På ekonomistas redovisas skrämmande siffror över pensionerna i framtiden. Blir det verkligen så illa - pensionsutbetalningar på bara 35 procent av lönesumman?

Det korta svaret är nej, så illa blir det inte. Vill vi få ett hum om pensionernas generositet bör man göra jämförelser för varje kohort (dvs folk födda ett visst år).

I pensionssystemets årsredovisning (finns här) hittar vi följande bild:


Diagrammet visar den förväntade pensionen vid 65 i relation till lönen för de som är 16-64 vid pensionstillfället.

Vi se hur ATP fasas ut och hur ersättningsgraden sjunker till 53% för de som föddes 1992.

Det som märkts "livslängdseffekt" i diagrammet visar dock att en del av minskningen beror på att vi lever längre som penionärer vid konstanthållen pensionsålder. Om pensionstillfället successivt senareläggs, så att de som föddes 1992 jobbar tills de är ungefär 68 år, hålls ersättningsgraden över 60 procent hela tiden.

Och eftersom livslängden ökar, kommer dessa ändå att vara pensionärer 18 månader längre än den som föddes 1930 och gick i penion vid 65.

Scenariot är Försäkringskassans basscenario: Pensionering vid 65 års ålder, 1,8% tillväxt, 3,5% avkastning på premiepensionen.

Och som påpekats tidigare, är det inte sant att nya systemet redan idag försämrat pensionerna - tvärt om. Nivån i ATP var prisindexerad, och med den låga inflation som rått på sistone skulle pensionärerna inte varit glada. Den nya indexeringen bygger på inkomsttillväxt, vilket de senaste åren varit mumma även för pensionärerna.