Humlans flygförmåga och den svenska modellen
Få liknelser stör mig mer än när den svenska ekonomin liknas vid humlan som inte borde kunna flyga - men som flyger ändå. Som exempelvis Göran Persson vid s-kongressen 2000:
Tänk er en humla. Med sin alldeles för tunga kropp och sina alltför späda vingar borde den inte kunna flyga - likafullt gör den det. Varje sommar återvänder den och gör det till synes omöjliga möjligt på sin väg mellan förgätmigej och prästkrage. Det är så som de s k "analytikerna" ser på den svenska ekonomin. Vi "upphäver tyngdlagen". Vi har höga skatter och en stor offentlig sektor - ändå lyfter Sverige mot nya höjder.
Liknelsen har ekat många gånger sedan dess, även i Visby i somras.
För tydlighetens skull: Humlan kan flyga och det är inget mysterium.Den rör vingarna så att det bildas ett undertryck som ger lyftkraft - se fin förklaring här.
Missförståndet verkar bero på att humlan, givet vingstorleken, är för tung för att kunna glidflyga: den har för lågt reynolds-tal. Humlan flyger, men inte som en graciös fågel utan mer som en helikopter.
När det gäller Sverige: Många internationella bedömare och forskare är förvånade över att den svenska ekonomin alls fungerar med storleken på svenska skatter och bidrag. Men det bygger på en ganska ytlig analys, som exempelvis inte beaktar att många av bidragen inkomstrelaterade socialförsäkringar kopplade till arbetsinsatsen.
Och när det gäller exempelvis äganderätter, rättsystem och korrupution i offentlig byråkrati är Sverige i många avseenden en välfungerande marknadsekonomi.
Slutligen är det oklart vad Persson menade med att Sverige lyfter mot nya höjder. Den svenska modellen skapar idag hyfsad genomsnittlig tillväxt till priset av stort utanförskap för exempelvis ungdomar - se Henriks jämförelse av ungdomsarbetslöshet i Sverige och Danmark.
Reader Comments (1)