En Anna har uppmärksammat mig på en läsvärd artikel i Nöjesguiden av Margret Atladottir om akassekulturen på Möllevångstorget i Malmö. Filmaren Claes Leijonhufvud beskriver läget:

Livet på Möllan är väldigt bekymmerslöst. Det är soft och blir bara softare. De som har småjobb tonar gärna ner det, för att verka softare än de är.

(Missa inte kommentarerna på artikeln längst ned. De är inte snälla.) Artikeln förekommer även i Vår grundade mening om hot mot journalister som skriver saker som inte uppskattas.

Bilden i artikeln väcker frågan om vi närmar oss ett läge som i praktiken fungerar som ett medborgarlönssystem - i varje fall för de som lyckats bli medlemmar i kulturarbetsförmedlingen. AF-kultur är ett ganska ombloggat fenomen. Så här skriver arbetslösa Millan:

Af meddelade att min "kulturkompis" inte får vara med i projektet vi spånat på. För han är inte medlem i kulturarbetsförmedlingen. Han är konstnär, har jobbat som fotograf och skådespelare. Men han har ingen utbildning inom kultur på universitetsnivå. Så han måste fortsätta söka sina anvisade städjobb.

Maxmagnusnorman är en annan artist/bloggare som irriterats över af-kultur. Sydsvenskan har skrivit en hel del om fenomenet:

Tova Mozard är 27 år och gick ut Konsthögskolan i Malmö 2003. Hon skev in sig vid kulturarbetsförmedlingen direkt efter examen. – Inte för att jag tror att de kan hjälpa mig hitta jobb, utan enbart för att få ut min a-kassa.

Även arkitekter verkar gilla af-kultur:

Birger Lipinski: Jag har någon gång varit på kulturarbetsförmedlingen och där tycker jag att de har en rätt bra attityd. De förstår att man inte vill ta vilket brödjobb som helst efter fem års utbildning.

Inga krusiduller heller i denna metro-krönika av Mattias Berg:

Är man med i journalistförbundet får man den stora förmånen att "gå på" kulturarbetsförmedlingen och riskerar på så vis inte att ställas inför krav på att söka andra arbeten än som just journalist. Skulle du däremot tillhöra något mindre glamoröst fackförbund så blir det till att snällt ställa sig i "pöbelns" kö och acceptera vilket skitjobb som helst.

Åter till artikeln i Nöjesguiden. Claes Leijonhufvud vet nämligen hur man ska åberopa kvasivetenskapliga Richard Florida till stöd för rådande ordning:

Du kanske känner till teorin att bögar och halvhippies drar till sig näring och pengar? På sikt ska Möllanarbetslösheten leda till ökat kulturliv och näringsliv och därför slipper vissa jobba.

Åsikter kring detta kan säkert var och en stå för själv...