Påverkar arvodessregler när kommunpolitikers möten slutar?

För ett bra tag sedan tipsade Johan Richter om en intressant uppsatsidé i mitt forum för tips om uppsatsidéer:

I Lund, och säkert andra kommuner, är arvodesreglerna för politkerna konstuerade så att arvodet endast betalas ut till en viss högsta gräns. Det innebär att om nämndsmötet håller på tillräckligt länge blir marginalarvodet noll.

Vad som bör testas är om möten slutar extra mycket kring just den tid då den arvoderade tiden upphör.

Till slut högg någon på idén, och i maj 2012 var uppsatsen klar: Greedy Politicians? An Empirical Test of the Public Choice Theory av Handelsstudenterna Max Rylander och Lukas Kvissberg.

Data ordnades bl a med hjälp av den utmärkta publikationen Dagens Samhälle och insamling från kommunernas websidor, där möteslängd ofta finns noterad. När man kikar på data grafiskt, kan man ana visst stöd för hypotesen att politikerna anpassar möteslängden till arvodesreglerna…

[…] there is a dip in the number of observations in the ten-minute interval just before cut-off point and an increase in the following time period.

Men effekten är varken särskilt stor, och inte heller statistiskt signifikant. Så här sammanfattas resultaten i abtract:

we examine whether local politicians in Sweden take the opportunity to exploit the compensation systems for municipal assembly meetings. We use two different approaches to examine if this behavior exists. The first is to look at municipalities with a cut-off point system that allows for clear strategies to maximize economic return. The other is to compare whether politicians in municipalities with a fixed compensation arrange their meeting time differently than those with an hourly pay in order to increase their compensation. We find no evidence of such behavior in neither of the cases,

Således: Andra faktorer (politiskt intresse) tycks dominera och förhindra att arvodesreglerna spelar någon större roll för när nämndmötena i svenska kommuner slutar. Kanske är det trots allt ett ganska upplyftande resultat?

Ny bok av Collier om migration

Exodus: How Migration Is Changing Our World. By Paul Collier. Oxford University Press, 2013, 309 pp. $27.95.

Paul Colliers nya bok om migration verkar intressant och har fått ett blandat mottagande. I Foreign Affairs sågas den för att vara överdrivet migrationsnegativ. The Guardian har fått samma intryck, men återger ändå en hel del som talar för migration enligt Collier, vars syfte är att sammanfatta forskningsläget.

Exempel: Migration från fattiga länder är bra för den som migrerar:

It definitely boosts those making the move in search of a better life. Their pay and productivity soar, the latter a consequence of moving to a better organised society. They send home huge remittances – almost four times global aid flows at $400bn – that help those left at home through bad times and encourage the spread of improved governance.

C. tycks också korrekt redogöra för att Brain drain-invändningen numera inte anses så allvarlig:

This book underscores the superficiality of "brain drain" claims. Although some of the smartest people leave poor countries, overall educational standards can rise as parents invest in their children's schooling in the hope they might migrate one day. Many educated abroad return; one study found two-thirds of heads of governments in developing nations studied in foreign countries.

På vilket sätt är då boken migrationsskeptisk? Enligt Michael Clemens och Justin Sandefur menar C. att invandring från länder med låg tillit och dåliga institutioner hotar institutionerna i rika länder:

Unlike bad institutions or economic conditions, Collier asserts, bad culture is not just a characteristic of poor countries; it is embedded in their people. “Uncomfortable as it may be . . . migrants bring their culture with them,” he writes. For example, he adds, “unsurprisingly, Nigerian immigrants to other societies tend to be untrusting and opportunistic.”

Hur immigration påverkar det nya landets institutioner (formella såväl som informella) är en mycket intressant fråga, men det finns inte särskilt mycket forskning på detta och än mindre någon form av konsensus.

Ett utmärkt ämne för en uppsats eller en avhandling således!

Varför visualisera data?

Jag brukar säga åt uppsatsstudenter att visualisera data med scatterplots innan de börjar köra stata eller SPSS. Tack vare Richard Öhrvall har jag numera ett dunderargument för detta, hämtat från en klassisk artikel av Anscombe, vari presenteras 4*11 datapunkter med den intressanta egenskapen att medelvärde, standardavvikelse är identiska för samtliga fyra datamängdet – och en OLS-regression ger i samtliga fyra fall  sambandet y=3+0,5x (p = 0,03, R2 = 0,67).

Den som visualiserar data ser dock snabbt att regressionen inte ger riktigt hela bilden:

Tack Richard!

Uppsatsidé: Val och inflation i låginkomstländer

Norska afrikarådet gör följande observation om effekten av val, röstköp och inflation i Nigeria:

Election seasons are periods of increased spending. This arises in the large part from the preparation and campaigns of political office aspirants; and the conduct of elections by political parties and electoral bodies. In Nigeria, much of the huge spend is attributable to political corruption of buying endorsements and votes. The pumping of so much money into the system in a short space of time and the fact that much of the spending is not directly productive, make it inflationary.

Jag har hört tesen från flera håll: När det är val, säkrar sittande regering/president makten genom att köpa röster. Betalning sker med nytryckta pengar från centralbanken. När folk så småningom insett vad som hänt med penningmängden ökar inflationen.

Tesen låter inte heltokig och är vad jag kan se inte heller utforskad till leda i en utvecklingskontext.

Här finns data över val i Afrika. Tuta och kör!

Sysselsättningsgrad bland infödda och utlandsfödda – vad förklarar skillnaderna?

[Förtydligande: Employment för natives är på Y-axeln, utlandsfödda på x-axeln]

Sverige klarar sig inte så bra när man jämför sysselsättningsgrad bland infödda svenskar och utlandsfödda – men Danmark är ännu sämre, trots en mer flexibel arbetsmarknad.

Här har vi således en tänkbar uppsatsidé: Skapa ett mått på “integration”, dvs skillnaden i sysselsättningsgrad. Förklaras skillnader mellan länder främst av arbetsmarknadsflexibilitet (OECD har ett index för detta), rasism/främlingsfientlighet (finns flera användbara mått på detta i world value surveys), eller något annat (skatter, socialförsäkringar, hemspråkslagstifting…)?

Vilka länder överdriver sin BNP-statistik?

Det första som slog mig när jag via Niclas hittade pappret med den heltuffa titeln "MEASURING ECONOMIC GROWTH FROM OUTER SPACE" var att man skulle kunna använda deras ljusdata för att avgöra vilka länder som skarvar lite med sina BNP-siffror för att få ekonomin att se bättre ut.

Och mycket riktigt, författarna antyder en sådan poäng lite subtilt

In Myanmar, the WDI data say that GDP grew at an annual rate of 10.0% while the lights data imply an annual growth rate of 3.2% ... the economy in Myanmar was largely autarkic and non-market, with a governing regime that would not be averse to exaggerating GDP growth

Mer upplyftande, i fattiga demokratier finns tecken på att tillväxten varit högre än vad officiella BNP-siffror visar: 

in Burundi, the WDI data imply an annual average growth of GDP of -0.71% per year while the satellite data imply growth of 2.86% per year

Någon systematisk analys av vilka länder som under/överdriver sina BNP-siffror görs dock inte i pappret. Så fram med lödkolven!

Med hjälp av tabell 6 i deras papper, plottade jag skillnad mellan officiell och ljusskattad årlig tillväxt 1993-2005 mot Economic freedom index för år 2000.

Det gav följande skatterplot, där Burma (eller Myanmar) är outliern nere till vänster:

Bortsett från Burma, tycks alltså länder med högre ekonomisk frihet vara aningen mer benägna att överdriva BNP, men sambandet är inte särskilt starkt.

Nåväl, min ursprungliga tanke var att kolla om mindre demokratiska länder är mer benägna  att överdriva BNP-siffror (med hjälp av polity IV-data), men bland min excel-filer hittade jag Economic freedom index först.

Nåväl, den som vill testa andra korrelationer får gärna bygga på i detta google kalkylblad, som innehåller både officiell och ljusskattad tillväxt för att antal låginkomstländer.

Ett uppsatstips så gott som något!