16 maj 2012, kl 15:42 "Efter sex års arbete har Sadev ännu inte utvärderat några effekter av det svenska biståndet. "
http://www.sida.se/OmVarlden/Branschnytt/Statskontoret-sagar-Sadev/
(Source: http://twitter.com/richardohrvall/status/202725298482061313)
Skickat från mobilen / Sent on the run
7 maj 2012, kl 13:52 | Samhälle och politik En fråga jag får ofta rör behovet av ekonomisk tillväxt: Behövs det verkligen mer? Räcker det inte nu? Är evig tillväxt inte en oerhört naiv tanke? Är det inte andra saker än ekonomin som ska växa?
Mitt standardsvar är numera att hänvisa till barnen:
Det kommer … aldrig att hända att en ny generation växer upp och konstaterar att världen som deras föräldrar lämnat över duger bra och inte kan förbättras. De kommer att vilja leva längre, friskare och sundare än sina föräldrar, och de kommer att göra vad de kan för att riva de hinder som står i deras väg.
Samtidigt tycker jag att nationalekonomer ofta är dåliga på att tolka tillväxtkritiken vänligt. Det är lätt att göra sig lustig över evenemang med rubriken Tillväxt? Nej tack! men det främjar knappast debatten.
Åtminstone följande tre punkter är värda att diskutera:
1. Även om ökad produktivitetstillväxt gör det möjligt att ta ut en önskad kombination av mer fritid och ökat materiellt välstånd är det svårt att organisera ett samhälle där människor skiljer sig kraftigt åt i hur de vill använda tillväxten. Människor kan mycket väl önska arbeta mindre, men endast underförutsättning att de flesta arbetar mindre. Om många har den typen av preferenser, finns en risk att vi fastnar i en suboptimal situation, där många skulle ha det bättre om de arbetade mindre. Den teoretiska möjligheten att så är fallet förtjänar funderas på.
2. Många tillväxtkritiker missar att fritiden ökat kraftigt, vilket den har. Den tas dock ofta tas ut från pensionstillfälle fram till livets slut, samtidigt som många upplever livet som synnerligen stressigt under åren mellan 20 och 60. Kanske tyder detta på att vi inte använder möjligheten till ökad fritid på bästa möjliga sätt?
3. Det är ingen orimlig tanke att tillväxttakten i uppmätt BNP klingar av när länder blir rikare. Nedanstående bild (källa) som rangordnar länder efter tillväxttakt 2012 (bubblans storlek motsvarar befolkningen) visar att rika länder växer långsammare i procent.
5 maj 2012, kl 10:46 | Samhälle och politik Data från Världbanken över ton koldioxidutsläpp per capita och år visar att Sverige ligger bra till, vilket kanske inte är så förvånande med tanke på kärnkraften. Noterbart är dock att perioden 1995 och framåt, då svensk tillväxt åter tog fart jämfört med problemperioden 1970-1993, inte tycks ha skett till priset av ökade CO2-utsläpp.
5 maj 2012, kl 9:11 | Krönikor och debattartiklar Ny krönika, i bl a Norran och Hela Gotland:
Vem tror att svenska folket skulle rösta ja till att ersätta porträtt av folkkära svenskar med eurosedlarnas pelare, broar och fönsterkarmar? … om de nya sedlarna blir en framgång, är det ingen överdrift att stämpla frågan om euromedlemskap politiskt stendöd i Sverige. Få på Riksbanken lär sörja den utvecklingen. Ibland är det svårt att veta vilka konsekvenser av ett beslut som är oavsedda och vilka som är i högsta grad avsedda.
2 maj 2012, kl 23:04 | Samhälle och politik En fråga som stundom dyker upp när man som jag skrivit en bok med titeln Därför går det bra för Sverige, i vilken tillväxt i real BNP per capita används som mått på ett lands framgångar, är om det går bra för Sverige även enligt andra mått.
Ibland, inte alltid, ställs frågan med en kritisk underton: Globalisering, ekonomisk frihet och reformer är säkert bra för den ekonomiska tillväxten, men hur går det med andra mått på välstånd?
Det är en bra fråga, oavsett underton. Jag hoppas kunna visa några andra mått på välstånd här, och börjar med förväntad livslängd vid födseln för Sverige och ett antal länder som jag tycker är intressanta. Data från världsbanken.
Som framgår verkar tillväxten i förväntad livslängd inte på något sätt avta ens i världens rikaste länder. Frankrike uppvisar en enastående utveckling, men trots ett betydligt bättre utgångsläge har Sverige klarat sig bättre än Danmark och USA.
Räknar vi ut tillväxttakt i förväntad livslängd per decennium syns skillnaderna tydligare:
| 1960t | 1970t | 1980t | 1990t | 00talet | |
| SWE | 1,47% | 1,17% | 2,59% | 2,43% | 2,12% |
| GBR | 0,83% | 1,79% | 2,56% | 1,97% | 2,93% |
| USA | 1,05% | 4,15% | 1,83% | 1,80% | 1,88% |
| FRA | 2,25% | 3,01% | 3,06% | 2,59% | 2,64% |
| DNK | 1,44% | 1,19% | 0,94% | 2,03% | 2,58% |
Mycket har skrivits om 1970-talets mindre lyckade ekonomiska utveckling i Sverige. Det tycks inte ha varit något bra decennium för folkhälsan heller.
26 apr 2012, kl 17:07 | Lite väl akademiskt [Det automatiska filtret på blogtjänsten jag använder mot spam i kommentarsfältet, tenderar reagera på länkar. Om en kommentar inte dyker upp direkt, posta texten utan länkar!]
Spamfiltret dödade diskussionen om detta inlägg tidigare, men nu såg jag att forskningen om serotonin och rättvisa är livlig (källa):
Participants with depleted 5-HT levels rejected a greater proportion of unfair, but not fair offers [i ultimatumspelet], without showing changes in mood, fairness judgments, basic reward processing or response inhibition. Our results suggest that 5-HT plays a critical role in regulating emotion during social decision-making
26 apr 2012, kl 15:45 | Lite väl akademiskt, Samhälle och politik Rapport här. Jag tycker personligen att DEA-metoden (wiki-länk) stundom används till sådant den inte är lämpad för. Metoden går ut på att identifiera mätbara inputs och outputs, skapa en hypotetisk effektivitetsfront genom kombinationer av de mest effektiva enheterna och sedan låta avståndet till fronten för de enheter som inte ligger på fronten vara ett mått på ineffektivitet.
I figuren nedan är Y1 och Y2 outputs, enheterna B och C effektiva och enhet A ineffektiv för att en linjär kombination av C och B skulle kunna producera mer än A av båda outputs med en samma mängd inputs.
I riksrevisionens rapport kallas det dock “förbättringspotential” snarare än ineffektivitet. Fint!
DEA är lämplig när det finns tydliga och mätbara outputs som produceras med tydliga och mätbara inputs. Om cement tillverkas med hjälp av el, cementmjöl och vatten, skulle DEA-analys vara en bra metod att hitta vilka som gör det effektivt och vilka som vimsar till det på olika sätt.
Att göra DEA-analys på hela den offentliga sektorn i 23 länder (som sker här) är mer vågat (milt uttryckt).
DEA-analys på arbetsförmedlingar faller väl någonstans mellan cementfallet och hela den offentliga sektorn, och riksrevisionen drar lagom stora växlar på sina resultat. Som inputs används sådant som lokalyta och helårsanställda, output är avaktualisering till arbete eller utbildning.
Huvudresultatet:
För [2004-2010] var det genomsnittliga effektivitetstalet 1,082. Detta innebär att förbättringspotentialen i genomsnitt var 8,2 procent. Förbättringspotentialen är således lägre än vad tidigare svensk forskning
visat. Den … har dock bara i ett fall tagit hänsyn till skillnader i sökandesammansättningen vid förmedlingskontoren. Resultaten … ligger i linje med, eller uppvisar något lägre förbättringspotential, än den internationella forskningslitteratur som studerat effektiviteten för arbetsförmedlingskontor
Sverige är alltså inte värre än andra länder enligt studien.
Värt att notera är dock att DEA-måttet inte är ett absolut mått på effektivitet, förbättringspotentialen mäts relativt de mest effektiva enheterna.
19 apr 2012, kl 19:52 | Samhälle och politik Tim Cavanaugh i Reason i höstas:
Where the U.S. Federal Reserve’s promise to backstop financial institutions was merely implicit, the Central Bank of Iceland in 2001 gave an explicit guarantee to big banks, making it inevitable that they would become bloated with risky and ultimately toxic assets. … By mid-decade 90 percent of Icelandic households had government loans, and no-money-down home purchases were as common in Iceland as they were in Florida.
Om återhämtningens orsaker:
So what’s causing the recovery? The plain-sight answer is the one nobody will consider. Iceland is coming back specifically because its banks went out of business. That happened in spite of strenuous public efforts, but the removal of the tiny nation’s colossally bloated financial sector turns out not to have eliminated all that much value.
Reason är för övrigt the monthly print magazine of free minds and free market
17 apr 2012, kl 20:20 | Veckan som gick Förra veckan var alltså konferens med midwest political science association. Några funderingar:
1. Enormt stor konferens. Mycket välorganiserad jämfört med american public choice society. Varierande kvalitet.
2. Lite för många presentatörer och discussants uteblev eller bestämde sig för att presentera något helt annat än vad som stod i konferensprogrammet.
3. Sessionerna innehöll ganska mycket kvantitativ metod och experiment, vilket gjorde konferensen hyfsat lik en ekonomikonferens. Hjärnröntgen som metod finns i statsvetenskapen också, och vissa hävdade att de funnit skillnader i hjärnan mellan republikaner och demokrater.
4. Palmer House är ett härligt konferenshotell.
Denna vecka
…är USA-vecka för min del. På fredag syns jag dock i SVT kunskapskanalen:
16:35 Därför går det bra för Sverige
De senaste trettio åren har en rad förändringar genomförts i Sverige. I internationell jämförelse har svensk ekonomi klarat de senaste årens kriser bra. Men det finns problem även i Sverige, menar Andreas Bergh, forskare i nationalekonomi vid Lunds universitet. Han beskriver utvecklingen och dagens situation. Arrangerat av Lunds universitet.
och på onsdag i samma kanal intervjuas min medförfattare Magnus Henrekson om vår bok:
19:00 En bok, en författare: Magnus Henrekson
Författarsamtal. "Varför går det bra för Sverige?" av Magnus Henrekson och Andreas Bergh. I boken synas sambanden mellan den offentliga sektorns storlek och ekonomisk utveckling. Är svensk ekonomi en humla som flyger mot alla odds? Intervjuare: Erik Fichtelius. Även i natt, 19/04 och 23/04.
15 apr 2012, kl 23:58 
En bok som verkar sympatisk: Liars & Outliers av Bruce Schneier. Några utdrag ur Arnold Klings recension:
He says that there are four "societal pressures" that induce cooperation: moral pressures (internalized desires to cooperate); the value of reputation; institutional and legal incentives; and security systems. …
Kling citerar följande ur boken:
From the perspective of trust, societal dilemmas involve a Red Queen Effect. On one hand, defectors should evolve to be able to better able to fool cooperators. And on the other, cooperators should evolve to better recognize defectors. It's a race between the ability to deceive and the ability to detect deception.
Samt
Schneier sprinkles a fair amount of this anti-corporate rhetoric into the book. The classic pro-market defense would be that Facebook is induced by market forces (consumer demand, competition) to act as its users' agent. However, I could concede that those market forces work less than perfectly. Still, I would suggest that government acts quite imperfectly as an agent for consumers, also. To be sure, Schneier does not turn to government as the all-purpose solution for market imperfections, and in that regard he shows more wisdom than most mainstream economists.
