Min forskarkollega Bo Malmberg har startat en blogg. Jag tycker att det är utmärkt när forskare lägger sig den politiska debatten. Men jag är en smula skeptisk, av följande skäl:
1. Malmberg kallar sin blogg för "valblogg", har mottot "Fakta sparkar", har registrerat den på www.faktaspark.se, och han skriver att s-studenternas site www.sannasiffror.se han en liknande ambition som hans blogg.
2. Som Mikael påpekat och kritiserat, ignorerar Bo ILO-standard när han diskuterar ungdomsarbetslöshet. Numera tycker även LO-ekonomerna att internationellt jämförbara arbetslöshetsmått är en bra idé, så Bo är ganska ensam i forskarvärlden om att räkna som regeringen vill.
3. Han påstår sig motbevisa tesen om ökande klyftor i Sverige med hjälp av Ginikoefficienter för disponibel inkomst - se detta inlägg.
Sista punkten förtjänar utvecklas. De debattörer (inklusive undertecknad och Lars Leijonborg som Bo citerar) som talar om "den nya ojämlikheten" eller "ett ökande utanförskap", syftar på klyftan mellan de som har och de som inte har ett jobb. Detta måste Malmberg rimligen ha förstått.
Men denna ojämlikhet dyker upp i Malmbergs mått endast genom att den som går på exempelvis akassa med 80 procent av lönen, har 20 procent lägre inkomst.
Den som inte bara stirrar sig blind på pengar, vet att bidragsförsörjning i brist på arbete innebär lidande som vida överstiger den monetära skillnaden mellan arbete och bidrag. Bo vet rimligen detta, men han drar ändå fram ett ojämlikhetsmått som döljer just dessa effekter. Oklart varför.
Till sist: Bo tycks revidera sina inlägg efter kommentarer, istället för att göra tydligt daterade tillägg, och markera ändrade pinsamheter felaktigheter med överstrykning. En struntsak kan tyckas, men dessa normer är inte så dumma när man funderar på hur bloggar bäst bidrar till att debatten blir saklig och transparent.
Jag avlutar dock positivt: Bo verkar ha hittat lite väl kreativt klippande med statistiken i MUF:s valfilm - se detta inlägg.
Intressant? Andra bloggar om:
Bo Malmberg,
LO,
ungdomsarbetslöshet,
forskare,
ojämlikhet
Update on 2 sep 2006, kl 11:47 by
bergh
...och precis som Peter H Lindert, använder Bo sysselsättningsgrad, snarare än antalet faktiskt arbetade timmar, när han rankar länder och kommer fram till att Sverige hamnar i topp. Det är ok så länge man är tydlig med att det är just kvoten mellan antalet sysselsatta och befolkningen som diskuteras.
Men i senare inlägg glider Bo en smula till att tala om "hög sysselsättning" i allmänhet. Då är det rimligare att mäta antalet arbetade timmar per vuxen, och då hamnar Sverige inte längre i topp. Vilket Anna Hedborg och Ingrid Esser nyligen klargjort:
Mäter man antal faktiskt arbetade timmar per vuxen person (alltså efter att semester, sjukdom, föräldraledighet och dylikt räknats bort - det kanske allra bästa måttet på arbete), hamnar de utomeuropeiska anglosaxiska länderna i topp strax före Storbritannien, Danmark och Sverige.