Senaste poster
Populära
Google Scholar
« LO-ekonomerna mer politiska än akademiska just nu? | Main | Två nya krönikor »
torsdag
jun012006

Varför blir världen bitvis bättre?

I Arenas aprilnummer skriver Magnus Jiborn och Lars Truedson (JT) om vänsterns pessimism. Deras budskap:

  • Om vänstern inte inser att världen faktiskt blir bättre, kommer nyliberalerna att vara de som får förklara varför den blir bättre, och då kommer "den fria kapitalismen" att ges för stor del av äran.

Artikeln har fått åtminstone två svar: Hurdå bättre?, undrar Erik Berggren. Vilken vänster är så korkad som JT påstår?, undrar Johan Ehrenberg i majnumret (ej på nätet). Båda invändningarna får bra svar av JT.

Författarna har mängder av exempel: 400 miljoner färre i extrem fattigdom, ökad läskunnighet i de fattigaste länderna, i Sverige är utsläppen av bly de lägsta sedan medeltiden (!), barnadödligheten i Bangladesh ner från 25 till 7 procent på 30 år, ... Fler exempel och källor finns här och här och här.

Allt blir inte bättre överallt - men de positiva trenderna är så många att det finns fog att lära sig av framgångarna, snarare än att ifrågasätta dem.

Kruxet med "hallelujaliberalismen" är att världen inte blir bättre av sig själv - det behövs människor som fokuserar problem och driver på, inom politiken och på marknaden. Dessutom är det som JT påpekar ekonomisk tillväxt i kombination med sociala reformer som gett människor i Indien och Bangladesh ett bättre liv. Ekonomisk tillväxt i sin tur drivs framför allt av teknologiska framsteg.

Svaret på frågan varför världen blir bättre är således marknad, politik och teknik. Då återstår bara frågan om hur dessa bäst kombineras... 

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (3)

Tummen upp Bergh. Mer av den tredje uppgiften - alltid.
2 jun | Unregistered CommenterOla Svedin
Vad var svaret på Ehrenbergs fråga? Kanske Erik Berggren?
2 jun | Unregistered Commenterpontus
Utanför vänstern är väl knappast dessa fakta uppseendeväckande? Man kan dock undra varför den rörelse som obstruerat hela processen vill ta åt sig äran för dess framgångar.

"Kruxet med "hallelujaliberalismen" är att världen inte blir bättre av sig själv - det behövs människor som fokuserar problem och driver på, inom politiken och på marknaden."

Adam Smith vänder sig i sin grav vid dylika sentiment, men hallelujabyråkraterna piggnar kanske till.

Låt mig istället föreslå Sir John Cowperthwaite som rollmodell. Det är väl inte frälsningsretorik om det fungerar?
3 jun | Unregistered CommenterT Lindgren

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.