Liksom
hr Östling, har jag tillbringat dagen på Grand Hotell i Lund, och lyssnat på föredrag om folk som blir hjärnröntgade samtidigt som de spelar tillitsspel.
Arne Ryde-konferens om neuro-economics mao.
Lärdomar efter första dagen:- Folk som gör exempelvis fokalpunktsleken genom att verkligen tänka sig in i hur andra människor tänker, använder en annan del av hjärnan än folk som bara svarar utan eftertanke.
- Även tillit och riskaversion kan mappas på hjärndelar.
- Hjärndelar heter långt och obegripligt (amygdala verkar vara ett undantag genom att vara kort och obegripligt), men det finns ett koordinatsystem.
- Resultaten från de första neuroeconomics-artiklarna i topptidskrifter är betydligt skakigare än vad författarna då låtsades om, och det är långt ifrån okontroversiellt att anta att beteenden i någon bemärkelse "sitter" på ett visst ställe i hjärnan.
- Det är dyrt att forska experimentellt om detta.
Robert Östling funderar kring om neuro-economics
verkligen är nationalekonomi, men skriver själv att denna fråga är "meningslöst akademiskt revirtänkande", så den lämnas därhän.
Är neuro-economics användbart? Mja, uppenbarligen kan man temporärt störa ut vissa delar av hjärnan och få folk att acceptera heltokiga bud ultimatumspel. Bredare användningsområden kan nog tänkas dyka upp i framtiden.
Däremot: Om man som samhällsvetare någon gång funderat på varför folk beter sig som de gör, är det svårt att hävda att neuro-economics är ointressant. Fältet är ännu i sin linda, men som påpekades under konferensen:
Ekonomer som Edgeworth för snart 150 år sedan önskade att vi kunde mäta vad som händer i hjärnan. Nu är vi där, och det är klart att det är spännande.(F ö är det anmärkningsvärt att höjdare som
Ernst Fehr,
Colin Camerer,
Daniel Houser och trerättersmiddag på Grand lockar mängder av doktorander från Stockholm och knappt någon från EC)