Sökes: forskningsöversiktsartikel om kolonialismens betydelse för västvärldens välstånd

Här är en intressant text av Mattias Svensson om Podcasten Flumskolans drift med Johan Lundbergs bok Ljusets fiender.

I korthet: Flumskolans Po Tidholm och Johannes Klenell påpekar att när Johan Lundberg skriver om "den oerhörda expansion som präglade västvärlden under andra halvan av 1800-talet” har han glömt tre saker:

• kolonialismen
• "att hela det där välståndet byggde egentligen på en helt oreglerad arbetsmarknad som förslavade massorna"
• "att det här förnuftet och bildningen och upplysningstanken existerade i en litenlitenliten elit." 

Svensson påpekar att kolonialismen spelade en mycket liten roll för utvecklingen, bl a för att utvecklingen i flera fall kom först och var en förutsättning för kolonisering snarare än tvärtom, att perioden sammanföll med slaveriets avskaffande och stigande reallöner för första gången på 600 år, samt slutligen att upplysningstanken förvisso började hos en elit med snabbt spred sig till allt fler.

Min fundering: Bortsett från de uppenbara problemen med kolonialismen, har den inneburit att många än idag har en skev bild av vad som skapat de flesta rika länders välstånd. Detta ger i sin tur problematiska analyser av vad som bör göras för att minska fattigdomen i världen idag.

Svenssons källor är Phelps och McCloskey. Jag är inte säker på att dessa är trovärdiga i målgruppens ögon. Dessutom är ffa McCloskeys böcker tegelstenar. Finns möjligen en kort forskningsöversikt i ämnet kolonialismens betydelse för västvärldens välstånd?

Kanske ska jag ha en ruta om ämnet i nästa version av Den kapitalistiska Välfärdsstaten.

Fungerar friare, icke-traditionell matematikundervisning bättre?

I Economics of Education Review är en artikel på väg ut som undersöker effekterna av en matematikundervisningsreform i Kanda. (gratis wp-version).

Här är artikelns highlights:

• We evaluate the effects of teaching method reform on math scores in grades 2 to 10.

• Evaluation based on a natural experiment implemented in the early 2000'sin Canada.

• Impact estimated for the distribution of scoresand mean scores.

• Strong negative effects estimated on all points of the distribution and means.

• More negative effect obtained in the later grades of high school.

Genom det experimentella upplägget anser alltså författarna att de hittat orsakseffekter. Utfallet mäts dock med betyg snarare än provresultat, men effekten är alltså tydligt negativ för både duktiga och mindre duktiga elever.

Då undrar man såklart: Vad var det för reform? Den innebar att traditionell matematikundervisning ersattes av en ny metod,

...designed to enable students to “find answers to questions arising out of everyday experience, to develop a personal and social value system, and to adopt responsible and increasingly autonomous behaviors”. […] In the classroom, students were expected to be more actively involved in their own learning and take responsibility for it. Critical to this aspect was the need to relate their learning activities to their prior knowledge and transfer their newly acquired knowledge to new situations in their daily lives. “Instead of passively listening to teachers, students will take in active, hands-on learning. They will spend more time working on projects, doing research and solving problems based on their areas of interest and their concerns. They will more often take part in workshops or team learning to develop a broad range of competencies.”

Det låter ju bra, men det var det alltså inte. Dessutom låter det för en lekman ganska likt den trend som rått inom svensk skola ett bra tag.

Kanske är matematik ett ämne vars inlärning till viss del faktiskt främjas av att tyst lyssna på en lärare?  

Papper och Hamburgare i Charleston – APCS 2014

Bättre sent än aldrig – här är en avrapportering från Annual meeting of the American Public Choice Society i Charleston (Länk), South Carolina 6-9 mars. Precis som tidigare gäller att minisammanfattningarna är min tolkning och värdering av vad som framkom vid presentationen, vilket inte bör sammanblandas med vad som står i ev. framtida publicerade artiklar.

-------------------

When Good Little Debts Went Bad:An Empirical Study of Small Claims Litigation in Augusta County, Virginia, 1746-1755  av Atin Basuchoudhary: Domstolarna i Augusta County på 1700-talet tycks ha varit icke-korrupta och rättvisa – vilket är förvånande givet hur rättsväsendet där och då brukar beskrivas.

Default Without Capital Account: The Peculiar Economics of Municipal Bankruptcy
av Lotta Moberg: En kommun kan sägas gå i konkurs när den inte får bailouts av någon högre nivå av den offentliga makten.

Witch Trials av Jacob Russ & Peter Leeson: Ett intressant papper som visar att häxbränningar var vanligare i regioner där protestanter och katoliker konkurrerade om massorna. (länk)

Lösryckt notering: Enligt Richard Wagner är John Stuart Mill inte särskilt konsekvent i sitt tyckande (“not nice and tight… we use him only when we agree with him”). Möjligen gäller detta inte bara JS Mill.

Keynote: Dani Rodrik: When ideas trump interest: Rodrik presenterade en allmän idé om hur institutionell förändring ofta blockeras av en veto-aktör, och varför fördelningsfrågor därför måste tas på allvar. Pete Boettkes kommentarer efteråt var artigare än vad folk väntade sig (inkl Rodrik själv). Relaterat papper av Rodrik i JEP 2009 (pdf).

Political Institutions, Political Change and Growth Accelerations in the Nordic Countries, 1820-2010 av Christian Bjørnskov: Growth accelerations i de nordiska länderna tenderar inträffa under regeringar som inte gör särskilt mycket.

Keynote: James Gwartney: The Public Choice Revolution in Economics Practice and Education: En kvantitativ analys av läroböcker för anivå i nationalekonomi visar att dessa i mycket större utsträckning tar upp marknadsmisslyckanden än politiska misslyckanden (störst är obalansen i Krugman & Wells bok). Ställde (men besvarade inte) den intressanta frågan varför Friedman hade sådant enormt inflytande på mainstream makro-ekonomi, medan Buchanan & Tullock hade så litet inflytande på mainstream politisk ekonomi.

Ett citat från Samuelsons klassiska lärobok, 12e upplagan (!) visas på bilden.

Economic Freedom, Homeownership, and Unemployment av Frank Stephenson: Det empiriska stödet för den så kallade Oswald-hypotesen, att homeownership ger minskad arbetskraftsrörlighet och därmed ökad arbetslöshet, blir insignifikant när ekonomisk frihet på delstatsnivå kontrolleras för.

Hamburgare på denna konferens njöts på Five guys. På hotellet fanns shrimp & grits på frukostmenyn. Perfekt start på dagen.

Tillväxt och ojämlikhet med och utan regionala dummyvariabler

Ännu en uppdatering om IMF-rapporten: Min spaning om att sambandet verkar drivas av utvecklingsländer med hög ojämlikhet tycks stämma. Min vän och forskarkollega, den flinke tillitsekonometrikern Christian Bjørnskov, noterade att IMF-rapportens analys saknar de sedvanliga regionala kontrollvariablerna. I ett huj hade han både replikerat resultatet och robusthetstestat det.

Lång post här för den som inte har något emot att läsa danska. I korthet, kika på skatterplotten:

Sambandet i hela urvalet drivs till stora delar av Afrika, med mycket hög ojämlikhet (x-axeln). Inom regioner finns inget samband. Inom OECD (blåa punkter), är sambandet t o m svagt positivt.

På det hela taget talar väl skatterplotten sitt tydliga språk: Något tydligt samband finns inte alls.

Skapar omfördelning tillväxt?

En IMF-rapport som citeras flitigt just nu påstår sig visa att ökad inkomstomfördelning kan öka tillväxten:

redistribution appears generally benign in terms of its impact on growth; only in extreme cases is there some evidence that it may have direct negative effects on growth. Thus the combined direct and indirect effects of redistribution—including the growth effects of the resulting lower inequality—are on average pro-growth.

Här omskrivs rapporten i the Atlantic.

Det är korrekt och intuitivt att väldigt ojämlika länder har lägre tillväxt, som framgår av detta punktdiagram i rapporten:

Rapportens huvudpoäng är emellertid att omfördelning inte hämmar tillväxten, och eftersom omfördelning ökar jämlikheten kan den således indirekt främja tillväxt. Denna slutsats är diskutabel av flera skäl, och i vilket fall som helst problematisk eftersom det mått på omfördelning som används i rapporten är felaktigt.

Måttet på omfördelning som används är skillnaden mellan Gini-koefficienten för bruttoinkomster (före skatter och bidrag) och nettoinkomster (efter skatter och bidrag).

I en artikel i European Sociological Review visar jag inte bara att måttet är fel, utan också att bias storlek och riktning varierar på en rad faktorer som gör måttet oanvändbart i jämförande studier mellan olika länder. Skälet är i korthet att inkomstfördelningen när skatter och bidrag räknats bort inte kan tolkas som en marknadsinkomstfördelning, och därför inte kan användas för att kvantifiera den omfördelande effekten av skatter och bidrag.

I en bloggpost 2009 kunde jag nöjt konstatera att detta problematiska sätt att mäta omfördelning tycktes vara på väg bort inom forskningen, och att ett kapitel i Handbook of politics nämner min artikel i ganska smickrande ordalag. Sedan dess har även välfärdsstatsforskaren Esping-Andersen satt ner foten i frågan, och inleder ett nytt papper så här:

Because it taxes and spends, the welfare state is by definition redistributive, but this does not automatically entail that it creates more equality.

 Allt detta har alltså IMF missat (eller möjligen blundat för).

Update on 5 mar 2014, kl 11:31 by bergh

Många fattiga länder har väldigt hög ojämlikhet (Gini på 0,5 till 0,7), där en elit roffar åt sig allt. Där skulle en jämnare fördelning utan tvekan vara nyttig, och det ser ut att vara dessa länder som driver sambandet i skatterplotten i pappret.

Men den mekanismen innebär knappast att ökad omfördelning i OECD-länder skulle ha denna effekt. I IMF-rapporten citeras t o m ett papper som hittar det omvända resultatet när endast rika länder tas med i analysen.

Påverkar arvodessregler när kommunpolitikers möten slutar?

För ett bra tag sedan tipsade Johan Richter om en intressant uppsatsidé i mitt forum för tips om uppsatsidéer:

I Lund, och säkert andra kommuner, är arvodesreglerna för politkerna konstuerade så att arvodet endast betalas ut till en viss högsta gräns. Det innebär att om nämndsmötet håller på tillräckligt länge blir marginalarvodet noll.

Vad som bör testas är om möten slutar extra mycket kring just den tid då den arvoderade tiden upphör.

Till slut högg någon på idén, och i maj 2012 var uppsatsen klar: Greedy Politicians? An Empirical Test of the Public Choice Theory av Handelsstudenterna Max Rylander och Lukas Kvissberg.

Data ordnades bl a med hjälp av den utmärkta publikationen Dagens Samhälle och insamling från kommunernas websidor, där möteslängd ofta finns noterad. När man kikar på data grafiskt, kan man ana visst stöd för hypotesen att politikerna anpassar möteslängden till arvodesreglerna…

[…] there is a dip in the number of observations in the ten-minute interval just before cut-off point and an increase in the following time period.

Men effekten är varken särskilt stor, och inte heller statistiskt signifikant. Så här sammanfattas resultaten i abtract:

we examine whether local politicians in Sweden take the opportunity to exploit the compensation systems for municipal assembly meetings. We use two different approaches to examine if this behavior exists. The first is to look at municipalities with a cut-off point system that allows for clear strategies to maximize economic return. The other is to compare whether politicians in municipalities with a fixed compensation arrange their meeting time differently than those with an hourly pay in order to increase their compensation. We find no evidence of such behavior in neither of the cases,

Således: Andra faktorer (politiskt intresse) tycks dominera och förhindra att arvodesreglerna spelar någon större roll för när nämndmötena i svenska kommuner slutar. Kanske är det trots allt ett ganska upplyftande resultat?

Uppföljning om ekonomisk frihet och löneandelen i ekonomin

Noterar att pappret som jag bloggade om i wp-version för ungefär ett år sedan nu kommit ut i mars-numret av European Journal of Political Economy. Ur abstract:

We examine the empirical relationship between the institutions of economic freedom and labor shares in a panel of up to 93 countries covering 1970 through 2009. We find that a standard deviation increase in the Fraser Institute's Economic Freedom of the World (EFW) score is associated with about a 1/3 standard deviation increase in a country's labor share.

Jämfört med wp-versionen tycks de lägga mindre vikt vid kausalitets-diskussionen i den publicerade versionen. Det verkar klokt, av två skäl:

a) IV-strategin skulle ändå inte ha övertygat någon skeptiker, och

b) associationen är intressant nog i sig själv.

Båda skäl gäller f ö betydligt fler papper än detta.

Hur bloggar akademiker?

While arguments are made for blogging as an outreach activity, where academics ‘translate’ their work for a non-academic audience, in our sample we saw more evidence of conversations happening between academics – and much of it about academia itself. This led us to conclude that the blogging discourse, is similar in purpose, if not necessarily in form or content, to the academic discourse happening in journals: academics talking to academics in an effort to advance knowledge and understanding.

Från Academic blogging is part of a complex online academic attention economy, leading to unprecedented readership.

Skickat via Blogsy

Papper och hamburgare i Philadelphia

Fortsätter härmed traditionen som startades med EEA i somras, nämligen att mycket kort sammanfatta presentationerna från en akademisk konferens. Den här gången blir det mina anteckningar från den gigantiska AEA-konferensen i Philadelphia förra veckan. Flera webcasts från konferensen kan ses här.

Heckman: The Economics and Econometrics of Human Development

Sambandet som vissa illustrerar med den så kallade Gatsby-kurvan ansågs ursprungligen gå från intergenerationell mobilitet till jämlikhet, medan det numera oftast tolkas som att mer jämlika samhällen därför har högre mobilitet.

Man tycks kunna främja non-cognitive skills genom att träna cognitive skills - men det ska göras tidigt i livet. På det hela taget var budskapet nästan samma som när Heckman talade på EEA 2008, ombloggat här.

Di Giovanni m fl: The Global Welfare Impact of China: Trade Integration and Technological Change

Nästan alla länder vinner på Kinas ökade export, men vissa länder som tidigare exporterade textilier förlorar. När Samuelsons 2004 enkla tvålandsmodell generaliseras till fler länder blir det teoretiskt komplicerat.

Keller och Shiue: The Link Between Fundamentals and Proximate Causes of Development: 

Goda institutioner främjar ekonomisk tillväxt främst för att de främjar handel. Bra geografiskt instrument för handel via infrastruktur, sämre instrument för institutioner (french rule).

Costinot & Donaldson: How Large Are the Gains from Economic Integration? Theory and Evidence from United States Agriculture, 1880-2002

Estimerar att handel m jordbruksprodukter (vete och majs?) mellan amerikanska delstater har ökat tillväxttakten med 0.5 to 1.5 % årligen, vilket är ungefär lika stor effekt som den teknologiska utvecklingen.

Chetty: The Long-term Impacts of Primary Education

Bra lärare (definierat som lärare som förbättrar elevernas provresultat) har en kausal effekt på eleverna, som märks bl a i att fler går vidare till college. Drivs ej av sorting av bra elever till bra lärare. Merparten av variationen i lärarkvalitet är inom skolor, inte mellan skolor.

Hoxby: The Effects of Teach for America on Student College-Going

Teach for america programmet har tidigare visats sig ha ganska små effekter på resultat, men det tycks ha haft större effekter på benägenheten att läsa vidare. Tyder på stor effekt av att ha lärare från toppuniversitet som inte verkar genom bättre pedagogik eller undervisning.

Grosjean m fl: Institutional Quality, Culture, and Norms of Cooperation: Evidence from a Behavioral Field Experiment

Visar experimentellt att man kan öka tillit genom institutioner som bestraffar opålitlighet. Intressant nog tycks den högre tilliten bestå även efter att sanktionsmöjligheten tagits bort.

Rosenblat: Fragile trust

Tillit till främlingar i Kina är ca 20 percent enligt "Annual report in social mentality in china” (jodå, en sådan finns!)

de Giorgi m fl: Business Literacy and Development: Evidence from a Randomized Controlled Trial in Rural Mexico

Att lära ut bokföring och grundläggande ekonomi till kvinnliga företagare i Mexiko ger stora positiva effekter på vinster, antal kunder och andra indikatorer.

Binelli: What is Social Inequality and Why Does it Matter?

Ett multidimensionellt ojämlikhetsmått baserat på Sens capability-approach korrelerar inte alls inkomstojämlikhet, men negativt med tillväxt och BNP-nivå (dock för ett relativt litet urval av länder)

Hallsworth m fl: Using Omission Bias to Increase Payments to the Government

När människor får tillbaka för mycket på skatten i UK kan skatteverket öka andelen som frivilligt hör av sig för att rätta till detta från 5% till 10% genom att i ett brev lägga till formuleringen "if you do not call, we will treat this as an active choice”. Människors s k omission bias kan således användas för att inducera ärlighet.

Chetty m fl:Lessons from Big Data for Equality of Opportunity

Ett stort dataset (skatteregister) visar att inkomstmobiliteten uppåt mellan generationer faktiskt inte tycks minska över tiden i USA, som ofta påstås. Däremot är den geografiska variationen mycket stor. Den som föds av fattiga föräldrar (p25) i Salt lake city kan trots detta vänta sig att hamna ungefär på USA-medianen. Däremot är mobiliteten mycket lägre i söder, exempelvis i Charlotte. Mobilitet beror ofta på att individen flyttar från en fattig delstat till en amerikansk storstad. Dessa resultat kommer snart i två NBER-working paper.

Claudia Goldin - keynote om könslöneskillnader:

Amerikanska kvinnor är nu nästan i kapp männens löner, och de återstående skillnaderna beror på att många arbetsgivare ger högre timlön till den som är beredd att jobba 60-80 timmar i veckan (Exempel: jurister på de byråer där man tjänar mest men förutsätts jobba oerhört mycket jämfört med timlönen för jurister i statlig tjänst).

I övrigt:

Det är inte optimalt att ha en konferens som är så stor att den måste spridas ut på flera olika hotell i en stad med minusgrader och snöoväder.

Den som håller keynote-anförande för flera hundra gäster under lunchen borde ha vett att tala om ett någorlunda brett ämne, lättillgängligt och gärna vara väl förberedd. Den enda jag hörde som följde denna norm var ovan nämna Claudia Goldin.

Jag hann testa ganska många hamburgare. Sett till bara burgaren är det delad förstaplats för 500 degrees och five guys. I atmosfär och helhetsupplevelse vinner dock Butcher and Singer. På bilden syns en (helt ok) Cheeburger från Newark airport.

Om topptidskrifter, open access och forskares incitament

Cellforskaren och en av 2013 års Nobelpristagare i medicin Randy Schekman skriver i The Guardian att topptidskrifter (Nature, Cell, Science) skadar naturvetenskapen:

These luxury journals are supposed to be the epitome of quality, publishing only the best research. Because funding and appointment panels often use place of publication as a proxy for quality of science, appearing in these titles often leads to grants and professorships. But the big journals' reputations are only partly warranted. While they publish many outstanding papers, they do not publish only outstanding papers. Neither are they the only publishers of outstanding research.

Han menar att de bästa tidskrifterna av statusskäl publicerar mindre än de skulle kunna:

These journals aggressively curate their brands, in ways more conducive to selling subscriptions than to stimulating the most important research. Like fashion designers who create limited-edition handbags or suits, they know scarcity stokes demand, so they artificially restrict the number of papers they accept.

Strävan efter toppubliceringar gör att forskare styrs mot att göra trendig forskning snarare än viktig, menar Schekman som nu deklarerat att hans labb bojkottar topptidskrifterna:

Randy Schekman says his lab will no longer send papers to Nature, Cell and Science as they distort scientific process … Schekman said pressure to publish in "luxury" journals encouraged researchers to cut corners and pursue trendy fields of science instead of doing more important work.

Schekman förordar istället ökad användning av open-access journals:

[these] are free for anybody to read, and have no expensive subscriptions to promote. Born on the web, they can accept all papers that meet quality standards, with no artificial caps.

Open-access journals har dock ett annat problem, som också diskuterats i The Guardian. I sann Sokal-anda skrev vetenskapsjournalisten John Bohannon en bluff-artikel – som blev accepterad i 157 olika open-access journals:

Bohannon … submitted around 10 articles per week to open access journals that … requires the author to pay a fee if the paper is published. The "wonder drug paper" as he calls it, was accepted by 157 of the journals and rejected by 98. Of the 255 versions that went through the entire editing process to either acceptance or rejection, 60% did not undergo peer review. Of the 106 journals that did conduct peer review, 70% accepted the paper.

Slutsats:

Det finns problem både med topptidskrifter och open-access tidskrifter. Topp-tidskrifter snedvrider incitamenten i riktning mot vad som är trendigt just nu, open access gör det möjligt att publicera mängder av nonsens som ingen någonsin läser. Därmed går det inte heller att bedöma en forskares insatser genom att räkna publikationer, vare sig totalt eller topp-10.

Som second best finns trots allt alternativet att räkna citeringar, snarare än publikationer. Förvisso  kan ett papper citeras flitigt för att det är fel, men sannolikheten att ett papper citeras av många för att det är fel är nog trots allt lägre än sannolikheten att ett bra papper citeras av många. (Jag tror att Johan Karlsson Schaffer varit inne på liknande tankar, men hittar ej relevant inlägg nu).

Slutligen påminns jag om vad McCloskey sade till mig en gång, om hur man vet om en forskare är duktig:

You actually have to read the papers!

Om 3:1 kvoten som kan förändra ditt liv

Här är en festlig sajt om en flygplatsbok med två tydliga varningstecken:

1. Den bygger på en skum matematisk konstant som ska förklara något beteende

2 Författaren skriver ut PH.D. i versaler på omslaget.

Mycket riktigt: Här är en synnerligen välskriven artikel om en student vid namn Nick Brown som fick höra om positivitetskvoten och tänkte att det måste vara bull-shit.

Ett utdrag:

“For me, the real question is not about Fredrickson or Losada or Seligman,” Sokal says. “It’s about the whole community. Why is it that no one before Nick—and I mean Nick was a first semester part-time Master’s student, at, let’s be honest, a fairly obscure university in London who has no particular training in mathematics—why is it that no one realized this stuff was bullshit? Where were all the supposed experts?”

“Is it really true that no one saw through this,” he asks, “in an article that was cited 350 times, in a field which touts itself as being so scientific?”

Jodå, studenten slog sig ihop med ingen mindre än Alan Sokal (och Harris Friedman) och skrev en artikel som hävdar att denna PH.D. Fredrickson använt differentialekvationer för att ge trovärdighet åt sin teori om att man mår bäst om kvoten mellan antalet positiva och negativa tankar ligger mellan 2.9013 och 11.6346 (wiki)

Ur abstract till Brown, Sokal & Friedman (2013):

We examine critically the claims made by Fredrickson and Losada (2005) concerning the construct known as the “positivity ratio.” We find no theoretical or empirical justification for the use of differential equations drawn from fluid dynamics, a subfield of physics, to describe changes in human emotions over time; furthermore, we demonstrate that the purported application of these equations contains numerous fundamental conceptual and mathematical errors.

Är detta Karlsstad universitets svar på Zarembas kritik?

Igår skrev Maciej Zaremba i DN om vad som verkar vara en svårmotiverad hedersdoktorutnämning vid Karlstad universitet. Bland det mest intressanta i artikeln är Zarembas beskrivning av tystnaden och oron:

”Så sanslöst, så omdömeslöst... Kollegerna från andra universitet gapskrattar när Karlstad kommer på tal. Hur mås det bland grantopparna, frågar de, hur många miljoner har ni fått för fjäsket? Då känns det inte så roligt att svara: ”inga ännu...”

Denne forskare är mest bedrövad å studenternas vägnar. De har rätt att kräva av sin rektor att hon upprätthåller skolans heder. Får jag citera detta? ”Ja, men utan namn.”

Jag har börjat vänja mig vid att vårdbiträden, lärare och läkare kräver anonymitet när de har synpunkter på verksamheten. Men hen är ingen doktorand i beroendeställning. Hen är professor, en av dem som vi satt att vakta den akademiska friheten.

På högskolans interna debattforum vittnar forskare om hur frispråkiga tillrättavisas eller skräms till tystnad.

Hittills inget svar från universitetet, men på websidan kommenteras frågan:

Inte helt oväntat låg mediernas fokus på den norske affärsmannen Olav Thon.
I vanliga fall brukar hedersdoktorer inte väcka något större medialt intresse, men att universitetet utnämnt Olav Thon har lett till starka reaktioner. Universitetet har fått kritik för att en person som stödjer Fremskrittspartiet utsetts. Andra har riktat kritik mot själva utnämningsprocessen.

-Jag hade inte väntat mig att det skulle bli så starka reaktioner. Men det är heller inget jag ligger sömnlös över, sa Olav Thon som poängterade att han främst sympatiserar med partiets önskan att sänka skatter och avgifter och minska den offentliga sektorn.
Han tror att man i Sverige har missförstått situationen och att man i Norge är mer insatt.

Per Eiritz, som tidigare också suttit i universitetets styrelse, talade om vikten av att ha högt till tak inom universitetet.
- Det är inte fel att diskutera sakligt, alla måste få komma till tals.

Update on 30 okt 2013, kl 15:01 by bergh

Rektor Åsa Bergenheim kommenterar nu saken här:

Varför utnämndes Olav Thon?

- Att utnämna någon till hedersdoktor är att visa sin uppskattning till personer som på olika sätt betyder mycket för lärosätets utveckling. Personen som utses kan vara en framstående akademiker eller en person som på annat sätt haft betydelse för universitetets strävan efter öppenhet och kontaktskapande utanför det traditionella utbildnings- och forskarsamhället. 

- Vi värdesätter samverkan med världen utanför akademin. Ett intresse för entreprenörskap och utveckling i glesbygden utanför de centra dit ekonomi och kunskap oftast dras är i linje med universitetets strategi. Olav Thon har visat engagemang för Karlstads universitet och kopplingen mellan entreprenörskap och besöksnäringens betydelse för regionens utveckling. Hans samarbete med värmländska företag och organisationer har skapat såväl jobb som möjligheter i länet. Han har även engagerat sig i, och bidragit till att utveckla samverkan mellan Värmland och Osloregionen, bland annat genom att skapa arbetstillfällen och en ökad gränshandel.