Forskare som uttalar sig om sådant de inte forskat om

Bloggen forskarfeministen (Christine) påtalar att Annica Dahlström (aktuell pga avgång) inte forskat om könsskillnader i hjärnan, utan mestadels om vävnader. Eftersom Dahlström ofta framställs som en forskningsauktoritet i frågan om biologiska könsskillnader, är detta intressant att veta. Men Christine  skriver också:

en forskare är enbart expert på det ämne hen forskar i/om.

Det är en vanlig hållning: Folk som ogillar Stiglitz åsikter om globaliseringen brukar påpeka att han fick priset för forskning om något helt annat. Fler exempel finns.

Men stämmer det? Jag är tveksam – av två skäl:

1. Det finns forskare som inte ens är experter på det ämne hen själv forskar om. De kan sägas vara experter på sin egen forskning, men har inte prioriterat att skaffa sig en överblick över ämnet som helhet. Jag har läst många artiklar som har intressanta resultat och en övertygande metod, men där författarna inte ansträngt sig märkbart för att sätta den egna forskningen i kontext eller ta reda på varför resultaten skiljer sig från andra som studerat exakt samma ämne.

2. Det går utmärkt att läsa in sig på vad forskningen säger utan att själv ha forskat. Det underlättar nog att ha forskat på åtminstone något område, men vissa lyckas utan att ens själva vara forskare.

Således: Idealiskt borde en forskare vara expert, inte bara på sådant hen själv forskat om. I praktiken är det inte ens säkert att forskaren kan sätta den egna forskningen i ett begripligt sammanhang.

(NB: inlägget är INTE tänkt som vare sig ett försvar eller kritik av Dahlströms skriverier om könsskillnader eller Stiglitz dito om globaliseringen)

Om Sargents sju punkter

Det sägs att få resultat inom nationalekonomin är intressanta, faktiskt korrekta och inte helt uppenbara. Så för skojs skull, låt oss applicera dessa tre kriterier på Sargents sju lärdomar.

1. Many things that are desirable are not feasible.

Korrekt, inte helt ointressant – men nästan trivialt. Brukar stå på sid 3 i läroböckerna, och även där torde det inte chockera särskilt många.

2. There are tradeoffs between equality and efficiency.

Korrekt, inte helt ointressant men nästan uppenbart, ty det är ett mycket svagt påstående. Jag var inte själv där, men jag fick denna punkt återberättad för mig som att Sargent sade att det alltid finns sådana avvägningar. Det är en intressantare utsaga, men knappast korrekt.

3. Other people have more information about their abilities, their efforts, and their preferences than you do.

Vem syftar “you” på? Bokstavligt tolkat fortfarande korrekt, men nästan trivialt.

4. Everyone responds to incentives, including people you want to help. That is why social safety nets don’t always work as intended.

Mer substans i nr 4 än i nr 3, av det skälet att 4 drar ut en konsekvens. En snäll tolkning är att detta syftar på samaritens dilemma, som kanske inte platsar på samhällsvetenskapens topp-10-lista över coola lärdomar, men man kan inte hävda att den är helt trivial och uppenbar heller.

5. When a government spends, its citizens eventually pay, either today or tomorrow, either through explicit taxes or implicit ones like inflation and defaults on debts.

Denna gillar jag, eftersom det är lätt (för vissa) att glömma att offentliga utgifter måste betalas, och att även inflation är en skatt. Däremot kan ju kostnaden hamna på kommande generationer, och inte nu levande medborgare (som ju framgår av punkt 7.) (Punkten betyder inte att det saknas vinnare på offentliga utgifter, om någon vill få det dit här…)

6. Most people want other people to pay for public goods and government transfers (especially transfers to themselves).

Som deskriptiv utsaga är jag inte säker på att detta är korrekt. Många vill ju faktiskt bidra genom att tillhandahålla kollektiva varor. Om ‘most’ ska tolkas som en majoritet kanske det stämmer, men det är inte uppenbart. Och syftar want på stated eller revealed preferences?

7. It is feasible for one generation to shift costs to subsequent ones. National government debts and the U.S. social security system do that (but not the social security system of Singapore).

Korrekt, men trivialt.

På det hela taget tror jag inte Sargent tänkte särskilt länge på dessa sju punkter. Man får bättre lärdomar från mainstreamekonomin genom att läsa Steven Landsburg eller kanske Tim Harford.

Dollar, euro, bitcoin eller guld?

Ett inlägg i våras, “Funderingar kring dollarn”, innehåller en hel del kul. Signaturen Noa uppmärksammade mig på Bitcoin, den digitala valutan som genom en algoritm skapar en förutsägbar penningmängdsökning, och därmed skulle kunna vara stabilare i än euro, dollar och guld.

I Wireds decemberutgåva kan nu läsas om Bitcoins uppgång och (förmodade) fall:

Not only did bitcoin’s public ledger seem to protect against fraud, but the predetermined release of the digital currency kept the bitcoin money supply growing at a predictable rate, immune to printing-press-happy central bankers and Weimar Republic-style hyperinflation.

Så långt allt väl. Men var ska man lagra en virtuell valuta? USB-stickor och hårddiskar går ju sönder och tappas bort. Återstår då molnet, något som inte var utan problem:

By summer, the oldest wallet service, MyBitcoin, stopped responding to emails. It had always been fishy—registered in the West Indies and run by someone named Tom Williams, who never posted in the forums. But after a month of unbroken silence, Wagner, the New York City bitcoin evangelist, finally stated what many had already been thinking: Whoever was running MyBitcoin had apparently gone AWOL with everyone’s money.

Jag har svårt att se hur denna den digitala ålderns guldmyntfot kan slå igenom i stor skala.

Åter till de existerande valutorna: Andreas Cervenka skriver i SvD om euron och dollarn. Jag tycker mig skönja en del av de tankegångar jag hade i våras:

Enligt EU:s fördrag får ECB inte låna ut pengar till länder. En självklarhet för några år sedan. När tyskarna påpekar det idag betraktas det som en pervers form av paragrafrytteri. … I USA har det redan gått betydligt längre. Där har Federal Reserve länge varit den amerikanska statens viktigaste finansiär och äger betydligt mer statspapper än Kina. … under finanskrisens första fas bidrog [Federal Reserve] med totalt 16 000 miljarder dollar i olika former av korta nödlån och andra krediter till banker och företag över hela världen.

Min tanke i våras var att inom EU är reformtrycket större, och benägenheten att ta till sedelpressen mindre än i USA. Min prognos att euron skulle stärkas mot dollarn har dock knappast uppfyllts. Nu talar ganska mycket för att EU-eliten hittar på ett sätt att skapa euro i mycket rask takt.

Kanske har Lawrence H. White rätt: Titeln på hans papper i senaste Cato-journal är

A Gold Standard with Free Banking Would Have Restrained the Boom and Bust

Intressant granskning av Mankiws lärobok

Edward Fullbrook: Toxic Textbooks | Institute for New Economic Thinking

http://ineteconomics.org/blog/inet/edward-fullbrook-toxic-textbooks

Kritiken är bitvis träffande. Ett exempel: Vad menar Mankiw när han skriver

PRINCIPLE #3: Rational People Think at the Margin [p. 6]

Fullbrook kommenterar:

Mankiw explains that by thinking at the margin he means “by comparing marginal costs and marginal benefits”.  Why is this bullying?  The student, as the author must know, will not read that as meaning “We are going to define ‘rational people’ as those people who think at the margin.”

Generellt sett om Mankiws fyra principer:

on the second page under the heading HOW PEOPLE MAKE DECISIONS, Mankiw unveils his “four principles of individual decision making”.  At no point does he allude to how his basic principles were discovered.  No names, no dates and no processes of discovery are mentioned.  Instead he seeks, by appeal to folksy stories to persuade the student to accept them on faith.

Bilpendling mindre stressande än kollektivtrafikpendling

Medicinare vid Lunds universitet meddelar att pendling tycks vara dåligt för människors subjektiva hälsa. Den som läser pappret noga, ser dock att resultaten tycks drivas av kollektivtrafik, inte av bilpendling.

Detta kommenteras av en forskarna så här:

- En förklaring till skillnaden mellan bil- och kollektivtrafikpendlare kan vara att långdistanspendling med bil, i alla fall i Skåne, kan erbjuda en viss möjlighet till avkoppling. Men det kan också delvis bero på att den grupp som pendlar långt med bil företrädelsevis är män med hög inkomst, en grupp som generellt sett uppger att de är vid god hälsa, menar Erik Hansson [min fetning]

Förklaringen förbryllar. Har de verkligen inte korrigerat för kön och inkomst? Här är abstract, här är hela pappret. Visst har de korrigerat för inkomst och hälsa (med mera). Skillnaden mellan bil och tåg/buss beror alltså inte på denna uppenbara självselektion.

En rimligare hypotes är resultatet är korrekt: Det är mer stressande att pendla kollektivt till jobbet än att köra med egen bil. Studien bygger på en enkät bland 21 000 skånska pendlare, och även om Skånetrafiken naturligtvis fungerar finfint i alla väder, kan jag tänka mig att bilen ger en känsla av kontroll som inverkar positivt på subjektiv hälsa.

Varför Erik Hansson bortförklarar ett av de intressanta resultaten i studien (på ett sätt som får studien att framstå som heltokig, vilket den alltså inte är), kan man bara spekulera kring.

Författarnas egna slutsatser av studien:

This further demonstrates the need to consider the negative side-effects of commuting when discussing policies aimed at increasing the mobility of the workforce. (s. 21)

(Författarna: Erik Hansson, Kristoffer Mattisson, Jonas Björk, Per-Olof Östergren  och Kristina Jakobsson. Tipstack till Therese.)

Hans Lind kommenterar Niclas Berggren

Niclas Berggrens ledare i Ekonomisk debatt, “Dags för beteendepolitisk ekonomi?” kommenteras på Ekonomistas av KTH-professorn Hans Lind här.

Lind berör flera intressanta frågor, bland annat hur ekonomer ska till politikers irrationalitet: “Även om ett förslag är bra på pappret kan politikerna genomföra förslaget på ett sådant sätt att det slutliga resultatet blir sämre än om inget gjorts.” Bör ekonomer därför avstå från policyrekommendationer (dryftat tidigare här)?

Förutom att ämnet är intressant, är det trevligt att möjligheten att diskutera artiklarna i Ekonomisk debatt online börjar användas.

Att finansiera forskning

Bakgrund: SNS-rapport orsakar debatt med överord, Olof Petersson lämnar SNS i protest mot att SNS-ledningen agerat “på ett sätt som strider mot den akademiska friheten”, Laura Hartman som ledde projektet slutar på SNS (här intervjuad i Dagens Arena).

Det lär bli svårt för SNS att undvika bilden att av att ha kompromissat med den akademiska friheten när finansiärerna markerade missnöje med rubrikerna kring rapporten. Det är olyckligt av flera skäl:

1. Rapporten var betydligt mer nyanserad än rubrikerna. De häftiga reaktionerna signalerade snarare att SNS råkat trampa på en öm tå (läsvärd kommentar på det temat i dagens arena)

2. SNS lär tappa i trovärdighet, vilket i värsta fall går ut över all SNS-utgivning. SNS rykte har varit hyfsat både bland forskare och debattörer, bland annat för att förlagets utgivning stundom retat upp folk både till vänster (ex: konjunkturrådsrapporterna på 1990-talet) och till höger (ex: översättningen av Peter H Linderts Growing public). Nu blir svårt för den som tar över efter Laura att visa att hon/han inte är styrd, och allt hen gör lär tolkas i ljuset av vad som skett. Som Ulf Bjereld skriver: “SNS har nu en tuff resa att göra för att återskapa sitt förtroende”.

3. Forskningen och sakfrågan kommer i skymundan. Få förordar att Sverige går tillbaka till 1980 vad gäller organisering av den offentliga sektorn. SNS-rapporten var en utmärkt utgångspunkt för en diskussion om de svaga punkterna i dagens system och hur dessa kan åtgärdas.

Tumultet aktualiserar naturligtvis frågan om näringslivets forskningsfinansiering. Kanske är det bara naturligt om finansiärer ogärna finansierar vad som går emot deras intressen? Jag tycker faktiskt inte det. Den finansiär som betingar finansieringen på resultaten, minskar trovärdigheten även i de resultat som finansiären gillar. Om finansiären bara tillåter resultat A, kommer ingen att bli särskilt förvånad när resultat A dyker upp. Vad finansiären får för sina pengar, är forskare som ägnar sig åt en viss fråga, ett visst område eller ett ämne – inte ett visst resultat.

Historien om Assar och sockerbolaget

I jubileumsboken för Industrins utredningsinstitut (IUI, nuvarande IFN) 1939-2009 (hela boken kan laddas ned här) finns flera exempel på att näringslivsfinansierad forskning kan fungera även när resultaten inte gillas av finansiärerna. Det kanske bästa exemplet är när Assar Lindbeck kom fram till att det vore effektivare om Sverige importerade och lagrade socker istället för att subventionera inhemsk sockerodling. Samtidigt satt sockerbolagets chef satt i IUI:s styrelse:

Den här gången var det bönderna som blev arga. … min hustru var vänlig nog att ta samtalen och föra långa diskussioner med landets upprörda bönder. Det var särskilt en person som blev upprörd … nämligen Svenska Sockerfabriks AB:s (Sockerbolaget) chef Sven Hammarskiöld, som vid denna tid satt i IUI:s styrelse. Odd och jag hade visat att det var billigare att importera och lagra socker än att subventionera inhemsk betodling, där gränsskyddet var fl  era hundra, eller till och med tusen, procent.

En optimal beredskapspolitik skulle därmed leda till att hela sockerproduktionen i landet skulle slås ut. Det var därför Hammarskiöld blev så upprörd och ville stoppa boken. Historien berättar att IUI:s mångårige ordförande Marcus Wallenberg gjorde klart att styrelsen inte hade någon som helst rätt att intervenera på det sättet. Vad jag förstår ledde detta till att Hammarskiöld lämnade IUI:s styrelse i protest. Wallenbergs lakoniska kommentar till det hela lär ha varit: ”Hammarskiöld platsar inte i gänget.” (s 247-8)

Assar finns f ö fortfarande kvar på IFN.

Tips inför nationella konferensen

Har tagit mig igenom programmet för nationella konferensen och noterat en del av det som verkar extra intressant:

Anna Larsson: Autocracies and development in a global economy: a tale of two elite (WP)

Heléne Lundqvist: Is it worth it? On the returns to holding political office

Karin Edmark: Science of success: the causal effects of high school math and science on labor market outcomes

Henrik Jordahl: Outsourcing public services: ownership, competition, quality and contracting (Särskilt intressant med kommentarer av Eva Mörck, en av SNS-författarna!)

Ulf von Lilienfeld-Toa: How did the US housing slump begin? Role of the 2005 bankruptcy reform

Jesper Roine: On the role of capital gains in Swedish income inequality

Johanna Rickne: Female representation but male rule? Gender quotas and the political glass ceiling. Kommentar: Vet från tidigare presentationer att detta är både intressant och datamässigt gediget!

Pelle Ahlerup: Are natural disasters good for economic growth?

Paneldiskussionen på lördagen verkar bli en bra fortsättning på SNS-seminariet: Privat drift av offentligfinansierad verksamhet - möjligheter och svårigheter. Jonas Vlachos (Stockholms universitet) / Mikael Sandström (Statsrådsberedningen)/ Thomas
Östros (Sveriges Riksdag) / Johan Stennek (Göteborgs universitet)

Lördagsmorgonen bjuder en panel om brottlighet där alla papper ser vrålintressanta ut, exempelvis Susan Niknami: Alcohol availability and crime: lessons from liberalized weekend sales restrictions

Ska en journalist förstå att tvärsnittsstudie betyder risk för skensamband?

Lång och intressant artikel i Ystad Allehanda (!) om huruvida viss kost ger bättre studieresultat:

– I pressmeddelandet som vi har godkänt står det att det är en tvärsnittstudie. Av det framgår det att vi inte har tittat på ett orsakssamband.

Borde ni ha varit tydligare med det i pressmeddelandet och gentemot media?

– Nej, den kunskapen måste ingå i en vanlig journalistisk högskoleutbildning.

Jfr gärna med diskussionen 'blir man sjuk av att titta på TV?'

Standardiserade koefficienter.

Semestern är slut. Här är en bra liten not om standardiserade koefficienter. Men varför redovisar folk standardavvikelsen för dummyvariabler?

Utmärkt manifest för gladare statsvetenskap

I likhet med Gustav Holmberg (och många andra) gillar jag Johan Karlsson Schaffers och Anders Hellströms "Manifest för den glada statsvetenskapen" 

Med några enstaka modifikationer gäller det nationalekonomin också. Det är väldigt McCloskey-inspirerat, eller vad sägs om följande:

Ta dig an de stora, svåra frågorna. Nej, du kommer förmodligen inte att lösa dem (i alla fall inte på egen hand), men att misslyckas på ett spännande sätt med något stort är roligare än att lyckas med något obetydligt på ett tråkigt och förutsägbart sätt. Ha medlidande med dem som sysslar med de små, enkla frågorna, ty det går inte att ha roligt jämt

Lite annan klokskap:

Våga presentera din forskning i olika publika sammanhang, både i tal och i skrift. Utomakademisk kommunikation bär på ett embryo till ömsesidiga kickar. Dels tvingas du att formulera dig rakare, dels kan de mest begåvade kommentarerna komma från de mest oväntade håll. Upptäck att det finns andra än statsvetare som kan finna att just det som du sysslar med är viktigt, relevant och givande också för dem. Inte minst: njut av att vara egobooster.

Läs och videotips om världshistorien

Har letat historiska jättehistorier från tänkare som inte menar att institutioner förklarar allt. Följande två böcker verkar intressanta:

Ian Morris: Why the West Rules – For Now

Gregory Clark: A Farewell to Alms

Morris föreläser om sin bok här – och menar att geografi förklarar “allt”. NYT-recension här.

JEL-recension av Clarks bok här, och en mängd andra recensioner här.

Recensenten Robert C. Allen tycks anse att Clarks förklaring –middle class values – har tveksamt empiriskt stöd:

Information  and  anecdotes are assembled to show that the world exemplifies Clark’s  ideas. … has a clear story line that makes for an engaging read. But is it true?

Intressant öppning på denna kritiska recension – böcker av detta slag har ju alltid ett betydande inslag av storytelling. Clarks bok är väl annars mest känd som invänding mot North & Weingast (1989), efter som Clark menar att industriella revolutionen inte hade särskilt mycket med institutioner att göra.

Någon som läst någon av dessa redan? Är de något för hängmattan i sommar?