Förmiddagens seminarium om fattigdom och socialbidrag på SNS, var initialt ingen upplyftande övning. Exempel på förslag ur rapporten (från ekonomistas):
Inrätta en instans med kompetens från socialtjänst, Af och Försäkringskassan som kategoriserar hjälpsökande som arbetsföra och icke arbetsföra, där den första gruppen hänvisas till Af och den andra till kommunens socialtjänst
Själv tror jag att om människor ges möjlighet och incitament att bidraga till sin försörjning, kommer de att göra detta. Problemet med dagens socialbidrag är ökade arbetsinkomster motverkas krona för krona av minskat socialbidrag.
Det tog lång tid att utröna huruvida rapportförfattarnas förslag innebär att de hundraprocentiga marginaleffekterna för socialbidragstagare avskaffas. Rapporten är nämligen inte mer detaljerad än så här:
De finansiella incitamenten bör förstärkas med hjälp av ett förstärkt jobbskatteavdrag för dem med låga inkomster. (s. 120)
Kruxet är att socialbidraget fyller upp hushållets inkomst efter skatt upp till normen, så en vanlig skattesänkning för de flesta bidragstagare inte påverkar marginaleffekten. Detta diskuteras inte i rapporten, vad jag kunnat se.
Till slut kunde Matz Dahlberg förklara för mig att deras avsikt med det förstärkta jobbskatteavdraget är att avskaffa fattigdomsfällan. Därmed skulle Sverige röra sig i riktning mot de system som finns i UK och USA, vilket onekligen är ett ganska radikalt förslag - som dock dolts så väl att det knappt går att utläsa ur rapporten (<-- hela boken som pdf - trevligt!).
Att SNS döljer sina radikala förslag är för övrigt inget nytt. I våras räknade konjunkturrådet på införandet av platt skatt i Sverige, utan att göra något som helst väsen av detta.
Rapportens kanske intressantaste diagram: Notera hur socialbidraget inklusive boendeutgifter alltjämt håller en ensamstående utan barn ovanför en fattigdomslinje på 60% av medianinkomsten: