- Berghs Betraktelser

Det vore väl snudd på tjänstefel att inte bemöta de värsta tokigheterna i Dan Josefssons bisarra DN-artikel "Vi utsätts för en statskupp i slowmotion".

Fakta visade visserligen att Sverige klarade sig utmärkt i den internationella konkurrensen

Oklart vad som åsyftas, men 5 devalveringar, ett misslyckat kronförsvar och miljarder av skattemedel i stöd till företag som inte var konkurrenskraftiga är väl knappast att klara sig utmärkt.

När Carl Bildt blev statsminister 1991 gick Sverige in i en ekonomisk kris

Trendbrottet i arbetslöshet skedde sommaren 1990. Vill man skylla 90-talskrisen på den borgerliga regeringen, ska man skylla på de som satt 1976-1982.

Vid det laget hade också delar av den socialdemokratiska partieliten ryckts med av de nyliberala vindarna

Mellan 1990 och 1993 gick Sverige från budgetöverskott till underskott på nästan 250 miljarder, till stora delar för att vi betalade akassa och expanderade de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i ett enormt Keynesianskt stimulansprojekt.

Detta var förmodligen bättre än att insistera på budgetbalans, men eftersom alla stimulansåtgärder var lånefinansierade, motverkades stimulanseffekten av att räntan drevs upp. Det som slutligen tog Sverige ur krisen var nog framför allt den rörliga växelkursen i kombination med besparingar och återgång till budgetbalans.

Detta hjälpte "den socialdemokratiska partieliten" mycket riktigt till med - men budgetbalans har inte ett skvatt med nyliberalism att göra.

Vidare citeras finansminister Borg i Arena 2005:

"Mycket av det som många med mig trodde varvälfärdsstatens kris på 1990-talet visade sig vara något som mer hängdeihop med felvärderad växelkurs och dålig makroregim än medgrundläggande strukturfel."

Josefssons resonemang bygger dock på tanken att Anders Borgs omsvängning från naiv nyliberal till pragmatisk socialliberal bara är en bluff. Det är ett argument på exakt samma nivå som 'Lars Ohly har slutat kalla sig kommunist - men i själva verket vill han fortfarande ha det som i Sovjet'. Dylika argument slår undan hela grunden för ett rationellt samtal.

Vidare:

Dessutom privatiserarregeringen välfärdstjänster som skolor och sjukvård, vilket enligtStefan Carlén ska få oss att på sikt acceptera att också finansieringensker genom privata försäkringar istället för genom generella skatteroch avgifter.

Åhå. Nu är det emellertid så att möjligheten att komplettera den offentligt finansierade välfärden med privata lösningar inte alls behöver leda till att stödet för välfärdsstaten minskar - det kan i många fall vara precis tvärtom: Möjligheten till så kallad topping up bidrar till att fortsatt stöd för hög offentlig inblandning. Som jag argumenterar för här, verkar detta vara exakt vad som händer i Sverige.

Artikeln avslutas med en rejäl konspirationsteori, som tillskrivs Stefan Svallfors:

regeringens introduktion av begreppet"utanförskapet" är ett medvetet försök att förmå också svenskarna attbörja tänka i termer av "vi" och "dem".

Det får någon annan bemöta.