Vad är fel med "behavioral economics"?

På konferens med American Economic Association. Efter första dagens sessioner, kan konstateras att fältet 'behavioral economics' (b.e.) tycks fortsätta växa och väcka intresse. Bland annat hölls en session kallad 'behavioral welfare economics' som syftade till att modifiera den vanliga välfärdsteorin med insikter från b.e.

Mot b.e. kan dock en rad invändningar göras:

• För det första är namnet bisarrt. 'Behavioral economics' antyder att "vanlig nationalekonomi" inte handlar om hur människor beter sig. Men konsekvenser av, motiv för och modeller av mänskligt beteende är vad ekonomer pysslat med långt innan detta nya fält blev poppis.
• För det andra är fältet nästan helt ateoretiskt. Det experimenteras hej vilt, människors beteende dokumenteras i detalj, och i slutet av pappret spekuleras ofta synnerligen friskt i tänkbara förklaringar till att folk inte beter sig exakt som standardmodellerna säger.
• För det tredje: Efter som fältet är nästan helt ateoretiskt, är det ont om entydiga insikter som kan tillämpas på andra subdiscipliner. Var och en har såklart sin egen idé om hur den traditionella välfärdsekonomin måste förändras pga b.e.
  

Trots dessa invändningar, råder det ingen tvekan om att b.e. är framtiden för nationalekonomin, oavsett vad man tycker om det. Punkterna ovan är sannolikt bara barnsjukdomar som väntar på att bli åtgärdade.

Comments

[Tom]

"Behavioural" i kontrast med neoklassisk, kanske? Vad folk gör istället för vad de borde göra?

[Mikael]

Jag vill invända lite mot rubriken. Invändningarna du tar upp tycker jag inte kan sägas vara "fel" med b.e., like lite som det är fel att ett 10-årigt barn ännu inte utvecklat visdomständer. Men visst, allt är ju fortfarande ett väldigt, väldigt ungt forskningsfält, med de "barnsjukdomar" och stora ofullständigheter som det för med sig.

Samtidigt är det ju en väldigt viktig utveckling. Många verkar dock fortfarande skruva på sig, och senast idag kunde man t ex läsa i SvD i deras artikel om neuroekonomi att: "Ekonomerna menar å sin sida att det går att hitta en rationell nytta även här, och att nyttan kan vara att hålla uppe den moraliska nivån för gruppen. Vem vill bli sedd som en som låter orättvisor passera?". Detta apropå att ekonomiska experiment ofta finner att enbart en minoritet beter sig som standardmodellen.

Nu är det SvD:s återgivning och tolkning, men tyvärr tycker jag den inställningen är väldigt vanlig. D v s det finns knappast någon som längre seriöst kan hävda att avvikelser från rationalitet är slumpmässiga (och därmed inte viktiga). Men att då försöka försvara standardmodellen genom att omdefiniera begreppet rationalitet för varje ny insikt, eller i klassisk anda: "jag stoppar in den här parametern som tar hänsyn till x så stämmer allt". Jag tycker det är ett "försvar" som kan jämföras med marxistiska ekonomers taktik för länge sedan. För varje prediktion som föll, så omdefinierade man ständigt teorin.

Det slutar med att man har en teori som förklarar allt, och således förklarar det ingenting. Det handlar då inte på något sätt om vetenskap.

Sedan har du rätt i att det mesta är ateoretiskt, och experimentbaserat. Här finns ju vidare många frågetecken; hur stor tilltro kan vi sätta till individers agerande i experimentsituationer kontra riktiga marknadssituationer.

Samtidigt kan man, tror jag inte, förvänta sig en teoretiskt litteratur i samma stil som tidigare standardmodeller. Insikterna från b.e. handlar ju också till viss del om att detta kanske inte fungerar. Psykologer kallar t ex olika kognitiva systemprocesser för System 1 och System 2. Dagens artikel i SvD om neuroekonomi hänvisar till "strategiskt" och "emotionellt" tänkande. Vi vet att System 1-processer dominerar ibland, och System 2-processer ibland. Nationalekonomiska standardmodeller är helt beroende av att System 2-processer fungerar (i princip). Men System 1-processer dominerar även de ibland, och i olika situationer, olika miljöer, beroende på om vi är ensamma eller med vänner, eller med främlingar etc.

Teoretiska modeller i konsumtionsteori som på ett rimligt sätt behandlar detta (hur vi fungerar på riktigt) kommer nog inte kunna se alls ut så som tidigare standardmodeller har gjort. Skulle vara intressant att få en förhandstitt idag hur en lärobok i mikroekonomi kommer se ut om 50 år (och makro också förstås, b.e. är ju relevant i alla aspekter).

[bergh]

Mikael, jag håller helt med dig om det bisarra i strategin att stoppa in "allt möjligt" i nyttofunktionen (se ex.vis
http://www.ratio.se/upload/Art%2004%20Bergh.pdf )

Intressant nog är det just så de enstaka försöken till teori inom b.e. ser ut

exempelvis Fehr & Schmidt (1999) teori om inequity aversion

http://berghsbetraktelser.squarespace.com/blogg/2006/2/15/hur-mycket-frklarar-inequity-aversion.html

[Robin]

Gloom and doom. Rörande punkterna två och tre: Ja, b.e. är ateoretiskt. Och saknar röd tråd. Precis som psykologin. Och se hur långt den teoretiska konsolideringen hunnit där, trots att man började experimentera minst femtio år tidigare än ekonomerna. I ljuset av det vill jag komma med följande prediktion: b.e. kommer aldrig att ge oss något som liknar den neoklassiska "standardmodellen". Den kommer emellertid att ge oss en omfattande katalog över hur hur standardmodellen under givna omständigheter kan tänkas gå sönder.

Detta leder oss naturligtvis till följande fråga: när vi börjar utforma mekanismer och system med "hur folk faktiskt beter sig" i åtanke, hur kommer då folk att bete sig? Detta torde bli extra intressant för mekanismer utan dominanta strategier.