Den tidigare kommenterade uppsatsen som påstår att kvinnor i företagsstyrelser skapar högre vinster, blev såklart ett slagträ i debatten - Gudrun Schyman och Mia Odabas hakade på i DI (kräver prenumenration). Men gedigna Henrik Jordahl och Daniel Waldenström följer efter med fakta. Artikeln kräver prenumeration, så jag tar mig friheten att citera frikostigt:

I Dagens Industri den 27 mars hävdar Gudrun Schyman och Mia Odabas att mansdominansen i Sveriges bolagsstyrelser är ett lönsamhetsproblem: ”blandade styrelser har betydligt bättre lönsamhet”.

Påståendet är grundlöst. […]

Gruppen med många kvinnor i styrelsen utgörs av stora bolag från industri, detaljhandel, bank och service (till exempel Alfa Laval, Electrolux, Föreningssparbanken, H&M, Nordea, Securitas, SHB, Tele2), medan gruppen utan kvinnor domineras av mindre företag inom finans och IT (till exempel Havsfrun, Novestra, Note, Teleca, Teligent, Traction).

Det säger sig självt att det kan finnas betydande lönsamhetsskillnader, som inte har med antalet kvinnor i styrelsen att göra, mellan två så olika grupper av företag.

Speciellt när man som uppsatsförfattarna använder vinst räknat i kronor som lönsamhetsmått utan att på något sätt relatera den till företagens storlek.

Uppgifterna om kvinnlig styrelserepresentation kommer från år 2006, medan data över det ekonomiska utfallet, vinsten i kronor, är tagna från mellan ett och fyra år dessförinnan. Med andra ord vet vi inte hur många kvinnor som satt i de studerade företagens styrelser under den tid företagens vinster observeras. […]

Inte heller internationell forskning ger något stöd till Schymans och Odabas påståenden. Det fåtal studier som har publicerats ger osäkra och motstridiga resultat.

Värt att notera är dock att inte heller det motsatta sambandet, det vill säga att fler kvinnor i styrelserna skulle leda till minskad lönsamhet, finner något stöd i forskningen.