Min kloka nästan-kollega Daniel blev liksom jag nyfiken på den nyss kommenterade uppsatsen, som alltså ska visa att fler kvinnor i företagsstyrelser skapar högre vinster. Men att få läsa den visade sig omöjligt, ty den är inte examinerad, ej betygssatt och lämnas inte ut av företagsekonomiska institutionen i Uppsala. I framtiden kommer den dock att kunna köpas (!).

I mail berättar även DNs debattredaktör Mats Bergstrand att uppsatsen är "framlagd och därför rimligen tillgänglig" - vilket alltså är fel. Och studenterna - ty det är alltså sådana det rör sig om - vill inte heller lämna ut uppsatsen, eftersom den inte är klar.

Förutom det lätt anmärkningsvärda i att DN-debatt publicerar en artikel som bygger på en ej framlagd, ofärdig och helt otillgänglig MBA-uppsats, reser detta en principfråga:

När bör man gå till media med akademiska upptäckter?

Jag tillhör inte puritanerna som menar att allt ska vara publicerat eller ens accepterat i vetenskaplig tidskrift - bland annat för att bara antagningsprocessen lätt kan ta över ett år.

Ett rimligt kriterium är dock att det föreligger ett preliminärt så kallat working paper (i exempelvis Swopec), som diskuterats vid något seminarium/konferens och som alla nyfikna kan läsa och ge synpunkter på.

I forskningsvärlden är det nämligen transparens, kritik och åsiktsutbyte som är den yttersta kvalitetsgaranten.

Andra bloggar om: DN-debatt, media, forskning, vetenskapsjournalistik, journalistik