Om Sargents sju punkter
Det sägs att få resultat inom nationalekonomin är intressanta, faktiskt korrekta och inte helt uppenbara. Så för skojs skull, låt oss applicera dessa tre kriterier på Sargents sju lärdomar.
1. Many things that are desirable are not feasible.
Korrekt, inte helt ointressant – men nästan trivialt. Brukar stå på sid 3 i läroböckerna, och även där torde det inte chockera särskilt många.
2. There are tradeoffs between equality and efficiency.
Korrekt, inte helt ointressant men nästan uppenbart, ty det är ett mycket svagt påstående. Jag var inte själv där, men jag fick denna punkt återberättad för mig som att Sargent sade att det alltid finns sådana avvägningar. Det är en intressantare utsaga, men knappast korrekt.
3. Other people have more information about their abilities, their efforts, and their preferences than you do.
Vem syftar “you” på? Bokstavligt tolkat fortfarande korrekt, men nästan trivialt.
4. Everyone responds to incentives, including people you want to help. That is why social safety nets don’t always work as intended.
Mer substans i nr 4 än i nr 3, av det skälet att 4 drar ut en konsekvens. En snäll tolkning är att detta syftar på samaritens dilemma, som kanske inte platsar på samhällsvetenskapens topp-10-lista över coola lärdomar, men man kan inte hävda att den är helt trivial och uppenbar heller.
5. When a government spends, its citizens eventually pay, either today or tomorrow, either through explicit taxes or implicit ones like inflation and defaults on debts.
Denna gillar jag, eftersom det är lätt (för vissa) att glömma att offentliga utgifter måste betalas, och att även inflation är en skatt. Däremot kan ju kostnaden hamna på kommande generationer, och inte nu levande medborgare (som ju framgår av punkt 7.) (Punkten betyder inte att det saknas vinnare på offentliga utgifter, om någon vill få det dit här…)
6. Most people want other people to pay for public goods and government transfers (especially transfers to themselves).
Som deskriptiv utsaga är jag inte säker på att detta är korrekt. Många vill ju faktiskt bidra genom att tillhandahålla kollektiva varor. Om ‘most’ ska tolkas som en majoritet kanske det stämmer, men det är inte uppenbart. Och syftar want på stated eller revealed preferences?
7. It is feasible for one generation to shift costs to subsequent ones. National government debts and the U.S. social security system do that (but not the social security system of Singapore).
Korrekt, men trivialt.
På det hela taget tror jag inte Sargent tänkte särskilt länge på dessa sju punkter. Man får bättre lärdomar från mainstreamekonomin genom att läsa Steven Landsburg eller kanske Tim Harford.
Reader Comments (2)