Så vad säger statistiken om det stora samtalsämnet - den stundande lågkonjunkturen? Kika på följande indikatorer:
- Notera hur lågkonjunktur numera betyder att BNP bara växer med en dryg procent 2009. Trist - men knappast katastrofalt: Under 90-talskrisen föll BNP tre år i rad: 1991-1993.
- Notera hur det offentliga sparandet kommer att vara positivt. Budgetöverskottet blir ännu större pga intäkter från aktieutförsäljningar. Staten kommer alltså att fortsätta gå med överskott. Under 90-tals krisen var budgetunderskottet över 10 procent av BNP.
Efter 10 år av ständigt ökad real köpkraft, räknar KI med fortsatta inkomstökningar under 2009 och 2010. Orsak: Lönerna stiger, skatterna sänks och pensionerna ökar.
Förvånad över att pensionerna ökar? Notera följande:
- Pensionerna är numera inkomstindexerade. Pensionärerna får därför del av den goda inkomstutvecklingen. I gamla ATP-systemet var pensionerna prisindexerade, och med de senaste 10 årens låga inflation hade det inneburit betydligt lägre pensioner för många. (se tidigare inlägg)
- Någon så kallad penisonärsskatt finns inte. Den är ett retoriskt påfund och syftar på att jobbskatteavdraget gäller förvärvsinkomster. Men om jobbskatteavdraget ökar tillväxten, kommer detta alltså pensionärerna till del genom inkomstindexeringen.
Nästa år kommer antalet arbetade timmar att minska något. Men som synes i diagrammet nedan är minskningen marginell jämfört med minskningen 2001-2004. Den minskningen var i sin tur en västanfläkt jämfört med kraschen 91-93.
Relaterat: Sven-Arne Svensson på Erik Penser verkar hålla med.
i? Andra bloggar om: lågkonjunktur, ekonomi, kris