrenshämmande regelverk)

Under mitt senaste USA-besök uppmärksammades jag på resetjänsten Uber, som använder karttjänsten i din mobiltelefon i kombination med ett förregistrerat kreditkort för att skapa en taxitjänst som får vanliga taxitjänster att framstå som dyra, långsamma och icke-transparenta.

Jag spådde att den ganska snabbt skulle etableras i Sverige, men att den också skulle stöta på problem med regelverken och existerande taxiföretag.

Väl hemma kan konstateras att jag är hopplöst efter, men förvisso ändå hade rätt:

Uber startade tidigt 2013 (SVD-näringsliv), valde high-end delen av marknaden genom en limousineservice, fick problem med Transportstyrelsen som (enligt Ubers blogg ) medger undantag från taxameterkravet endast om man “kör medlemmar ur kungafamiljer eller högt uppsatta företagsledare” (men även skoltjänster tycks vara ok).

De argumenterar emot i ett roligt Remissyttrande:

Uber ställer sig också undrande till varför Rapportens slutsats är att GPS-lösningar inte anses tillräckliga för att på ett säkert sätt mäta avstånd. I samband med exemplen på lösningar för att kunna ange maxpris för en körning anses en GPS däremot vara tillförlitlig. GPS-teknologi, som i sig är en teknologi som används världen över för att mäta sträckor och avstånd inom livsviktiga funktioner, kan givetvis även ge detaljerad och säker information om sträckor tillhörande persontransport.

och expanderar med prispressaralternativet uberX (som exempelvis är Toyota Prius).

Taxibranschen argumenterar emot så gott det går:

Vi är absolut för ökad konkurrens men vill då att det råder lika villkor bland aktörerna

En fundering: Argumentet ‘lika villkor’ återkommer ofta i situationer när det argumenteras emot en ny aktör som genom sänkta kostnader och/eller ny teknik pressar priserna. Men vad betyder det egentligen? På vad sätt är villkoren olika om alla företag tillåts använda GPS-läsningar istället för en fysisk taxameter?

tisdag
aug192014

Ännu mer om kollektivavtal och arbetsmarknadsgap

Två uppdateringar av blogginlägget som blev ett ECIPE-papper som blev en ED-artikel:

1. Analysen har nu även blivit ett IFN working paper. Det nya är (ffa) att jag använder Bayesian Model Averaging för att köra alla tänkbara kombinationer av tänkbara x-variabler och rapportera koefficienter som är viktade med avseende på förklaringsvärde över alla tänkbara modeller. Metoden gör det svårare att anklaga forskaren för att bara visa de specifikationer som stämmer med forskarens förförståelse av vilka samband som borde finnas.

Kollektivavtalen är fortfarande en av de mest robusta variablerna när det gäller arbetslöshet för utlandsfödda relativt inrikesfödda.

NewImage

 

2. Många har undrat om det finns en liknande avvägning mellan kollektivavtalens täckningsgrad, ojämlikhet och ungdomsarbetslöshet. Nu har Joakim Ruist undersökt saken, och funnit sådana indikationer (dock är sambandet inte lika tydligt som när det gäller gapet mellan inrikes- och utrikesfödda).

NewImage

lördag
aug092014

Almedalen - några tankar efteråt

På väg hem från Almedalen plitade jag ned några tankar om veckan, men blev inte färdig. Sedan slog semestern till. Men sent omsider...

Seminarierna: Fler, men lite fegare än vanligt. Ensidiga paneler, förutsägbara frågeställningar. Många undantag finns naturligtvis. Heder åt SCB som forsätter med sina statistikseminarier på hög nivå (själv gick jag på ett intressant om att BNP-statistiken kommer att revideras rejält i september). Även SE-banken har ett välfärdsseminarium på hög nivå (över tre timmar i en kall ruin i konkurrens med Piketty - men likväl mycket välbesökt).

Veckans besvikelse: Seminarierubriken Vad ska vi göra när robotarna tar våra jobb? lockade med rätta flera nyfika. Tyvärr visade det sig vara grupparbete: ’blunda och tänk dig att en robot tagit ditt jobb. vad gör du? diskutera med din bänkgranne'

Talen: Reinfeldt var taggad, men jag träffade en filmare efteråt som var chockerad över hur dåligt och sorgligt det var. Det måste ha med förförståelsen att göra. Hägglunds komparativa fördel är onekligen ordvitsande.

Innehåll: Noterade ett mycket intressant forskningsresultat i att Sverigedemokraternas mansdominans inte beror på att kvinnor i mindre utsträckning delar partiets värderingar, utan på att kvinnor mer än män reagerar på partiets stigmatisering.

Mina egna insatser: Mycket arbetsmarknadsfokus i år (hos centern, Almega och svenskt näringsliv). Viktigt, men personligen tycker jag att det är snäppet roligare med med seminarier av typen "Fungerar ett samhälle som inte kräver tillväxt?” där som jag deltog i 2012 (kan ses på youtube).

Hann i år med två TV-grejor: 17 minuter med historikern Henrik Berggren på temat Vad kan vi lära av historien? (länk), och 7 minuter m Katrine Kielos om Piketty (länk

Slutligen ska statsvetarna ska ha beröm för tilltaget Statsvetenskapens dag, åtminstone när det gäller innehållet. Med konceptet inga mikrofoner, inget podium, inget kaffe och absolut inga bullar kan de knappast anklagas för att sälja ut sig.

fredag
aug082014

Faktor 44: En Lärorik historia om Twitter, nollor och skolmat

På radio hörde jag idag att centerpartiet vill satsa 100 miljoner på att förbättra skolmaten. Eftersom siffran inte säger särskilt mycket (om något låter det ganska lite för att vara nationell satsning) gjorde jag en överslagsberäkning av vad det blir per portion:

100 miljoner delat på 900 000 elever i grundskolan och cirka 200 luncher om året blir cirka 50 öre per portion.

Men i tweeten slant jag på en nolla:

image

Dany Kessel ser misstaget först och rättar mig 7 (!) minuter senare. Jag ser det efter 3 timmar och skickar en rättelse.

Hittills ser det ut så här:

Ursprunglig tweet: 44 retweets.

Rättelse: 1 retweet.

Heder åt Dan (@kirika_ ) som tycks vara den enda som spritt både ursprunglig tweet och rättelsen.

Som tur är räknade jag lågt genom att bara inkludera elever i grundskolan. Harald Francén påpekade vänligt att det serveras 460 miljoner måltider i skolor och förskolor, och centerns pengar ska dessutom också gå till äldreboenden (där man ju får flera måltider om dagen).

En grov skattning: 80 000 boende i 365 dagar med två måltider om dagen 58 miljoner måltider, vilket betyder totalt 518 miljoner måltider. Då innebär centerns förslag en ökning med 19 öre per måltid.

söndag
jun292014

Mitt visbyprogram

Dags att åka till Almedalen igen (enligt den nya principen att jag åker vartannat år).

Schemat:

Tisdag, 0830,  Centerpartiets ekonomiska seminarium, 0830. Sävesalen på Gotlands Museum (Strandg 14). “Centerpartiet diskuterar med ledande experter strukturreformerna som skapar jobb och bättre matchning”

Tisdag 0900, SEBs välfärdsseminarium. St Karins kyrkoruin, Stora Torget 2. Här börjar min del kl 11, vilket gör att jag tyvärr missar Henrik Berggrens, som ska berätta “berättar om de avgörande ögonblicken i välfärdshistorien, dem som har lett oss dit vi är idag.” I mitt pass “tar vi oss an den synbara paradoxen att alltfler upplever att välfärden försämras samtidigt som de som räknar kronor och ören menar att vi aldrig satsat mer på välfärden än nu”

Tisdag 16.00, Almegas seminarium “Almegas seminarium Hur sänker vi trösklarna till jobb? - lönebildningens betydelse för en inkluderande arbetsmarknad” där jag och Agneta Berge kommenterar en rapport av Li Jansson. Almegatältet, Wisby Strand Congress & Event.

Onsdag 12.30, Svenskt Näringsliv, Bolaget, restaurang, Stora Torget 20. hur förbättrar vi matchningen på arbetsmarknaden?

Torsdag, SVT Pers hörna: Vad kan vi lära av historien? “Vad kan vi lära av historien? Kan Lehman Brothers-krisen upprepas? Kan det bli ett nytt världskrig? Har världen förändrats så mycket att historiska erfarenheter inte är så lönsamma längre?”  Jag och Henrik Berggren diskuterar m Per Malm (ser nu att SVT tycks tro att jag är vid Örebro universitet. Nu får jag bannor av Henrik Killander…)

och slutligen…

Fredag, kl 1000. Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3 (tidigare Högskolan) [ur detta tycks vi lära att Högskolan i Visby inte finns längre och gått upp i UU??],

Spelar samhällsvetenskapen någon roll? en veritabel explosion av tyckare och metadebatt:

“Är samhällsvetenskaplig forskning enbart av akademiskt intresse? Hur bör den kommuniceras för att komma till störst nytta? Bör samhällsvetare ta större plats i debatten?”

feat. bl a Anders Sundell, Marika Lindgren-Åsbrink, Ulf Bjereld (!) och många andra.

Sex grejor totalt (om jag inte glömt något, säg gärna till om du misstänker att så är fallet…) och inget där jag riskerar bli upprörd vad jag kan se. Efter fredagens sista övning torde det vara dags för wimbledonsemifinal på Oleary’s (Federer – Nadal kanske?).

I övrigt tages tips på vad jag inte borde missa gärna emot i kommentarsfältet!

tisdag
jun172014

Dagens seminarium om invandrare på arbetsmarknaden

Dagens Fores-seminarium var både intressant och frustrerande. Erik Ullenhag insisterade på att räkna antalet jobb i absoluta tal snarare än som andel av arbetskraften eller befolkningen. Både Ullenhag och LOs Ulrika Vedin talade mest om andra faktorer än de som framkommer i analysen i artikeln i Ekonomisk Debatt. Erik talade om sådant regeringen gjort (etableringsreformen, restaurangmomsen mm), Ulrika talade mycket om arbetsgivare som kräver för mycket och betydelsen av sociala nätverk.

Det kan naturligtvis ligga en hel del i dessa faktorer (och många andra), men det ändrar inte det faktum att länder där kollektivavtalen täcker en större del av arbetsmarknaden är länder som har mindre inkomstspridning, men också har större arbetsmarknadsgap mellan inrikes och utrikes födda. Detta mönster verkade Erik och Ulrika inte jättesugna på att diskutera.

google drive ligger min presentation, som även bäddas in här. Här är det underliggande datamaterialet för den som vill bygga vidare på analysen.

Seminariet kommer att sändas på SVT torsdag 19/6 1230

lördag
maj312014

Media om ED-artikeln

Min artikel i Ekonomisk Debatt om invandrare på arbetsmarknaden fick gott genomslag på ganska kort tid – och (än sålänge) mestadels medhåll:

DNs huvudledare:

Från fackligt håll finns absolut ingen vilja att tillåta mer av låglönejobb. I ett politiskt klimat där alla partier kämpar om att vara den svenska modellens främsta försvarare finns heller ingen vilja att utmana facken. Men när valrörelsen är över måste ansvarsfulla politiker våga utmana det system som håller stora grupper utanför arbetsmarknaden.

Per Gudmundson i Svenskan avslutar snarlikt:

Sverige ser ut att förbli i OECD:s integrationsbotten, så länge den politiska debatten inte förmår att komma längre än till slagord om utbildning eller diskriminering.

Peter Santesson i Dalarnas Tidningar:

Bergh konstaterar lågmält att det kan finnas en väg mot minskade arbetsmarknadsgap, men den ser ut att gå via minskade kollektivavtal (det vill säga minskad facklig makt) och ökad inkomstspridning. Det är en politiskt obekväm väg, inte minst i Sverige.

Iakttagelsen är korrekt. Men kanske är bekvämlighet inte riktigt rätt nyans här. Jag skulle snarare säga att den vägen antagligen vore direkt kontroversiell bland befolkningen.

Jag blev också intervjuad av Henrik Torehammar i P3 (lyssna här) , en intervju som underligt nog slutar med att hans sidekick Paloma – som varit helt tyst under hela intervjun – berättar att hon inte förstått vad jag kommit fram till.

tisdag
maj272014

I ekonomisk debatt om integrationen av invandrare på arbetsmarknaden

Min ECIPE-rapport förra året har utvecklats till en artikel i Ekonomisk Debatt.

Ur abstract:

De förslag som är mest populära bland de svenska riksdagspartierna för att minska utlandsföddas utanförskap på arbetsmarknaden är att bekämpa främlingsfientlighet och höja de utlandsföddas utbildningsnivå. En jämförande analys av OECD-länderna tyder dock snarare på att länder med stora arbetsmarknadsgap kännetecknas av omfattande kollektivavtal och generösa sociala skyddsnät. Länder med mindre arbetsmarknadsgap har också högre inkomstspridning. Vägen mot minskade arbetsmarknadsgap i Sverige tycks således vara politiskt obekväm, då den sannolikt innebär minskad
facklig makt och ökad inkomstspridning.

Några skillnader gentemot vad jag tidigare skrivit:

I ECIPE-rapporten studeras kvoter, medan ED-artikeln studerar täljare och nämnare separat. Således syns exempelvis att länder med mer täckande kollektivavtal har både högre arbetslöshet bland utlandsfödda och lägre arbetslöshet bland födda inom landet.

ED-artikeln visar att det tycks finnas en trade-off, sådan att att länder med små arbetsmarknadsgap har större inkomstspridning.

I ED-artikeln testas också några nya tänkbara förklarande variabler: OECDs social expenditure, ett index för integrationspolitiken (Mipex, vari Sverige klarar sig jättebra) samt asylinvandringstryck (asylansökningar per capita). De två förra förklarar inte mycket, medan asylmåttet spelar viss roll.

Här är analysen för arbetslöshet:

image

Här är analysen för sysselsättning:

image

Slutligen: Här är data i excel-format för den som vill testa egna specifikationer.