- Berghs Betraktelser

Olof Johansson-Stenman har en briljant artikel i Ekonomisk Debatt 2-07. Han öppnar med att fråga om exempelvis Levitts forskning om aborter, fuskande lärare och sumobrottare verkligen är ekonomi, och påpekar att det tycker exempelvis inte Ariel Rubinstein:

”Vad har vi lärt oss om Levitt? Han är en smart kille med samhällskontakter. Vad är kopplingen till nationalekonomi? Ingen"

OJS kommer snabbt in på den beteendeekonomiska revolutionen, och noterar korrekt att behavioral economics är ett mycket underligt namn. Sedan frågar han varför denna inriktning blivit så poppis just nu:

Det finns olika hypoteser. En är att den ekonomiska rigorösa vetenskapen har utvecklats tillräckligt mycket för att även kunna hantera mer komplexa fenomen som social interaktion och begränsad rationalitet.
En annan är att utvecklingen av spelteorin berett marken.

En tredje är att vi i Kuhns mening upplevt en maktkamp mellan paradigm där de som förespråkar en mer empiriskt och kanske rentav experimentellt (i stället för axiomatiskt) uppbyggd mikroekonomi successivt vunnit mark.

Personligen tror jag på förklaring två och tre tillsammans. Spelteoretiker och experimentella ekonomer börjar få allt mer med varandra att göra, vilket är nyttigt för båda inriktningarna. (Kul konferens med bådadera i Lund nyligen.)

När experimentell ekonomi och spelteori blandas, blir den gamla vanliga teoretiska allmänjämviktsekonomin allt mindre spännande. (tidigare gnäll på ateoretisk behavioral economics här)

Bäst i OJS artikel är dock "Historien om nationalekonomen Nils och statsvetaren Sture" Ett smakprov:

[...] Nils upptäcker dock snart att Sturesarbete är helt oformaliserat och att den empiriska analysen är väldigt enkel.Han drar därför slutsatsen att Stures arbete är alltför elementärt för att hanska behöva ta invändningarna på allvar. På natten vaknar han dock medhjärtklappning. På lunchen dagen efter berättar han för sina kollegor om Sture och dennes avhandling och invändning. De skrattar gott och enas om att Sture uppenbarligen är fullständigt inkompetent.[...]

OJS artikel är ett utmärkt exempel på att den bästa kritiken mot nationalekonomin ofta kommer från ekonomerna själva.