Myten om humlans eventuella flygförmåga och den svenska modellen dryftades här redan i augusti förra året. Men igår, när högerjurister och liberala studenter, utsattes för ännu en av mina dragningar, satt Mikael Ståldal i publiken. Då kommer man inte undan med vad som helst.

Vad Mikael påpekade var att om humlan flyger trots att den alltså inte kan glidflyga, då flyger den väldigt energi-ineffektivt. Fåglar och trollsländor kan flaxa lite och sedan vila medan de glidflyger, men humlor måste veva som tusan precis hela tiden.

Gör detta liknelsen mellan den svenska modellen och humlan mer eller mindre lämplig? Jag lovade Mikael att fundera en smula på saken.

På sätt och vis: De höga svenska skattekilarna gör att det måste råda ganska stora skillnader mellan köpare och säljare för att handel ska uppstå. I många andra länder är det exempelvis lönsamt att tvätta bilar åt varandra, men i Sverige är det svårt att få ekonomi i det när skattekilen beaktas. Istället tvättar vi bilen själva, med maskiner, svart, eller inte alls. Skatterna höjer ribban för när ett byte blir lönsamt.

Å andra sidan: I ett samhälle med hög tillit, minskar transaktionskostnaderna kraftigt. Folk lämnar sitt kort i baren,  och serveringar lånar ut filtar till kunder på uteserveringar på ett sätt som ter sig dumdristigt i mångas ögon. Men tilliten gör att transaktioner blir av som annars inte skulle komma till stånd.

Båda effekterna är intressanta, inte minst då höga skatter och hög tillit ofta tycks gå hand i hand (men vad orsakar vad?).

Humleliknelsen, däremot, är fortfarande lika olämplig.